Lite entusiasm

(Nu antar jag att du är kvinna pga ditt nick, rätta mig om jag har fel)

Ta tag i klänning, hår, smink, skor och fundera på färger osv sålänge? Kanske vill han ha konkreta förslag att välja mellan? Försök prata med honom om vad som är svårt och hur han vill göra det. Tror det är lätt att bli så inne i det att man inte tänker på att den andre inte alltid är lika intresserad av samma saker som en själv.

Min sambo är väldigt glad över det stundande bröllopet men han vill inte planera för långt i förväg. Det enda han engagerat sig i är tårtprovsmakning, haha. Det är först nu, med knappa halvåret kvar, som han börjar förstå att det är på riktigt och att det närmar sig. Jag satte mig ner med honom för en vecka sen och sa att jag skulle bli glad om han engagerade sig lite. Att det är viktigt för mig att vi är två och att han visar att han glädjs lika mycket som mig. Och han förstod och höll med men han är bara lite segare i starten än jag är :) Så vi bestämde gemensamt att ta tag i det efter jul och att det då ligger mer på honom att driva det framåt. Återstår att se vad som händer

men ligger det endå inte lite i deras motstånd att börja planera hur tidigt som helst?

Vi gifte oss i lördags, vi bestämde oss i september och det hanns med det som skulle hinnas med, fördelen var att man han inte tid att fastna på alla smådetaljer som jag ser att många gör.
Det var likadant förra gången jag gifte mig, då bestämde vi i maj att vigter oss i augusti.

Och bägge gångerna fick jag dom bröllopen jag ville ha,  första gången med middag och fest för över femtio personer och nu i lördags ett thebröllop med middag på resturang med familjen på kvällen.

Varför är det så viktigt att börja redan nu?

Min BM tyckte också att det var sååå gott om tid, men vi hade ett snack där vi delade upp arbetsuppgifterna mellan oss och jag sa att om han inte börjat med det han skulle göra vid ett visst datum så blev det inget bröllop - det var han som "friade", han som ville gifta sig i kyrkan, han som ville ha stor fest. För mig hade det räckt med rådhuset och en middag för bara närmsta familjen efteråt. Det fungerade!

Förresten... min BM följde med mig som smakråd i somras när jag provade klänningar. DÅ fattade han att vi faktiskt ska gifta oss... när han fick se mig i brudklänning. Han blev väldigt rörd . Efter det blev det ännu mera fart!

Houdini: Det som är viktigt för mig att börja redan nu. Är för att kunna få en lokal, en präst osv. Så de inte hinner bli uppbokade.
Sen om jag ska sy upp klänningen så tar sånt tid. Och det är inget jag vill stressa med.

Min sambo är lite seg i starten. Det är han iof alltid när det gäller planeringsgrejor. Jag har tagit tag i mitt istället för att tjafsa med honom, dvs klänning, hår, smink osv. Jag var också den a oss som bokade kyrkan och ringde runt efter lokaler. Jag sa bara att jag har bokat en tid för en lokal vi ska titta på den och den tiden, han accepterade det och följde med. Han ille knappt boka lokalen men följde med iaf. När vi kom dit så var det han som tog tag i allt och ville boka den på en gång.

Däremot så håller jag på att få lite panik ang hotellrum till bröllopsnatten, en uppgift jag tilldelat honom. Jag kollade upp rum och det finns inte så många dubbelrum kvar att hyra i stan. Det hotellet vi ille ha har bara 5rum kvar. Försöker få han att boka men han vägrade. Så jag har sagt till honom att han får ta det i sin takt men det blir hans fel sen i fall vi inte får ett hotell på våran bröllopsnatt och att han får då lösa det på något sätt.

Har gett honom länkar ang kläder till honom eftersom det kan ta tid och beställa. Tipsade honom också att dressman har bra priser på kostymer just nu 799kr. Det händer inget men det är hans problem. Jag kommer inte stressa runt ang sådana uppgifter jag gett honom. Det ända jag gör är att ge honom lite info så att han vet hur läget är. Bryr han sig inte rycker jag lite på axlarna och låter det rinna av  mig. Det är inte hela världen.

