I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Förresten MSW - shit redan?! Hur mår du då?
Inlägg från: muggles
|
-
-
Läste ikapp på bussen påväg hem från babysimmet, återkommer med svar.
Här bara ett snabbt livstecken innan jag måste fixa middag till mig och Moa medan bebbarna sover sista skvätten, maken är på gruppmöte till sent ikväll.
EA: jag har dansat "embryodansen" för att det lilla pyret (el båda) ska boa in sig och stanna kvar. Gah, det måste gå! -
Låter som ett smart tips!Norrskensflamman skrev 2011-10-19 14:33:36 följande:Precis så där hade jag det med T när jag var mammaledig med lilla K!! Jag upplevde att hon tyckte att hon fick vara alldeles för lite tid på dagis (15 tim/v, 3 dagar à 5 tim). Det var helt hopplöst. Hon gallskrek "NEEEEEEEEEEEEEEEEJ, jag VILL INTE hem!!!!!!" Skitskoj kände man sig... Jag tror att det blev bättre när jag slutade stressa när jag kom dit. Nu vet jag inte om DU gör det, men jag var nog lite stressad allt som oftast. Kom och avbröt henne i leken och så där. Så jag började att ta av mig skorna, gå in på avdelningen och sitta med henne där, prata med fröknarna. Var K vaken tog jag med henne, kanske t o m ammade, så att T fick leka färdigt. Innan var jag ju lätt arg på henne för att hon ställde till en scen... Och då blev det så att när hon såg att jag inte hade nån brådska så var det HON som tillslut sa "Mamma, nu far vi hem". Och då blev det hela så mycket mindre dramatiskt, när hon upplevde att hon fick "leka färdigt".
Nu kan det ju vara så att man hamnar mitt i Mellis, men det kanske går att prata med fröknarna om det går bra att man är kvar en stund. Tror jag hade med mig frukt ¨åt T också.
Ja, det går ju att testa
-
Fru Bygg: hur gammal är din stora tjej? Moa tyckte också det var jobbigt att få syskon. "Ni tar bara hand om syskonen" var vanligt att hon sa i början. Vi har försökt stärka hennes storasysterroll och ge henne lite fördelar pga det. Tex pratar vi om att det ju bara är hon som får glass; småsyskonen är för små. Banalt exempel men i princip. Vi gör saker bara med henne ibland (tex åker en av oss till badhuset med henne vilket hon älskar). Men jag tror ändå det tar tid för dem att finna sig till rätta och förstå att de fortfarande är en viktig del av familjen. Så tid är en faktor... Vi upplever att Moa är betydligt mer harmonisk nu 5 mån efter födseln, el det har hon väl varit ett tag nu.
-
Sept: babysimmet är lunchtid så maken tar långlunch (dvs tar ut f-timmar). Det går strålande! Ada är ju lik Moa så hon älskar det
medan Beda verkar undra lite vad hela stohejet ska vara bra för (men hon är mest avvaktande, inte ledsen). Moa åker hellre till badhus än Liseberg - det säger väl allt...
Vi får se med kuren. Ikväll la jag dem i sina sängar för natten nu vid 20-snåret och det är första gången. Förr somnade de mot varsin axel, sedan en tid tillbaka har de velat somna själva (dvs inte i famnen), så då har de legat på en kudde i soffan. De har somnat gott till tv-ljud mm. Nu ikväll var alltså premiär för att somna av sig själv i sitt mörka tysta rum. UTAN NAPP. Ja det tog en halvtimme med båda. Det är ju klar utmaning att lägga båda så här i början. Jag tog Ada först och när hon somnat (som jag trodde) så började jag med Beda. Hon tog tid på sig hon med och då hör jag Ada vakna igen. Så ett tag stod jag mellan sängarna och buffade båda i rumpan Men till slut så. Himla nöjd att jag lyckades utan napp (med napp hade det gått betydligt fortare, det vet jag). Målet är att slippa springa upp framöver för napptapp. Det blir nog en jobbig natt i natt med. Men teorin är ju att kan de somna själva i sin säng, så kan de även somna om själva. Så nu är det upp till bevis
Bvc hade väl inga direkta tips (vad trodde jag?! de kan ju bara mat och vikt, inte sömn). Men genom att kurvorna fortfarande pekar uppåt (Beda väger 8,5 kg och Ada 8 kg vid 5 mån) och inte planar ut riktigt, så tyckte hon inte att de fick för lite mat iaf. Och nej, de får inte för lite mat. Men jag märker att de inte klarar en hel natt utan, så de kanske får mycket men de behöver mer. Iaf, hon antydde att vi skulle köra en sovkur fast hon sa det inte rent ut. Och det bekräftade väl min egen magkänsla, så... -
Heloise: Ibland läser man på för mycket...
