Hur delaktiga är era föräldrar och blivande svärföräldrar i planeringen?

Hos oss finns det ett rätt så stort ngagemang från bådas sidor. Vi har fått erbjudanden om både ekonomisk och praktisk hjälp från bådas sidor, något som vi inte alls väntat oss. Pappa sa att han redan nu skulle lägga in om ledigt dagarna innan bröllopet så att han kunde hjälpa till och fixa och min m2b´s bror erbjöd sig att hjälpa till med maten.

Är lite förvånad över engagemanget som vi mött, mycket glädje hade jag väntat mig men inte all hjälp. Det är vårt bröllop och vi är vuxna och hade räknat med att fixa allt själva. Men vi är först ut i två stora familjer och det är många som har längtat efter bröllop

Det går i vågor hos oss. Men bådas föräldrar kommer hjälpa till och vi ska ha en palneringshelg i början av januari. Både vi och dem har väl tyckt att det avrit för tidigt att på allvar börja bestämma och boka saker (förutom kyrka och lokal) så långt i förväg.

Vi kommer förmodligen vara dem som håller i allt innan bröllopet medan de kommer vara dem som håller i allt efteråt. De kommer städa lokalen, ta med sig eventuella presenter och så vidare. De kommer även vara med och duka och göra fint på stället dagen innan. Så vi får absolut hjälp och de är engagerade hela gängen. Vi är ju äldsta barnen så de testar väl gränserna för hur mycket hjälp man vill ha en del med :)

När vi bestämde att vi skulle gifta oss så var vi båda väldigt tydliga i början att vi gärna ville ha hjälp, råd och tips. De hade säkert hjälpt till annars med, men kanske inte i så stor omfattning som nu. Och det är vi jättetacksamma för!

 

Du kanske måste fråga dem rakt ut om de vill hjälpa till. De kanske behöver er inbjudan för att bli engagerade.
Jag frågade faktiskt min blivande svärmor, och ska göra det med mina föräldrar och alla syskon, om hon kunde hjälpa till dagen efter med att städa lokalen. Den ska vara klar och inspekterad vid ett. Jag fick ett väldigt likgiltigt svar tillbaka. Hon sa; vi får väl se och såg ut som om hon verkligen inte ville. Snacka om att man kände sig lite besviken på henne. Mina föräldrar, min syster och en av min blivandes systrar ska hjälpa till än så länge. Tror fler ställer upp men blev så grymt besviken på hennes reaktion.

Vad roligt! Det är ju lite så som jag önskat nu med facit i hand. Jag vill liksom inte be om det, jag vill ju att de ska vilja vara delaktiga i det själva. Självklart så fixar vi ju allt själva och betalar för det, har inte förväntat mig ekonomisk kompensation. Men vissa praktiska saker måste vi ändå ha hjälp med. Har försökt kolla på ringar med barnen med tex, vi hinner väl prata sisådär 1 minut och sedan måste någon av oss avbryta för att grejja med barnen. En liten smyckesbutik är inte så roligt för små barn.

Likaså med kläder, försökte prova ut kläder med barnen med och det är svårt för det är många fina klänningar och de ska ju inte pilla och inte röra och inte springa runt i lilla butiken. Samtidigt som min sambo ska prova och man ska försöka tycka till och minstingen bara skriker och vill bli buren (hon är 1,5 år) Så även om vi skulle vilja klara allt själv så är det inte så möjligt i alla lägen tyvärr. Och vi vill ju såklart precis som alla andra att dagen ska bli perfekt och helt underbar.

Jo men så var ju vårt svar; måste vi komma redan dagen innan.  Och den kom från svärmor.

Vi gifter oss på pingstafton och det är studenthelg så man behöver vara ute i ganska god tid. Hittade tex en jättefin klänning men den var redan uppbokad den helgen. Så så mycket iute i god tid är vi ju ändå inte. dessutom så har jag lärt mig med barn att man måste ta vara på tiden och passa på, för det tar lite längre tid. Jag vill vara ute i god tid och få de saker som jag vill ha, istället för att vänta och så får man nöja sig. Men sådan är jag, jag vill ha det ordnat så att säga.
Men det hindrar väl inte dem från att glädjas och vara lite engagerade egentligen.

Min sambos föräldrar är döda tyvärr och mina föräldrar bryr sig inte så mycket. De glädjs med oss men mer än så är det inte. De hjälper varken till med det ekonomiska eller gällande själva bröllopet.

Vi bestämmer allt. Vi är ju lite äldre också, så man är van att ha koll själv. På mitt första bröllop var de mycket mer involverade, de betalade och fixade maten och massa andra saker som ja inte hade tänkt på. Nu efteråt inser jag verkligen hur mycket det gjorde.

Min syster kommer att hjälp mig lite med maten, uppläggning och uppvärmning, men annars har vi personal till kvällen. Mamma kommer nog att hjälpa till lite med några snittar som vi ska ha direkt efter vigseln. Annars sköter vi allt och vill också göra det.

Vi har inte berättat för våra föräldrar ännu. Två av mina bästa kompisar vet.  En av de är florist & erbjöd sig genast att göra buketten. Det sa hon för 10 år sedan när hon tog studenten. Den dag du gifter dig vill jag göra din bukett & alla blommor i kyrka & lokalen. Känner mig helt trygg i hennes händer.   Tror mig veta att min mamma kommer vara vårt stora bollplank i planneringen. Men tror att både mina föräldrar & hans föräldrar kommer tycka vi är ute i lite väl gooooood tid. Vi ska nog berätta till jul.

Planen är att vi skrider in i kyrkan juni 2012. Men vi har inte börjat plannera på riktigt ännu. Mest söker vi(jag) inspiration & har gjort en budget.

Hur långt innan berättade ni?

Jag tror att det är roligare att hjälpa till om man inte förväntas göra det - men det blir ju lite moment 22...

Går det inte att fråga något i stil men att "jag hade tyckt det var jätteroligt om du och jag kunde gå ut och titta på klänningar medan NN passar barnen, kan vi ta en fika tillsammans sen?"
Jag brukar tycka det är mycket roligare att hjälpa till om jag till exempel "bara" måste göra tråkiga saker som kan göras av vem som helst, att visa att man är betydelsefull.

Och nu vet jag inte hur ni har pratat eller så, vilket alltså inte är en kritik (har lärt mig det på BT att man får vara tydlig när det gäller sånt  )  utan en tanke som jag brukar ha när jag ber om hjälp.

 

Åh, så avundsjuk jag blir, jag vill också ha en floristkompis!

Vi berättade samma dag som vi förlovade oss, då var kyrka och lokal bokade. Drygt 10 månader innan det är dax...