Själv undrade jag om man kunde vara säker på att alla får och hönor hade alla benen i behåll... 
Flamman och Tinker: jag trodde att jag inte längre kunde bli förvånad och beklämd över vad ärkeas kan hitta på för att förstöra och försvåra och förgifta. Mina tankar kolliderar och skulle nog låta något såhär i tal: mäh vaf de hur va mähvaärdeförfelpåfolk?! 
Nej, jag kan inte förstå hur de fungerar.
En massa kramar och applåder till er som försöker göra det bästa av situationen.
Jag har ont i huvudet och i hjärtat nu. Nackdelen med facebook, Blommis och andra fb-vägrare, är att man kan få veta saker man inte vill veta. Det var en artikel som en närstående hade länkat till och så följde en lång diskussion där det stod klart att min närstående faktiskt vad hen än säger är rasist så det bara stänker om det (ni vet det där "man får inte säga ditt eller datt i Sverige för då är man rasist"-tugget). Och har flera meningsfränder. En tapper själ argumenterade emot den inskränkta skaran, men verkade tala till en vägg. Jag borde hjälpa till att ta debatten, jag vet, men det känns inte som att det är läge att hamna i konflikt med min närstående. Jag vill finnas till i min närståendes (och min närståendes barns) liv.
Men allvarligt! Hur oempatisk kan man bli?! Hur kan det vara så svårt att se längre än sin egen näsa och försöka att i alla fall litegrann tänka sig in i en annan människas situation?! 
Äsch. Jag måste ta mig i kragen och ta diskussionen. På något sätt. Någon gång. *skärpning*
Blommis, det som diskuterades var ett projekt för att integrera 18-åringar från bl a Somalia. Det var nätverkande, möjlighet att få läsa körkortsteori och ta körkort på sitt modersmål och så vidare.
"Vissa har det bra" var repliken som fick mig att se rött och sedan fortsatte det om att svenska ungdomar minsann inte får någon hjälp alls och det betyder ju att inte alla har samma värde i samhället. Vissa påståenden om somalier fick mig att ta fram rasiststämpeln (innan hade jag bara gnällk*k-stämpeln framme...) Nu har jag gett mig in i diskussionen i alla fall. Vi kan nog klara av det på ett civiliserat vis. Om man ruskar om min närstående verkar han titta upp litegrann ur sin bubbla och kunna diskutera mer ödmjukt.
Men "vissa har det bra" om ensamkommande 18-åringar som får hjälp att hitta en plats i sitt nya samhälle... *gnisslar tänder, tuggar fradga och utstöter otrevliga morrningar*
Blommis, du hade behövts i diskussionen (för övrigt utvecklades det till en bra diskussion medan jag var upptagen på annat håll: duktiga, vettiga människor trädde in och gav de inskränkta en redig match. Synd bara att den sista repliken kom från en såndär "Man får inte säga vad man tycker för då är man rasist". Goddag yxskaft).
Kunde inte mattekillen det? Nu får jag flashbacks från den där gången då jag misslyckades med att förklara för min mattelärare i nian hur jag hade löst ett liknande problem. Jag trodde att jag var hopplöst opedagogisk.
Skönt att han förstod i alla fall. 
Sov gott, Ninnis! *nynnar vargsången*
Ninnis: jag har ett! Tror det var storlek medium. Ljuuuvligt tyckte jag att det var. Nu hade jag ju inte så mycket känning av fogarna, utan mer behov av en maghållare, men det fungerar nog bra mot foglossning också. Då kan man sätta det lite lägre.
Undrar var jag lagt det...
har förresten försökt låna ut det till flera gravida jag känner, för det har verkligen känts som ett slöseri att det bara ligger i garderoben.
Ninnis: jag har hittat bältet. Eftersom jag har fått det (och inte behövt betala det) tänkte jag låna ut det. Så får vi se senare om det kommer tillbaka till mig eller om det ska skickas vidare tills det är i trasor.
Grattis på namnsdagen!
Lanovia: KRAAAAM härifrån med. Hoppas att ni mår bättre allihop nu.
Ninnis: brevet har gått iväg. Hoppas att det kommer fram snart så du får prova. Du behöver inte vara rädd om bältet. Det ska användas och slitas.