Däremot har han börjat engagera sig lite i musiken vi ska ha under kvällen, en av hans uppgifter, så jag tror att han börjar bli lite mer engagerad.

turbovalkyria: Det är lite så jag försöker göra oxå. Men det känns som att det är ju vi som ska gifta oss. Då vill inte jag bestämma allt.
Visst allt som rör mig, det planerar jag för fullt. Men det är ju alla gemensamma saker. Men men, det löser sig nog

Jag tappar bara lite glädje då han inte är så entusiastisk

Precis som Semlorna skriver så har vi alla olika intressen. Jag märkte ganska snabbt efter frieriet och  att vi bestämt oss för bröllop 2011att min sambo inte var alltför stressad över planeringen.
Själv började jag kolla på nätet och insåg att det var bra att boka festlokal och kyrka i tid för att få det man ville ha.
Det här förklarade jag för min sambo och efter att detta var bokat så lade han av helt med planeringen.

Jag hanterade det så att jag förklarade att jag ville få vissa saker gjorda i tid, både för att jag ville vara i tid men också för att jag längtade! Jag tog tag i sådant som var till för mig; brudklänning, frisör, sminkning, skor etc.

Vi har också haft ett samtal för att utreda vad vi tycker är viktigt inför bröllopet och insett att jag värderade detaljer mer än honom, då blir det ju naturligt att även jag får ta tag i dem! I hans fall kändes budgeten viktig och därför har han kollat lite mer på den för att sedan gå igenom den med mig.

Vi har som sagt alla olika inriktningar och intressen. Kan man bara prata och komma överens om vad som är viktigt för vem så kan man också dela upp uppgifterna till brud/brudgum och gemensamma uppgifter!

Hoppas det löser sig!

Jag har oxå en segis ;)

Jag är hemma mammaledig och vi gifter oss 11-11-11, jag friade 29 maj 2010, han fick välja datum och kläckte ur sig ett i november, det tog honom ett halvår. ;)

Jag planerar så gott jag kan, beställt klänning, slöja, letar smycken och detaljer. Vi har kollat på festlokal och preliminärbokat tillsammans. Vill jag ha hans åsikt, vilket jag ju vill så frågar jag honom om de specifika grejerna. Han har kikat lite på sina saker med, men inte gjort något ryck. Alla är vi olika och jag vet att han är hopplös på att planera i förväg, men jag vet också att han alltid löser allt i slutändan och det är ju tryggt. ;) Jag tar fram förslag och presenterar, han säger ja eller nej. Vi har ju dock nästan ett helt år på oss innan det är dax så jag har inte fått superstressryck än. ;)

Hoppas det går bra!

Min blivande har så sjukt mycket med sitt nya jobb så finns knappt någon energi över till att ens prata bröllop...hoppas det lugnar ner sig efter årsskiftet för det lilla vi har hunnit spika så som kyrka och lokal är det jag som har fixat helt på egen hand. Vi gifter oss sep 2011 så ändå 9 månader kvar men tiden går snabbt och vill verkligen inte behöva stressa senare i vår el sommar. 

Kollar klänning å andra detaljer på egen hand men önskar att han kunde börja kolla sina kläder då han är väldigt kräsen...dressman skulle han aldrig sätta sin fot på så måste väl släpa m honom till en riktig bröllopsbutik . Men håller med som någon tidigare sa att man tappar gnistan lite då man inte har honom att dela jobbet med. 

tyvärr är det så med vissa män. De förstår inte hur många tusentals känningar det finns, att det finns par som också ska gifta sig och att man måste vara ute en tid innan...

Har liknande problem med min fast att vi knappt nått förlovningsstadiet... Han ville, vi pratade, jag började titta på ringar... han förstod inte hur många ringar som finns förens vi satt ned och jag sa att det kändes lite tokigt att det bara var jag som tittade... då tittade han också några sidor... Sen var det jag som hittade DE ringarna och skaffade kontakt med guldsmeden och det var han som i sista sekunden tyckte att vi skulle vänta ett tag till.... så det var jag som fick gå till guldsmeden och säga, inte börja än osv

Nu har jag sagt att han får ta allt ansvar, jag vill inte veta något i förväg och jag skiter i om vi ens blir förlovade men det skulle ju vara kul. Jag älskar ju honom lika mycket ändå.