I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman., jag sa ju det!

SKIT i honom och vad han köper eller inte köper. Gör inte en gemensam grej av det, utan låt det vara hans egen angelägenhet. Ungarna kommer inte att låta sig luras, det lovar jag.
Prata ihop dig med dem du fortfarande ÄR en enhet med istället. Dina föräldrar och så menar jag.

Du måste sluta vänta dig att ni ska kunna ha någon slags samarbete och gemensamma mål. Han är alldeles för störd för det. Jag menar det!Du väntar dig fortfarande att det ska ske underverk och att han ska visa tecken på att tänka på andra före sig själv eller på vad som är barnens bästa. han gör inte det. han har en egen agenda och en helt skruvad världsbild. Låt honom sitta på sin egen planet och snurra i fritt fall genom universum. Syrehalten på den är inte god nog för att du ska kunna andas.

Vad gäller vårdnad, så tvivlar jag starkt på att det är möjligt för honom att flytta och ändå hävda någon form av gemensam vårdnad. Det måste väl vara Försäkringskassan, eller vem talar man med om det där med underhåll?

Flamman, här satt jag och undrade "varför pinkar nån på Flammans gitarr" tills det klarnade bland bokstäverna.


Klockarbol, jag får så många elaka saker i hjärnan som inte bör sägas. /&¤/%#/¤(%(
Men, jag tror på dig och din väg framåt. Det ska gå bra. Du är bra. Allt blir bra. Småningom.

BS och September, åh, jag minns både Astrid nerför trappen och fallet ner från skötbordet. Huga! -och min egen sons störtdyk rätt ner i rabatten med pannan i stenkanten. Och när han trasslade in sig och ramlade när han klättrade i barnstolen hos farfar och farmor och drog näsan rätt i furubordet så han såg ut att ha en Starwars-mask i ansiktet. En grön/lila. Lagom till ettårskalaset, så de bilderna är fina...

Jaha, nähä, man skulle kanske gå och lägga sig. men som jag fiser ikväll, så får jag nog sova på soffan, så jag inte gasar ihjäl min sambo. Han måste ju hålla sig arbetsför menar jag.

Förbaskat!

Här bokar man läkartid och sedan kan man inte åka.
Jo, för det som är själva problemet blev också mitt definitiva förhinder.
Det går inte att köra iväg 1,7 mil till VC samtidigt som man sitter på WC så att säga.
och det skulle definitivt inte gå att undersöka mig just nu.
Man skulle kunna säga att det verkar som att Lactulos gör att det inte bara bullrar utan också löser sig.

eller du de lööser säj som en blomsterhandlare ute på en ö i västra kustbandet sa en gång. Inte apropå diarré, men ändå.

Jaha, och så är det ju det fina med VC, att man inte kan ringa och avboka direkt, utan måste bli uppringd-vilket gör att de verkligen inte får veta sanbbt att aman fått förhinder. Sedan är det "ju så att man måste faktiskt avboka dagen innan (jo men det var ju då jag fick tiden och då visste jag ju inte det här) och när vi bokar in akuttider så tror vi ju fatiskt att folk vill komma (jo, det ville jag) och nu blir ju det här en missad tid för oss (jag förstår det) så den kommer att debiteras via en räkning. Okej. Spelar det ingen roll att jag har frikort? Nej, det gäller inte vid avbokningar. då får man en räkning.Men vad säger du, vill du boka en ny tid? Nej, jag återkommer om det. Ja men det är ju inte bra om du blöder. Nä, men jag kan inte boka tid nu, jag måste lägga på för jag måste på toa igen. Nu. Jaha oj då, får du så bråttom. Ja, det var därför jag fick ringa återbud. Hejdå!"

Så, summa summarum: VC får betalt av en patient som inte kom men som om hon kommit har frikort och inte betalar. Själv får jag betala för att bajsa. Det är precis vad en arbetslös fattiglapp behöver för slags utgifter.

Piggelin, Klockarbol har rett ut lökplanteringsreglerna väl.

