Inlägg från: Kjell Präst |Visa alla inlägg
  • Kjell Präst

    Fråga prästerna 14

    Styrka skrev 2011-09-20 16:23:38 följande:
    Jag har en fråga om den mer könsneutrala varianten av vigselgudstjänsten som oftast används vid vigsel av samkönade par. Jag ska gifta mig med en transperson som är född kvinna  men som är under process att byta kön  till man. Han har redan manligt namn och har bett sina närstående tilltala honom som man, men än så länge är han ju juridiskt kvinna. Nu undrar jag måste prästen titulera honom med kvinnligt pronomen i kyrkan med tanke på att det är en juridisk handling?
    Att man kan säga "äkta makar" istället för hustru/äkta man är vi på det klara med, men kan vi be prästen att omnämna honom som brudgum och använda "han" och "honom" som pronomen, eller blir vigseln inte giltig juridiskt då?
    Kan prästen ha några teologiska betänkligheter kring detta önskemål? Vi vill inte trampa någon på tårna, men vill samtidigt få ett värdigt bemötande, och det upplevs nog kränkande av alla att bli tilltalad med fel pronomen.
    Oj, den frågan har jag aldrig fått förut. Och det har nog inte så många andra präster heller, tror jag.
    Det jag kan säga är att prästen måste säga det namn som personen verkligen heter - i det här fallet alltså det kvinnliga namnet - just för att detta är en del av den juridiska vigseln. Att däremot tilltala personen med "brudgum" eller "han" borde däremot inte möta några hinder rent juridiskt. Om prästen har betänkligheter beror helt på vilken präst ni träffar på. Rent teologiskt kan man väl inte säga så mycket eftersom det ju inte står om könsbyten i Bibeln. Ungefär så får mitt svar bli.
  • Kjell Präst
    Soldemor skrev 2011-09-21 11:01:43 följande:
    Man kan läsa Gud istället för han och Herre i bibeltexterna också...
    Fast där går en gräns för mig - jag ändrar inte i Bibeltexten. Däremot, med viss förtjusning, då och då  i handbokstexten
  • Kjell Präst
    MeahJ skrev 2011-10-12 10:44:25 följande:
    Nu har inte jag läst igenom hela tråden så jag vet inte om frågan redan har ställts.

    Min undran är hur viktigt det är med ordningen i en vigselceremoni.
    Jag skulle inte vilja ha solosångerna så nära varandra. Kan man göra ett byte och ha sista psalmen efter ringväxlingen och sista solosången efter välsignelsen istället?
    Det finns en ordning som ska följas, men solosångerna finns inte utsatta där eftersom långt ifrån alla brudpar har solosång (i de vigslar jag har haft är det avgjort vanligare att inte ha solosång). Det finns ett par ställen där "vokalmusik kan framföras" som det är formulerat, men det är alltså inte bindande (eftersom det står "kan" och inte "ska" eller "bör"). Var man lägger solosångerna avgörs alltså i samtal mellan präst och brudpar.
  • Kjell Präst

    Träbröllop: I boken "En liten bönbok" (Verbum 2005) finns det ett avsnitt kallat "Andakt på bröllopsdagen". Den kan man använda delar av (eller hela) om man vill förnya sina löften. För det är som du säger, att det inte finns någon färdig ordning för förnyelse av vigsellöften. man får komma överens med prästen om hur den här ceremonin ska utformas - och, som sagt, i bönboken finns ett förslag att utgå ifrån. Att bara en av er är troende är inget problem så länge ingen kräver att Gud helt ska lämnas utanför ceremonin. Vid vigslar frågar jag aldrig brudparen hur pass troende de är, men förväntar mig förstås att de ställer upp på det som en kyrklig vigsel innebär; dvs psalmer, böner, bibeltexter och tal om Gud.

  • Kjell Präst
    Fjärilen skrev 2011-10-28 07:35:21 följande:
    Hej,
    Jag har en fråga angående samtalen innan vigseln.
    Vad är det man pratar om då och villka frågor ställs till det blivande brudparet.

