Överskuggade?

Jag förstår hur det känns. Jag skulle nog också känna lite så. I och för sig är jag i situationen som din syster är. En månad efter att jag och sambon förlovade sig så fick vi veta att min kusin (som jag står väldigt nära) också hade förlovat sig. Vi gifter oss i september 2011 och de i maj 2012

Fast jag måste säga att jag inte ser det som att de inspirerats av oss utan att de har tagit ett eget beslut. Det känns inte som våra bröllop är sammankopplade, förutom att det blir två bröllop på ett år. Det känns inte heller som släkten jämför oss med varandra. Inte så att jag har hört det i alla fall. Men jag förstår ändå hur du känner.

Tack så jättemycket för de orden.. :)
Känns ju lite hemskt att vi inte bara har glada känslor just nu,
vi är jätteglada för deras skull, men det var ju liksom "våran grej" nu..
Hade inte en tanke på att det skulle kunna bli såhär.. :/

Jag tror jag förstår din känsla. Ni har kommit fram till ett stort beslut som ni längtar efter att dela med er och sen kommer någon annan och snor scenen... :(

Hade jag råkat ut för detså skulle jag fixa bröllop före ;) Bara för att jag är tävlingsmänniska men helst skulle jag vilja veta att den personen ska gifta sig så att mina inbjudningskort fickgå med posten först haha.

Men om ni skickar save-the-date nu så har gästerna ändå fått en liten förvarning om ett giftermål...eller?

Jag hoppades på att kunna svara mer utförligt men jag drog nog i mig din ledsamhet i mig så¨det blir mer "jaha..."

Hoppas ni rycker upp er. Vet inte vad jag mer ska säga.

Kram

Hur du känner kan ju ingen säga om det är "rätt eller fel" att känna så.

Syskonbröllop tätt inpå kan vara jättesvårt, just för att gästerna ofta är desamma och man är rädd för jämförelser.

Personligen tror jag att det är lätt att känna sig "överskuggad", men det kanske är den mest omedelbara "chocken" som talar just nu?  Nu vet jag ju inte hur ni hade tänkt att ha erat bröllop, men koncentrera dig bara  på att det ska bli fint och såsom du vill  ha det. Vi gifter oss också sex månader efter min fästmans bror och jag kan tycka att vissa saker känns lite "meh" just nu.

Men för min  del vet jag att det inte är någons "fel". Min svägerska och jag har bara riktigt lika smak, men sedan att jag kommer stryka saker ur mitt bröllop (som var en överraskning och ingen visste om) nu för att de använde de ideérna (och de var en överraskning och ingen visste om det), och jag vill inte att jag ska få "mjaha, de gör samma sak de med, jaha"-kommenterarerna. Halva gästlistan är ju samma för oss i juni som det var för dem i december.

Nu visste ju inte din syster att du planerade ett majbröllop, du skriver själv att ni höll det hemligt, så hon gjorde det ju inte för att vara elak.
Tycker du att det blir för jobbigt så tätt inpå, så kvarstår ju tyvärr egentligen bara alternativet att du skjuter på ditt bröllop..

Men om du kan se det som om att det kommer bli en fantastisk upplevelse att du och din syster gifter er nära varandra (detta förutsätter kanske att ni två har en bra relation också...), så koncentrera er på två lika fantastiska, men HELT olika stil, bröllop.  

SposaRoma: Tusen tack för de värmande orden! :)
Jag tror säkert att det är lite chocken som gör att det känns helt "suck" just nu..
Vi kommer garanterat ha ganska olika bröllop,
om inte annat så lägger hon ribban, och jag kan segla ett par meter över.. ;)

Kör ert race, jag fattar om ni känner er besvikna och nedslagna nu men o andra sidan handlar det om just kärlek som du säger, och sen att du är en tävlningsmänniska gör ju inte saken sämre, snarare tvärtom. Jag tror du kommer må bättre när du har fått lite distans till det, men visst är det lite tråkigt att känna sig som "second place." men jag VET att ert bröllop kommer bli hundra gånger bättre.  Det är inte en tävling som du säger, så försök att istället inspireras av det, och kör ert race, ni har ju mer än ett år av planerande kvar, och fatta sånt jäkla bröllop ni kommer hinna planera, det kommer bli perfektion, in i minsta detalj! 

Jag förstår att du känner så, min m2bs syster gifte sig nu precis och vi gifter oss i oktober. Kände lite grann som du när jag fick reda på det men de valde att ha det jättelitet med bara föräldrarna så vi slapp det iaf... Men det blir ju ändå ett halvår emellan så det blir nog inte så jobbigt som du tror nu :)