September, frigolit runt krukan och någon väv som frost och solskydd är teorin. Jag har inte gjort det själv ngn gång. Har själv buxbom i krika som jag egentligen skulle ha planterat, men min sambo behöver hjälpa mig att gräva, för det fixar jag inte med mina kassa armar. Det bli kanske i komposthögen jag gräver ner dem så länge. I den fryser det knappast i första taget.

Klockarbol och Flamman, jag satt också och läste på F-kassans hemsida igår, och försökte förstå å era vägnar. Det var värst vad mycket det stod! . Jag instämmer i slutsatsen att det där nog ska prioriteras rätt starkt att rodda i, eftersom det säkert tar lite tid innan det är utrett och pengar på kontot. Själv visste jag inte ens att underhållsstöd och underhållsbidrag var olika saker.

Ja. Han som sa "Du dé lÖÖÖÖÖser sÄj" gjorde det också på Göteborska. På en redig Ö-göteborska också. Det är därför det är så roligt. Det är numera en replik i min vokabulär när något krånglar.

För övrigt är det helt underbart med barn som pratar dialekt!
Man kan se på deras felstavningar vilken dialekt de har också, när de senare går i skolan. De skriver orden så som de är vana att de låter. As-roligt!

Lanovia, ja det är ju så att säga Skit-kul det här... Åtminstone kanske om ett tag. I efterhand.

Flamman, jag har i flera dagar tänkt att jag skulle säga en sak till dig, spm ännu inte kommit på pränt. Här kommer det:

Jag tycker du är så BRA som håller din relation till barnen och din relation till Musikern på så separata plan än så länge! Du har sådan integritet och värnar så om dina barn!

För, let´s face it-en STOR del av det jobbiga för barn med separationer, är när mamma respektive pappa träffar någon ny. Det ÄR inte något kul med nykära föräldrar som hånglar upp sin nya under fredagsmyset i soffan (och tror att barnen typ inte märker det...), eller nya skor i hallen på morgonen när man vaknar, upptaget i sängen man nyss kunde få krypa upp i iblandeller en förälder som så gärna VILL tro att även barnen tycker det bästa som finns är att få tillbringa ALL tid på dygnet med den underbara nya personen. För de tycker ju h'n är SÅ trevlig och vi har alla SÅ kul ihop.

Nu menar jag såklart inte att man aldrig ska träffa någon ny, eller undanhålla sin relation för evigt. Jg menar bara, att man gott och väl kan ta betydligt längre tid på sig än jagtycker många gör, inann man går All In med sina barn och allt i det nya förhållandet.
Tills man vet att det faktiskt är allvar och något man ser på som långsiktigt och varaktigt. Så att barnen slipper först vänja sig, dela sin förälder och sedan också knyta an till en vuxen som sedan OCKSÅ försvinner ur tillvaron.

Du gör det här så himla bra och att det får gå i lugn och ro. Att det blir barnen själva som börja fråga efter att få träffa, är ju jättebra. Och att träffas i sammanhang där det inte är ni fyra exklusivt, utan där andra vuxna finns med i sammanhanget i böran, tror jag också är bra.

Jag har sett så mycket forcerat och ganska egoistiskt (för att uttrycka det milt) under åren, och jag har så många gånger önskat att vissa i min närhet hade kunnat ta det lite lugnt. Våga möta sig själva och sin ensamhet lite. Våga sörja. Men framförallt faktiskt prioritera tiden med barnen och inte bara jaga egen tröst.

Jg beundrar dig för hur du hanterar din nya situation. Du är en väldigt kärleksfull mamma.

Flamman, HELT riktigt! Klart du ska prata med dem. Annars blir det ju istället att du smyger med relationen, och DEt är ju verkligen inget positivt. Dessutom skulle det avslöjas. Barn fattar SÅ mycket mer än vuxna tror.

