I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hm, nä jag är känd för det... att inte vara långsint. Har ett stort, förlåtande hjärta. På gott och ont. Men jag orkar bara inte gå omkring och vara sur o tvär. Det är så jobbigt. Och särskilt som det inte leder någon vart med en sån som min man. Tror dock att jag är extremt överseende, tålmodig och förlåtande vad det gäller honom pga att jag vet att han har den problematik/diagnoser som han har. Om någon annan gjorde så hade jag nog reagerat lite annorlunda.Men jag är definitivt inte långsint. Och har svårt för människor som är det.

Ja om ni visste vad olikt det är mig att gå och köpa något åt mig själv, så där rakt av utan att höra vad maken tycker!!  Det var så jävla befriande.  Jag glömmer aldrig i våras när han var där borta och fulade sig och jag köpte en kappa för halva priset (400 kr) med tillhörande sjal för 100 spänn. T var med mig och hon gjorde stora ögon och sa "Mamma, ska du köpa det där åt DIG?!,,, Oj, vad pappa kommer skrika när han får reda på det"... Säger en hel del. Inte för att han skulle skrikit, men helt klart hade jag fått mig en känga.

Nu slipper jag sån skit hoppas jag

Fy så hemskt det som hänt i Oslo
Håller med dig Leksi, en våt äcklig yllefilt var en bra beskrivning. Fruktansvärt är vad det är!

Jag är också med och kramas!
Så fruktansvärt tragiskt alltihop...

Haha, ja jag vill nog själv också reda ut det mesta, men jag är mer "här och nu" medans maken kan gå och sura i två dagar och jag vet inte ens vad jag har gjort. Jag säger till direkt när det är nåt och vill gärna reda ut det på stående fot, för jag orkar inte gå omkring och sura sen. Hinner glömma varför jag var upprörd... Men stora grejer är det klart att jag inte kan bara glömma "så där". Går det inte att reda ut på en gång brukar jag ta upp det sen när det är lite lugnare.

Ninnis: Hoppas dagen idag blir mindre grinig för Minis och lugnare för dig. Jag riktigt minns hur det var när lilla K var bebis och T var drygt 2 år och man slets mellan de tu... Hur kallsvetten ibland bröt fram medan K skrek och jag klädde på/bytte blöja/ eller vad jag nu gjorde för akututryckning med T.
Men, även om det är en klen tröst; barnen tar nog inte skada av att de får lufta lungorna och prova sin röststyrka och vänta en liten stund. Mamma kan inte alltid komma flygandes i rödaste rappet...
Men jag vet hur jobbigt och stressande det är. Kraaaaam!

Buster verkar vara en helt normal valp Min vovve hade en period då hon tuggade upp mina NYA skinnboots, eller ENA rättare sagt. Den andra förblev orörd. Men vad hjälpte det mig...
Hon massakerade posten varje dag också, tills vi kom på att sätta upp en korg under brevinkastet. Innan dess han hon plundra OCH äta upp en försändelse med Q10-tabletter, så jag fick kontakta veterinären. Men fakturan till försändelsen lämnade hon vackert åt mig...

Fru sy; Jobbigt med gallsten, men bra att de reder ut vad det är. Tar man inte bort dem på nåt sätt, har jag för mig?

Precis så gjorde jag med min Münsterländer också. Det gäller bara att komma på dem i rätt ögonblick. Och gör man det kan man vara rätt så skarp i sin korrigering. Och naturligtvis berömma  lika engagerat  direkt de avbryter eller gör rätt.

Min vovve hon började krypa in under sängen och gnaga på elsladdarna.
Svårt att komma åt henne där och t ex sprätta henne på nosen eller få henne att sluta direkt.
Så jag lurpassade på henne,  och precis när hon satte tänderna i sladden så sprutade jag en såndär hård stråle med blomsprutan rakt på henne i ansiktet. Hon blev så himla paff. Hon trodde nog det kom från sladden. Sedan rörde hon aldrig mer elkablar

Finaste Heloise; Såklart att du inte känner dig hel och färdig med att vara gravid. Och såklart att ni ska prova fixa syskon till finaste Elise
Jag förstår din oro och dina tankegångar. Har inget konkret att komma med själv... Tur att jag inte läste några såna där artiklar när jag var i farten i bebisverkstan!
Jag hade riktat in mig på att T skulle vara 3 år innan vi skaffade syskon (mest för min egen del, för att jag skulle orka, hon skulle vara torr osv). Men maken övertalade mig och vi tjuvstartade lite, eftersom jag inte haft så jättelätt att bli gravid innan. Men det tog sig på en gång och det är 2 år och 4 månader mellan T o K.
Ja, T tvingades bli stor fort. När man har svinont i ryggen och kånkar omkring på en bebis och dessutom ska lyfta upp en 2½åring på skötbordet, ja då ser man snabbt till att den där 2½-åringen blir fort torr... OCH lär sig att klä på sig själv. Men har det varit till skada för T??? Tror inte det. Hon är en ansvarsfull storasyster. Är det dåligt eller skadligt? Visst, ibland kan jag vara orolig att jag lagt för mycket ansvar på henne, att hon inte fått vara "liten" tillräckligt länge osv. Men jag är nästan mer orolig för lilla K, som å andra sidan fått vara liten alldeles för länge, hon  har mycket mindre krav på sig, vilket jag bannar mig själv för. 
Lilla K har inte fått lika mycket tid och engagemang med högläsning, spel och pedagogiska lekar och annat från mig som T fick. DET känner jag dåligt samvet för också. Tiden och orken har inte funnits där riktigt. Tycker det märks på att hon är senare utvecklad än T. Men det kan å andra sidan bara vara resultatet av att hon helt enkelt är en annan männinska, en annan personlighet. Bara för att de är syskon behöver de ju inte vara exakt lika i allt...  Och T var extremt tidig med det mesta. Så det är kanske fel av mig att jämföra dem.
Däremot lär K massor av T och de har enorm glädje av varandra.
Syskonkärleken är mycket stark. Även om de just nu kivas mest hela tiden.
Jag vet att du, Panzer o Elise har jättemycket att ge ett till barn, och ett till barn tror jag har jättemycket att ge till er och till Elise! Du o Panzer är två mycket starka och engagerade föräldrar, ni delar på bördan och glädjen och ni fixar det, så att både Elise och den kommande bebisen får det de behöver. Och resten kommer de ge varandra!
Kram underbara fina du, och lycka till med bebisverkstan. Go for it!!! ♥

Precis så tror jag det är med mina tjejer också!
De har alltid en kompis med sig, någon att vara med, de har alltid varandra.
NU när de blivit lite större är det en stor hjälp att ha två barn ganska tätt, de roar varandra. Min väninna har ett "ensambarn" i samma ålder och hon måste jämt underhållas...
Jag kan skicka ut dem tillsammans att leka medan jag gör middag, de kan gå till lekparken osv.
Det var jobbigast just när de var blöjbarn, sen lättade det.

Hej hej, jag vill också vara med på kramkalas!!! Kraaaaaaaaaaaaaaam!!!!!!!!!!

Fru Bygg, ni verkar ha FULLT upp!! Du förtar dig väl inte nu? Mysigt med en till tjej ♥

Soldemor: bra jobbat som omvände bruden!

Här är forlfarande varmt och soligt. Tur att vårt kontor ligger vid älven. Bara att hoppa i på lunchen.
Försöker lägga in lite vardagsmotion i mitt liv; cykla till o från jobbet (15-20 min enkel väg) och så simmade jag idag på lunchen. Är inte det vardagsmotion och allsidig träning, så säg?