Vi firade en ganska lugn julafton hemma med mina föräldrar och makens pappa. Tur var det, för vår lille son började kräkas strax innan det var dags för julmat. Han var tapper (själv hade jag känt mig väldigt ynklig) och kunde ändå glädjas åt paketöppnandet.
Och så tog lunchen slut.
Kram på er.
Men åååååååh, fru E! 
Så kosmiskt spännande det blev. Vad händer? Har ni varit på undersökning idag?
Och så glad jag blir över att höra att du fått må så bra! 
Ninnis: vecka 34 redan? Wow. *förundrad*
Hur känns det idag? Hur går det med huvudvärken?
HURRAHURRA för Blommis ida'!
Ninnis: så jobbigt med oron. Den kan vara väldigt svår att tänka bort. *kramar om* Jag hoppas och tror att allt är väl med lillebror.
*vinkar till Heloise*
Fru E: rapport?
Åååh, vad det är spännande och härligt att ni snart ska få träffa lillebror! 
Ingis: ser fram emot att få höra om din plan för året.
Underbart att få läsa att Lappis har blivit mamma. Jag hör till den genuint intresserade skaran som gärna vill höra mer. Jag har tänkt på dem.
Ninnis, jag tror på dig. Att du klarar av att inte oroa dig för mycket. Du har gjort det förut.
Ninnis: bra att du har fått en tid. Ska hålla tummarna för att du får besked och riktigt bra sådana. Vilken tung börda och tungt ansvar att behöva hålla koll på rörelserna sådär . 
*kramar*
Lanovia: skönt att höra att hunden mår bra i alla fall.
Nu ska väl ändå 2013 bli ett lättare år för er. *hoppas*