När min mamma träffade den nya som sedan blev ny make och papap till min halvsyster, så brevväxlade de en del. "mamma, nu har det kommit brev som luktar gott igen" konstaterade jag då. Jag var väl typ tre år. Jag var dessutom rätt skeptisk. så, när vi presenterades för varandra på en nyårsfest han och jag, var jag oartig nog att helt sonika vägra ta honom i hand och niga (som annars var heltsjälvklart i min värld att man gjorde) Jag satte handen bakom ryggen och sa "Nä. Inte jag." Han skulle minsann inte komma där och komma utan vidare....Det var precis innan jag fyllde fyra. Inte så långt senare var jag däremot mycket stolt brudnäbb på deras bröllop och fyllde fem år i vårt gemensamma nya hus.

En annan sak som jag tänkte på apropå samtalet igår om ditt Ex:

Det rä ju inte så att det ni HAr haft är borta. Er tid och era minnen behöver inte raderas och ogitligförklaras i och med att allt nu har gått i stöpet. Det tycker inte jag i allafall.
Det ni har haft har ni haft. Det ni skapade var verkligt, även om han valt att slå sönder det eller överge det. Det ni investerade gav utdelning, även om det inte blev ett bestående arrangemang. Och det du har upplevt av kärlek, det har du ingen anledning att skämmas över eller slänga på sophögen. Spara det istället i din hjärtats ask av pärlor och skimrande ögonblick. Ingen -inte ens han, kan ta dem ifrån dig, om du inte själv väljer att kasta bort dem. Du vet att allt inte var lögner eller falskspel. Du vet att så mycket han hade att komma med, fick du dela.

Nu kan och vill han inte mer. Nu är läget ett annat.
Det är förbannat smärtsamt, sorgligt och frustrerande. Men helt verkligt.
Det jag menar är, att du ska sluta leta efter den mannen du hade och möten i det ni delade. För han har tagit helt andra steg och alla luckorna är stängda.
Du behöver konfronteras med honom utifrån HELT nya förutsättningar. Och det kommer att ta dig längre, ge dig bättre resultat och skona dig från många besvikelser framöver om du hanterar honom helt uteslutande utifrån den han NU är och vad du förstår att du kan vänta dig, än om du tillåter dig att bevekas och hoppas utifrån det du önskar fortfarande fanns. Det kommer helt enkelt att bespara dig en massa plågsamheter, även om du aldrig blir av med själva plågoriset.

Det kanske går att se det som två fritående böcker med samma huvudpersoner fast helt olika berättelser?
Den första är stängd och slut, fast det var en fin historia, men inte det roligaste slutet.
Den andra har egentligen bara just börjat skrivas. Se till att du blir medförfattare och får bestämma så stora delar av storyn du kan!

Ninnis, ja, det är verkligen skit. Status nu är att jag är helt mör i hela magtrakten, av allt bubblande och springande på toa. Usch vad trött och sllut man blir av sådant här! Jag försökte nyss äta middag, men det funkar dåligt, för jag känner mig ungefär lika upplagd för mat som man brukar göra om man spytt. Men, nu verkar det åtminstone som att det går åt rätt håll. Dvs allt är inte kvar, uatn något kommer iallafall ut. Och jag har inte sett något blod idag. Jag är alltså lättad på flera sätt.

Annars har jag haft en mysig eftermiddag, för sambon kom hem och vi eldade i kakelugnen och satt framför elden och bara pratade och drack kaffe. En sådan där harmonisk, varm stund som det lätt blir för få av. Särskilt när allt är pressat och inte så värst harmoniskt alls. Så det var guld värt.

En annan spännande sak: TRE olika personer har ringt och frågat om villavagnen!
TÄNK om någon av dem kunde ta och slå till och köpa den också! NU, innan jul!!! 
Då, mina vänner, vore vi tillbaka på rätt spår igen. Ikapp. *hoppashoppashoppas*

Men Flamman! Fy faan! Åh vad ursinnig och hjälplös jag hade känt mig om jag var du! Jag känner mig det fast jag inte är du! Åååååååååååh!

Ut med aset ur landet bá! NYSS!

Jag tror faktiskt det är till det allra bäsa. Dina barn behöver inte sådana där uppträden i sina liv. Kom han bara dit hur somhelst, eller skulle han hämta barnen enligt avtal?