I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ingis- hoppas de bara vill stanna kvar :/

Åh, Dfk , vad jag känner igen allt detta!!!

Mannen var ju en spenderare som levde på krediter. Visst han slösade på mig också, men jag ville bara skrika (och försökte säga det många ggr) att "jag VILL inte ha en ny mobiltelefon eller videokamera i julklapp köpt på kredit. Jag VILL inte få en Rigakryssning i present som du betalar med kreditkortet" osv osv. Jag mådde så dåligt för denna konstanta oro över ekonomin. Och så bomben som alltid kom när det var dags att betala räkningarna. Visst, vi var aldrig utan pengar, tack vare kreditkorten, men fy fan vad dåligt jag mådde... När jag såg på "Lyxfällan" så såg jag OSS...

NU, när jag är ensam och har ÄNNU sämre ekonomi, ensam på huslånet, ensam med alla huskostnader på min lilla lön... så mår jag ändå mycket bättre. Vi kan inte unna oss nästan nåt jag o flickorna, men de vet att så är det om vi ska kunna bo kvar i huset. Att vi får hjälpas åt. Så när det var dags för Halloweenkostymerna och de såg hur förtvivlad jag var... så tog de fram sina undanlagda vecko- och månadspengar och untan knot eller ens ifrågasättande sa de att de skulle betala det själva....
Jag märker också att nu blir de jätteglada om jag någon gång överraskar med nån liten, liten grej eller "upplevelse".  Deras pappa har däremot matat dem med allt, allt tidigare och de har nästan tagit allt för givet.

Jag sover märkligt nog lugnare nu än tidigare, för jag vet att jag ensam håller i ekonomin och kan planera den på annat sätt än tidigare. Även om vi verkligen får suga på ramarna.

Vad vore väl en fika i skåne med alla underbara tjejer, tråkigt, trist, torr eller alldeles alldeles....
Om ni visste vad sugen jag är, men känner ändå inte att jag kan få till det nu. KÄnner mig inte helt trygg med att sätta mig höggravid själv på ett tåg. Fasiken tänk om något händer.

Ingis, E tål inte nötter och mandel. Ställer jag till det nu? Jag kan köpa med ngn kaka till henne.

Inte skåningarna....

Om det är någon av er nyingar i tråden, som inte fattar vad indianinvasion är, så betyder "att ha indianer i dalen" samma sak här, som "tantbesök" bettydde i Tivoli-tråden.
Eftersom vi här är många som förut hängde i Tant-tråden och stolt värnar ordet Tant som något positivt, så har just den omskrivningen aldrig fått fäste här. Fast hur tusan det hängde ihop med varför det bled indianer...kommer jag inte ihåg nu? Var det någon kompis till Ingis som sa så?

17/11 är BF.. Så typ två veckor kvar idag..

Och det är helt ok att klappa på magen, för den som vill!

Ang pengar så har vi i princip hela tiden levt bara på makens lön, eftersom jag nästan aldrig har haft ett "riktigt" jobb! Så vi brukar prata lite lyriskt om när jag är färdig pluggad och faktiskt (förhoppningsvis) kommer ha TVÅ löner! I mellan åt känns det dock som evigheter bort... Det mest trista är att när det blir gnälligt om pengar tar jag det som kritik mot mig att det är mitt fel att vi inte har några pengar.. Och maken tar det som kritik att han inte jobbar tilläckligt mycket/tjänar tillräckligt bra.. Men när vi insgå hur olika vi tänkte på det så blev vi nog lite snällare mot varandra i det gnället..

Ingis, vi tittar nog in vid mellan tolv och ett imorgon. Hoppas det går bra!
Ska vi ta med oss ngt annat?

Haha. jag minns på mitt förra jobb, så ringde det en människa som ingen förstod. De prövade med engelska... nä icket. Började ropa om nån kunde tyska. Lisa tog luren och försökte på tyska. Nää... Franska?? Pelle provade på franska men nej, ingen som förstod. Tillslut fick jag samtalet kopplat till mig...  och sedär, det var en SKÅNING!!! Den enda som förstod honom var jag... Herregud vad vi skrattade, men han skåningen var inte så glad...

Haha. jag minns på mitt förra jobb, så ringde det en människa som ingen förstod. De prövade med engelska... nä icket. Började ropa om nån kunde tyska. Lisa tog luren och försökte på tyska. Nää... Franska?? Pelle provade på franska men nej, ingen som förstod. Tillslut fick jag samtalet kopplat till mig...  och sedär, det var en SKÅNING!!! Den enda som förstod honom var jag... Herregud vad vi skrattade, men han skåningen var inte så glad...