    Tack på förhand
    Det här varierar lite från präst till präst, jag själv gör så här: Vi träffas hos mig i kyrkan och börjar med att gå igenom ordningen för vigselgudstjänst, helt enkelt talar om de olika momenten i gudstjänsten. Brudparet kan då ställa frågor om de vill och vi väljer ofta psalmer och in-och utgångsmusik. Därefter ber jag brudparet beskriva varandra, de får också berätta hur de träffades och vad de gillar att göra tillsammans. Efter det brukar jag fråga om brudparet vill provgå altargången eller prova att säga löftena vid altaret. Det är det hela. Jag tror att det här inte är en helt ovanlig modell för vigselsamtal. Jag har för övrigt aldrig något "genrep" eller liknande med mina brudpar, utan det här är enda gången vi träffas.
  • Kjell Präst
    Chicita skrev 2011-10-28 15:27:04 följande:
    Vi gick inte in på hur vi möttes, eller något sådant. inga teologiska frågor. Inga konstigheter...
    Jag tror inte att det varierar jättemycket. Men det är nog inget ni behöver oroa er för om man säger så Glad
    Anledningen till att jag ställer den frågan är förstås att jag behöver veta lite om brudparet till vigseltalet.
  • Kjell Präst
    Chicita skrev 2011-10-28 15:46:08 följande:
    Jo jag förstår det. Och jag tycker att det är bra att du gör det.
    Men vår präst frågade oss inte om något sådant. Inte för att hon känner oss speciellt mycket. Men då vi hade temabröllop och hon höll i mammas begravning en månad innan så kanske hon kände att hon hade nog mycket att fylla det med...
    Vet inte varför hon inte frågade om något sådant, men hon gjorde inte det i alla fall...

    Annars är det ju trevligt om prästen kan prata lite om brudparet och inte bara köra på någon "standardmall" Glad

    Jag menade mest att frågeställaren inte behövde oroa sig. Det brukar inte vara några konstiga frågor. Glad
    Jag förstod att du förstod Ville bara göra det tydligt, ifall nu frågställaren undrade.
  • Kjell Präst
    Fjärilen skrev 2011-10-31 08:48:48 följande:

    Kjell Präst, Soldemor och Chicita tack för hjälpen. Jag var bara nyfiken när prästen ville ha 2 samtal på ca 1,5 h med oss innan vigseln.

    Ha en trevlig vecka


    Ja, det skulle jag också vara nyfiken på
  • Kjell Präst
    lilla jag skrev 2011-11-01 23:10:17 följande:
    Hej!
    Jag har en liten fundering. Jag och min m2b var på vigselsamtal för en vecka sen och då gick prästen igenom vigseln. Han sa att han bara kommer att välsigna min vigselring eftersom min m2b ska ha endast en ring. Men eftersom han bara välsignar min ring så får jag ju inte trä på min m2b nån ring alls. Detta känns för min del ganska snopet medans min m2b inte alls bryr sig.
    Jag har läst lite om detta och det jag hittar är att det var så man gjorde förr i tiden. Det jag undrar är om det är vanligt att man gör på det viset? Alla bröllop som jag varit på innan har dom välsignat båda ringarna även om brudgumen endast haft sin förlovningsring.
    Kan jag be min präst väsigna mannens ring också eller ska jag bara släppa den tanken?
    Tack på förhand!
    Hade jag varit er vigselpräst hade jag tagit båda ringarna. Strängt taget välsignar man inte ringarna, utan ber om välsignelse över äktenskapet. Ringarna är tecknen på, påminnelsen, om äktenskapet skulle man kunna säga. Det sker alltså förstås inget magiskt med ringarna för att prästen håller i dem och ber över dem - så för den skull spelar det ingen roll att prästen bara tar din ring och inte din fästmans. Men känns det viktigt för dig att han ber över båda ringarna, så fråga honom om han vill göra det - det är inte oförskämt eller konstigt att fråga. Jag hade som sagt tagit båda, det har jag gjort flera gånger även när mannens ring varit en förlovningsring- jag brukar alltid fråga hur paret vill ha det; en eller två ringar.
  • Kjell Präst
    Bröllop201206 skrev 2011-11-02 18:06:57 följande:

    Hej!


    Jag har en fråga angående vigseln...


    Har läst i en bröllopstidning att Brudparet ska knäböja framför prästen under vigseln? när sker detta? och hur länge ska man knäböja? och varför gör man det? och knäböjer man i alla församlingar, eller kan man välja bort det? Varför jag frågar är, för att jag har problem med min rygg.


    Mvh. Tacksam för svar


    Ja, det ingår att brudparet knäböjer vid altaret under förbönen för paret, efter själva vigselakten. Det handlar om ett par minuter, högst. Att knäböja vid bön var vanligare förr, nu förekommer det inte så ofta i Svenska kyrkan utom just vid vigsel, och vid konfirmation. Man gör det för att visa vördnad för Gud, kan man säga, visa att det finns någon som är större än man själv. Har man medicinska skäl att avstå knäböjande så löser det sig säkert - det finns för övrigt, har jag förstått här på BT, en del präster/församlingar som inte tillämpar knäböjandet alls.
Svar på tråden Fråga prästerna 14