I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

DET tycker jag med, och tyvärr är det rätt klent med det också. Det är jag betydligt mer bekymrad över. Och dessutom ser jag det helt klart som en tydlig orsak till att det sällan blir något sex-för den där närheten är liksom hela förutsättningen för resten.
Min sambo skulle tveklöst behöva visa mig lite mer värme och intresse rent allmänt, men det tycker säkert han omvänt också. Det blir lätt att man bara roddar sin vardag och faktiskt så har vi dessutom ett annat behov också: det att få vara helt ifred lite, och då är man kanske inte ens mottaglig.

Jaha! Nu ringde en tjej och tyckte att min son borde komma ner på discot som visst är i byn. Sedärja, då får mamman titta på Idol helt själv då-eller ihop med en högst motvillig sambo som är full av spydiga kommentarer och suckar. Då är det bättre han går därifrån. Hoppsan vad mycket chips det blev till mig nu då!

Och, hur gammal har man egentligen gått och blivit när det är ens SON som stå r och fixar håret för att gå ut en fredagskväll?

Ryssfemmor!

Heloise, ja, bara de stjärnögda inte tror jag har godis när de ringer på så...

Hoppas du får en lugnare avslutning på din dag och att Elise sover som en ängel snart.
Nu-idol

Men HERREGUUUUUD vad Amanda Fondell knäckte ikväll!

Och vilken skitsnygg klänning! Jag måste nog se till att bli smal ändå, fan vad kul att kunna klä upp sig sådär och kunna visa benen!

Mugglan och Daa, ni som har lite riktgia fakta om tvillingbörder, ni har här chansen att tillrättalägga somligt för den förvirrade trådstartaren:

www.brollopstorget.se/Forum-7-101/m4057472.html

Gammal tråd som ni redan sett, men alltså nu tvilling"fakta". Och dessutom lite nya "slappna aaaaaaav-förespråkare". Om ni tycker ni har tid med verklighetsupplysning för allmänheten...

Åh!

Skit.

Nu behöver jag verkligen all pepp jag kan få för att orka fortsätta med mina promenader och viktminskningsprojektet.

Förkylningen och förstoppningen och hela rasket har gjort att jag kom av mig.
Nu har jag vägt en jäkla massa olika i felra veckor, och jag som hade kommit ner så jag närapå knäckte 70-gränsen, har idag 72,1 på morgonvågen. Det är ju helt värdelöst tråkigt att se siffrorna gå uppåt, och framförallt när det liksom knaprar upp nästan hälften av det jag blivit av med. (Nu räknar jag sedan min nystart den 22/8)

Nu vet jag ju att det dels är mag-krångel, och därmed ovisst vad jag egentligen väger. Och dessutom har jag ju varit tvungen att avstå de riktigt raska promenaderna, vilket ju gör att jag inte alls förbränt i någon vidare utsträckning. Men UPP vill man ju inte, även om man blir sjuk.
Och så känns det dessutom som att in kropp skaffat sig en "trivselplatå" på runt 72 kg, där jag hela tiden hamnar från projekt till projekt. Som att den VILL väga lite på plussidan över mitt gränsvärde för "normalvikt" på BMI.

I allafall, så tar det emot nå´t alldeles hemskt just nu. Fortfarande seg i kroppen och lite snuvig, trött och "höstig" och lite uppgiven. Det vore så lätt att bara gå ner på ICA och köpa en stor påse lösviktsgodis-som är på extrapris och nypåfyllt nu vid Halloween...

Ja, jag går ut nu i allafall Jag har redan gått en kort och en lite rejälare promenad med hunden, men nu ska jag gå en helt bara för förbränningens skull.
Idag är första dagen som magen verkar mer normal igen. Det var på tiden. Tio dagar med uppfuckad mage, roligare kan man ha.

KOM igen då PB! *peppar mig själv*

Tack Heloise!

Nu har jag i vart fall gått promenaden så fort benen bar mig. Med stavarna idag. Det var ett tag sedan.
Hoppas det är fint väder imorgon med, så blir det lite lättare att pallra sig ut.

För övrigt, så är det bedövande vackert ute, med alla färgerna och dimma som sveper in över kohagen. Sådan där vemodig skönhet som gör att något ropar inom en, längst längst inifrån.

Igår kom min son och satte sig med mig ihär vid datorn och sa

"Jag känner att jag vill gråta, men jag vet inte varför. bara att något är fel. men gråten kommer inte ut. den bara sitter där i halsen"

Vi la oss i soffan och bara myste lite  och senare, när han lagt sig, undrade jag om gråten satt kvar där i halsen?

"Nej, den försvann"

Vart den hade tagit vägen, visste han inte. Men, han visste varför den kommit dit:

"Det är en liten flicka i vår skola som ser ut att hon nästan inte har någon vän. Hon går mest med fröken. Jag tror hon går i förskoleklassen. Jag blir ledsen när jag ser det mamma, för jag vet ju, hur det känns."

:-o 

Ungen har novemberlov, har just varit på disco och fredagsmyset står uppdukat. Då går hans tankar iväg till enliten tjej han inte ens vet vad hon heter och så får han gråt som sätter sig i halsen och inte vill komma ut!
Det var aningen oväntad anledning, och jag blev helt paff-och samtidigt blev jag så rörd över att han har sådan medkänsla med andra mäniskor, att jag själv minsann fick försöka svälja bort egen gråt ur halsen.

Hvidis, åh JA vad det suger när man liksom bara accelererar ett par KILO uppåt på nolltid. Varför går man inte NER så många kilon lika lättkan man ju i rättvisans namn fråga sig? Nä, veckor av mödosamt, målmedvetet arbete, äts bokstavligen upp på ett par dagar.

Vad är det för vikt som du har som normalvikt och vart skulle du vilja landa?

Jag har ju MASSOR kvar, om jag ska tänka på vart jag helst skulle vilja ligga. men, normal-BMI är mitt miimikrav på mig jälv. Och då är att knäcka 70 ett stort mentalt motstånd, som skulle vara så GÖTT att göra nu innan jul. Resten kan jag ta till våren, det är inte så farligt. men just 70...

Vad härligt att jag kunde ge dig inspiration, fast jag själv är så oinspirerad!

Och pojken ja, han har ett gott hjärta och ett vaket öga. Jag hoppas han får behålla det första lika varmt och mjukt och det senare lika klart och ogrumlat. Då kan han vara med och bidra till en lite varmare värld för dem som möter honom.