Ninnis: Moa sover hela nätterna sedan hon var 6 mån. Så jag är lite ovan 
(Alltså visst har hon trasslat i perioder, tex vid 9 mån men alltid snabbt gått tillbaka till hela nätter). Men barn är ju olika.
Men de är världens goaste barn på dagarna (antagligen för att de sover så mkt haha), ler och skrattar hela tiden och mot alla. Så vad gör man? Hjärtat smälter ju direkt. Men framåt morgonkröken är de billiga på Blocket!
Har lagt till några nya bilder i mitt galleri. Sept - du är med i min adressbok så du får också se. Är någon glömd, så säg till!
PB: det här med "riktig" träning. Jag tycker att promenader kan anses vara träning, åtminstone motion och bra sådan. Jag kompletterar just nu under mammaledigheten med många promenader. Bara att gå fram och tillbaka till dagis tar 20 min så det blir minst en timme om dagen (jag brukar ta en avstickare). För att inte nämna den vikten jag skuvar uppför en brant backe på väg till dagis (vagn + tvillingar a 7-8 kg + Moa 17 kg). Vissa dagar har jag gått så länge som 2h och då är det minsann bra träning. Problemet med promenader om man vill gå ner i vikt är att det är ganska lågintensiv träning så man får gå länge för att det ska ge effekt. Och gärna i raskt tempo, inget slögående. Men du har stavar va? För används de rätt så ökar du förbränningen i armarna vilket ju ska ge bra effekt (liksom tex längdskidåkning är bra förbränning). Jag kan tom anse att städning är en viss form av träning el iaf rörelse för kroppen (motion) för jag blir då svettig när jag far fram i huset med dammsugaren... Så hade jag haft städmani hade jag kanske varit på min målvikt nu... 
Jag håller helt med dig ang 3 vardagkvällar i veckan - svårt att få till. Iaf om man vill umgås med familjen. Man får nog vara lite kreativ. Tex kanske han kan gå ut och springa med hunden? Truls ska ändå ut och sambon behöver träna. Ok om Truls orkar då... El som du säger, ut på helgen. Kanske kan din sambo och din son träna något ihop - dels för att umgås, dels för att båda vill röra på sig? Bara några idéer...
Alltså det tar 20 min enkel väg till dagis skulle det stå.
Så himla söta! 
Ninnnis: jag är nu så van vid att vi har två så för mig är det lika naturligt som att ha en bebis. Så jag blir nästan förvånad när folk håller på och kommenterar (på bussen, i affären, ...). Jag kan nog säga att jag inte har tagit mig någonstans utan att någon har kommenterat el stannat och pratat. Förvånansvärt ofta säger de "ja jag är ju tvilling själv" 
Så det finns många tvillingar och ändå tycker folk att det är ngt visst.
PB: ja haha jag är väl periodare, när jag väl är här är jag här rejält. Som min svärmor säger "när du äter godis så äter du rejält" 
Idag skickade maken ut mig på en promenad i fina höstsolen. Jag gick till lokala torget (30 min dit, 30 min hem) och kompletteringshandlade lite för att ha ett mål. Jag var så slut så jag orkade inte ens gå i mitt vanliga raska tempo utan lufsade fram, utan energi. Med Michael Bublé i hörlurarna, passade bra. Och på vägen till affären bröt jag nästan ihop för jag känner ju hur jag blir låg och nästan deprimerad av den här sömnbristen (du vet vad jag menar Daa). Och så kommer känslorna "det är SYND om mig", "jag får faktiskt UNNA mig choklad". JAg var så chokladsugen!!!! Så kom jag till affären och handlade två små bitar (sådana där 3 för 2 ni vet) för jag tänkte att jag ska inte köpa en stor chokladkaka för då äter jag bara upp den. Och så fort jag köpt chokladen så försvann suget så jag stoppade den i fickan och där ligger den kvar! Vaddå psykologiskt...
Ninnnis: hur ser din mage ut nu? Är den som förut? JAg kommer nämligen inte ihåg hur fort den gick tillbaka med Moa. Jag har fortfarande putmage nu 5 månader efter förlossningen och är omgiven av andragångsmammor som är lika smala nu som innan de blev gravida (och vissa av dem fick flera mån innan mig). Jag veeeet att jag har fött tvillingar men jag är trött på att se gravid ut, ärligt talat. Har jag en lös tunika på mig så syns magen inte men har jag tajta toppar (som jag kunde ha förr) så ser jag ut att vara i typ 3-4:e mån fortfarande).
PB: kanske är det dags att återuppliva deppmanteln från granntråden? Lite varm glögg därunder kanske? Jag har en nära väninnan som är i samma sits som du och det är oerhört tungt. Speciellt som hon jagat ihjäl sig efter intervjuer för att försöka byta bana i arbetslivet, nu såhär efter en nyligen genomförd utbildning. Och intervjuer får hon men hon faller alltid på målsnöret när de hittar ngn snäppet mer erfaren. 
Hon föll tungt förra veckan när ett jobb hon verkligen ville ha inte gick till henne. Och singel är hon också efter en vidrig skilsmässa för 11 år sedan. Inte så att jag menar att hon har det värre än du. Jag menar bara att det ÄR tungt. Och man får falla. Hur ska man annars kunna resa sig om man inte fallit först?! *galghumor*
Jag skickar ner en hiss i brunnen - inte ska du behöva klättra på rep. Jag har programmerat en skön hiss med najs musik, en minibar och en skön doft inuti. Kliv in, slå dig ner på den sköna bänken och ta en drink!
Ang doft så tänker jag på det där lyxhotellet i Bangkok som maken och jag bodde på under vår smekmånad (bara 2 nätter - mer hade vi inte råd med men de nätterna kostade bara ngt mer än ett standardhotell i Sverige!). Det hotellet hade nämligen "dagens doft" i korridorerna. Mmmmmmmmmm.........
