I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

länktan?? längtan!!!

Här är det tyst som i graven... Inte ett ljud från barnens pappa. Tur som är har de inte frågat efter honom ikväll, utan somnade utan att längta o sakna honom.

Fortsätter min monolog...
Idag tog jag mig faktiskt friheten att göra... inte ett jävla skit!!!
Förutom att laga middag.
Skönt. Jag har inte ens dåligt samvete.
Jag är så dränerad på tårar och energi. Blä, jag vet inte hur jag ska orka gå i duschen ens en gång.

Nämen Daa-gumman   Usch vilken skit att inte få sova. Ja, man känner faktiskt att man blir tokig tillslut, när man inte får sova och dessutom har en bebis. Och du har... TVÅ!!!   Voj, voj så kämpigt. *kramar om*
Kan du kontakta vården igen och fråga? Behöver du högre dos av insomningstabletterna? Eller en annan sort kanske? Önskar så jag kunde hjälpa.

Det var underbart mysigt att vara hos er! Flickorna stormtrivdes och pratar fortfarande om de söta Parvlarna ♥. Och det såg ut som att beundran var ömsesidig! Var först orolig att Parvlarna skulle bli rädda för mina flickor, för de tar rätt mycket plats när de kommer igång... Fälga var ju lite misstänksam till att börja med. Men sen såg det ut som att de uppskattade att det blev lite action i Parvel-nästet

Ninnis, det är underbart och ovärderligt att ha kompisar som har barn i samma ålder.
Det slumpade sig så att min bästa väninna fick en sladdis tre månader innan jag födde min T.
Det var inte planerat eller väntat alls, utan helt plötsligt satt vi där med gravidmagar och började räkna... Tre månader!! Men hennes tjej är  född i Oktober och min T i januari, så de hamnade inte i samma årskurs på skolan. MÅnga långa barnvangspromenader tillsammans, babysim, barnrytmik osv har det blivit. Och det har blivit rätt naturligt att vår flickor är de goaste vänner.

Lycka till på 4-veckorsbesiktningen, Ninnis o Mini!

Jag har inte sovit så många timmar jag heller. Usch jag kommer inte heller till ro. Jag liksom gruvar mig för att gå och lägga mig. Jag är trött men kan inte förmå mig att gå in i sängkammaren och lägga mig. Känns så tomt och ensamt i den stora, stora dubbelsängen   Och vetskapen om att  han inte finns där nere i sitt rum i källaren heller... inte kommer på besök och myser en stund innan jag somnar... Och vetskapen om att han nu myser med någon annan och inte ägnar en tanke åt mig. Det gör mig gaaaalen!!! Svartsjuk? Ja, förmodligen är jag väl det. Otroligt sårad och kränkt iaf.
Och så tänker jag att jaha, det är alltså så här det ska vara i en massa år framöver. Jag ensam i en dubbelsäng. Vad är det för ide att bädda den andra sidan egentligen, den blir ju ändå aldrig använd...
Men det blir den ju, för flickorna brukar komma över ibland på morgonen.

Gud vad mysigt med långhelg i Smögen!!

Nej, hon har haft semester och skulle kontakta mig när hon kommer tillbaka, för att boka tid.
Jo, jag känner att nu är det länge sen jag var hos henne och eftersom jag nu hamnat i en svacka (vilket väl är ganska naturligt med tanke på att nu börjar det här med skilsmässan bli verklighet) så känner jag att det ska bli skönt att få komma till henne, har mycket jag behöver få ur mig och få dryfta.

Så länge använder jag kompisar, familj, kollegor och er som terapeuter...

Andbeyond: puss o kram!

Ninnis; så skönt att du redan blivit av med extrakilona och mer därtill. Men det måste ju ha gått med raketfart!!
Själv svullar jag bara till mig mer och mer och det är jäkligt irriterande. Tycker inte att jag äter mer än annars.

Jag som aldrig haft problem med vikten.

Nu har jag postat brevet om att vi vill genomföra äktenskapsskillnad. Tog av mig ringarna nyss... Men den med stenar som jag fick när vi gifte oss (jag fick två) har jag flyttat till höfter hand. Den är så söt. En vanlig, enkel ring egentligen med två små brillianter coh två topaser och en safir. Den är inte massiv och har ingen inskrift heller, så det är ingen direkt vigselring i den bemärkelsen. Jag vill gärna ha den kvar. Är det knasigt??
 
Igår ändrade jag meddelande på telefonsvararen att "ni har ringt hem till Flamman, T o K..." osv. Kändes faktiskt bra. Nu vill jag bara vinna på Lotto så jag kan renovera lite i huset. Vill få bort all ångest ur väggarna. Måla/lasera ljust och fint i taken, Måla/lasera  skåpluckor i kök o badrum... Inreda T:s rum. Köpa ny soffa. Tapetsera vardagsrummet. Ändra, ändra.... Sätta MIN prägel på det hela och lite grann få bort honom och all hans kritik mot att jag aldrig fixat hemma och att jag inte lyckats få hemtrevligt.   Kan ju bero på att vi aldrig haft råd, pga att han slösat så mycket pengar på dyra krediter, bilar etc....Och att jag dragit mig för att starta ett renoveringsprojekt eftersom han alltid gormat och härjat så förfärligt medan han renoverat. Jag har ju varit som ett nervvrak varje gång!!

Visst kommer jag få det tyngre ekonomiskt, helt klart. Men jag kommer kunna planera min ekonomi på ett helt annat sätt. Nu behöver jag inte hålla rätt på honom och alla hans tokerier vad gäller inköp. Nu betsämmer jag. SKÖNT!!!!!!
Bara därför köpte jag mig två nagellack för 50 kr/st idag på lunchen Tänkte att jag drar ner på två vinflarror den här månaden istället

Det finns en del fördelar med min nya livssituation iaf

Men FY F*N vad ARG och vansinnig och FÖRB****D man blir!!!    Nånting är jävligt fel med rättssystemet!! Sätter man sig full bakom ratten så är det ju i princip överlagt mord!