Vinkar till BS och MSW! Kul att ni kom in här ni med (att BS var på gång visste jag ju).
Lanovia: min erfarenhet av foglossning (den lilla jag haft) är att vila är enda som hjälper. Inte vara stoisk och bara köra på, då blir det värre. Ska vi försöka ses innan BF eller? -
Jag/vi kurade Moa lite lätt när hon var ca 8-9 mån. Hon började sova hela nätter regelbundet när hon var 6 mån (sov sin första hela natt när hon var 2 mån) men så fick hon återfall och blev skitjobbig att lägga vid 8-9 mån. Det är visst vanligt iom att de börjar krypa, drömma mer etc. Då körde vi lite buffning och ramsa (vagning på dagen). Det funkade bra! Nu känner jag mig säkrare på själva verktygen (det är ju en hel arsenal som man kan - och ska - lära sig) så nu kör jag både tidigare och mer by-the-book. Ska bli spännande att se resultatetstart september skrev 2011-10-18 10:54:50 följande:Alla tummar för FruE och eskimåerna nu....
Och Muggles - vilka fina tjejer du har! Såna glada leenden! Och bra där med sömnstrategi. Nattkurade du nånsin Moa? Och kör du magläge på tvillingarna nu?
Ninnnis: ingen fara! Skönt för dig med nätterna! Vi hade ju bra nätter förr, snyft! Reclaim the night - eller nåt 
-
Och ja, magläge utan napp. Beda sover dock helt på sida på dagen, el framstupa sidoläge kan man väl kalla det. Ada älskar sitt magläge.
Förresten har de blivit ganska starka i nacken när de ligger på mage, så de ligger ofta och tittar på dagen. Och särskilt Beda har börjat röra på sig. Båda vänder sig men Beda ålar runt så hon ligger numera inte alltid kvar där man lagt henne ,-) Ska bli spännande att se om de börjar krypa tidigare än vad Moa gjorde (hon lades på mage mkt senare för hon hatade det och jag visste inte om tricket att lägga dem i "uppförsbacke" i början). -
Så kan det vara med mina tjejer med om de ligger på rygg... Tyvärr är det så att många barn sover bättre på mage.Leksi skrev 2011-10-19 22:04:18 följande:Åh gud jag känner mig verkligen handfallen när det kommer till detta med sömn... A är ju snart 18 mån och det längsta han sovit i sträck någonsin är kanske 5h, men oftast sover han bara 3h i stöten.
Det du skrev om tidigare, det där om att få dem att somna om igen om de hela tiden vaknade efter 25-35 min för att få dem att sova längre på dagen - det provade jag faktiskt med A när han var yngre (då det var ett problem) men jag lyckade aldrig få honom att somna om! Hur jag än vaggade, buffade, fortsatte gå med vagnen om vi var ute... helt hopplöst! Piong sa det bara om de där ögonen och så var han klarvaken efter sin ynka knappa halvtimme. Så jag gav upp försöken efter en tid. Nu sover han dock jättebra på dagen sedan vi gick över till bara en tupplur om dagen men jag har verkligen ett tungt ok över axlarna som stavas n-a-t-t-s-ö-m-n och som vi bara måste ta tag i. Anyday now. -
Har haft en full dag (minst sagt) med massor av aktiviteter. Men måste rapportera ett framsteg: igår tog läggning av småtjejerna en halvtimme - idag 10 min
Det går iaf åt rätt håll.
Hörs imorgon!