I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hej hopp, ursäkta min frånvaro några dar. Att vara hemma allihopa gör tydligen inte att jag får mer tid att sitta här utan helt tvärtom. De sista dagarna har vi målat på Es rum så fort vi fått en möjlighet, båda när hon sover, eller en själv när hon är vaken, båda om vi har någon snäll själ som hjälper oss med E. Och snälla själar finns det en del. Men de tar tid kanske främst för att vi inte hinner måla riktigt varje dag och när vi väl målar över allt så måste det ju torka innan vi kan börja om.

Sista dagarna har också bestått av mycket tanker och grubbel. Jag har förresten lagt in en bild i galleriet om ni vill se resultatet av det vi hållt på med här det sista.

Märks att det varit mycket tankar och funderingar här sista tiden. Hela dagen igår gick jag i vakuum; glad men chokad, igår kvällbrakade det lös totalt, syndafloden rann ner för mina kinder. Jag var förtvivlad, ifrågasatte om maken verkligen kommer finnas kvar hos mig om 8 månader.Älskade han mig verkligen? Idag är jag chokad men glad. Glad glad glad. Och en himlans massa tankar högt och lågt?

Fru E hoppas att du kan ta detta utan för mycket ångest. Funderade först med att hålla tyst ett tag, men insåg att det finns inget rätt tillfälle riktigt...
Och spottingsen, hoppas innerligt att det itne är någon fara med dem. Jag hade det denna gång och brukar ha det varje gång innan mens. Och jag har lärt mig ett mantra: har jag väl sett blod då är det blod och inget annat än blod=mens. Så även denna gång i onsdags kom det blod, även lite i torsdags och fredags. I lördag inget. Ok blod är blod. Söndag inget. Men hallå, indianer!!! sätt fart nu! Måndag inget!! What?!?! Måndag natt började tankarna snurra rejält, tisdag morgon plockade jag fram testet även om jag lovat maken att vänta tills på onsdag, det gick ju bara inte för innerst inne hade jag fattat hur läget var.

Villemoa tack.

Hvidis underbart med godkänd sjukskrivning och högre än sgi än du hoppats på!

En unge i minuten vågar inte jag titta på. Är rädd för att väcka min förlossningsrädsla till liv igen. Jag satsar på att hålla min bra upplevelse färskt i minnet istället.