I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Syrinx skrev 2011-11-02 20:00:11 följande:
Jag sitter och stickar på en liten babykofta till fasters lilla hjärta, som jag hoppas få träffa igen på fredag. 
Som balsam för själen är det att sitta och känna det mjuka garnet glida mellan fingertopparna och bilda nya, jämna maskor, en efter en. Att garnet dessutom är humörhöjande med sina vackra rosa, guldgula, gröna och kopparnyanser som skiftar ganska snabbt, gör att jag blir ännu mer tillfreds.
För jag måste verkligen hitta alla ljuspunkter jag kan när det är såhär dimmigt och mörkt ute och alla virus cirkulerar. Det var en lång sommar med mycket jobb för mig, och dessutom på den plats i Sverige som fick nästan minst soltimmar, så jag har liksom inte kunnat tanka på med så mycket solljus och då blir hösten ännu tyngre än vad den brukar vara.
Fästmannen är så fin och tar hand om mig, försöker muntra upp och peka på det vackra och mysiga med hösten. Så det är ju bra - men det hjälper inte alltid ändå.
Men nu har jag en vacker Allhelgonakrans som ligger på ett fat här på vardagsrumsbordet, och i mitten står ett stort ljus med tjärat snöre och ett hjärta som jag fick av svärmor. Kransen är jag stolt över - jag satt tillsammans med svärmor i förrgår och vi band oss varsin krans som blev riktigt vackra och jämna. En av mina vita orkidéer blommar så vackert och får stå uppe på mormors mormors gamla byrå, där den reflekteras så vackert i spegeln på väggen. Ute på gården planterade jag cyklamen och något silvrigt tillsammans med murgröna, så det får stå och lysa upp för både oss och grannarna nu till Allhelgonahelgen. När jag ser på det vackra blir jag lite gladare iallafall! Som balsam för själen är det att sitta och känna det mjuka garnet glida mellan fingertopparna och bilda nya, jämna maskor, en efter en. Att garnet dessutom är humörhöjande med sina vackra rosa, guldgula, gröna och kopparnyanser som skiftar ganska snabbt, gör att jag blir ännu mer tillfreds. För jag måste verkligen hitta alla ljuspunkter jag kan när det är såhär dimmigt och mörkt ute och alla virus cirkulerar. Det var en lång sommar med mycket jobb för mig, och dessutom på den plats i Sverige som fick nästan minst soltimmar, så jag har liksom inte kunnat tanka på med så mycket solljus och då blir hösten ännu tyngre än vad den brukar vara.
Fästmannen är så fin och tar hand om mig, försöker muntra upp och peka på det vackra och mysiga med hösten. Så det är ju bra - men det hjälper inte alltid ändå.
.-p 
....men jag kanske kan ringa o berätta att vi behöver få vägledning o själatröst?! 