Har ni också problem med svärmor?

Hmm... Den här diskussionen skulle ni ha tagit INNAN ni tog emot pengarna. Men, jag förstår hur hon tänker, hon betalar och borde ha ett inflytande. Har hon fransk ursprung förresten? Då kan andra traditioner också komma in i bilden, än våra?

Jag tror du bör gå längre ner i roten till detta, dvs hur ni vill ha er relation långsiktigt. Finns det en möjlighet att prata med henne och säga EXAKT hur du känner? Utan skuldbeläggande, utan snarare berätta hur DU reagerar på hennes agerande, inte att hon gör FEL. För i hennes bok gör hon inte fel, det är du som har fel, tycker hon...Ni kanske ska prata om hur ni vill att planer för olika viktiga ting ska hanteras, innan man sk går till handling. Får ni en bättre förståelse för varandra, kommer det att gå bättre i framtiden. Om inte så är ni kvar i samma problem, bara i en annan situation, längre fram.  

En annan sak som är ännu viktigare. I dina kläder hade jag haft en diskussion med min respektive om hur vi agerar när den andre hamnar på "kant" med våra föräldrar. Utan din blivande mans support kommer du att vara chanslös mot en så stark kvinna framöver.

Säg som det är, det är mitt råd. Tänk bara på HUR du säger det.

Oj vad jobbigt. Detta låter ganska extremt, och det är då svårt att försöka kompromissa för husfriden.

Håller också med om att ni behöver prata ihop er. Om det var jag så skulle jag nog säga att det har blivit ett missförstånd och att ni därför lämnar tillbaka pengarna hon erbjöd sig att betala, och att eftersom det är er dag är det viktigt för er att få hålla det litet och intimt som ni tänkt er. Jag skulle betona att hon är nära till familjen och givetvis är en viktig person att ha med, men att det inte är hennes sak att bestämma vilka som får komma eftersom hon är bjuden som gäst och inte den som ska gifta sig. Är det så att hon har ringt till andra skulle jag ignorera det, det får hon stå för själv och reda ut på egen hand. Samtidigt är det svårt att veta när man inte känner personen i fråga och det är svårt att veta konsekvenserna i framtiden.

Det är svårt att avsäga sig inblandning om någon bidrar ekonomiskt och kommer med krav på motprestation, så jag skulle nog vara noga med att försöka lösa det utan pengar från hennes håll.

När det gäller brudgumen/sonen är det ingen rolig sits för honom, och om han säger att det inte spelar roll för honom är det nog bara att acceptera att han känner så. Däremot kanske det går att förklara för honom hur du känner det, så att han om än passivt kan stå brevid när du sätter ner foten. Jag skulle akta mig för att formulera mig i termer som utlimatum eller att han måste välja, för jag tycker det är okay att han kan älska båda två. Kanske det är lättare att få honom att sympatisera med hur ledsen du är över detta, om det går att undvika personangrepp på honom. Hitta andra sätt att få fram din frustration över situationen.

Vi gjorde tvärt om. Vi gick till våra föräldrar först och frågade om de var några de ville att vi skulle bjuda med. De två par de nämnde (typ extrafamiljer till oss) var de enda de sa att de gärna ville att vi skulle bjuda.

Min killes farfar däremot... Han vill att vi ska bjuda in massor med släktingar som min kille aldrig ens ha träffat. Men jag behövde inte sätta ner foten, för min kille sa ifrån direkt: Alltså, vi har fått "välja bort" vänner och bekanta för att vi blev för många, och nu vill du att vi ska bjuda in släktingar som ni inte har träffat på 50 år? Nej, det går vi inte med på.

Men även han, precis som din svärmor, sa att folk kommer inte att komma. Det är mer bara gesten som är den viktiga. Men vi sa att vi kan ju inte chansa på det. Och avrför ens bjuda folk som man varken vill eller kan ha plats för?

Jag hoppas det löser sig för er. Men ni kanske kan göra en variant annars där ni bara bjuder in till vigseln men inte festen? Tror inte fransmännen åker hit för att sitta i kyrkan i 38 minuter liksom.

Fy, Jag tror jag skulle ha ställt in hela bröllopet i det läget, tagit ett års time-out, och sen försiktigt börjat om från början med planeringen. Eller smugit iväg till Stadshuset och fått det avklarat.

Det mest oroande tycker jag är att din blivande make inte står upp för dig gentemot sin mamma, det skulle jag nog också ha svårt att acceptera. Min fästman och jag har olika åsikter ibland, och ibland vill han att vi ska göra något som hans mamma vill som inte funkar så bra för mig (men ingenting i den här skalan naturligtvis!), men jag vet att om jag verkligen inte vill så kommer han att acceptera det och backa upp mig. Kanske för att han vet att jag annars anstränger mig för att vi ska ha bra relationer till alla våra föräldrar, och jag ställer upp de gånger det känns ok även om det inte är vad jag helst hade velat göra.

Det är snudd på att ni borde prata med någon utomstående (typ familjeterapeut) om hur ni ska förhålla er till en sån dominant svärmor!

Ställ in!

Börja om på nytt, håll allt hemligt tills ni skickar ut inbjudningarna och gärna då med inte allt för mycket tidsmarginal. När hon gnäller - säg att allt redan är bestämt och skrivet i sten.

Min svärmor ville också bestämma, men vi sa bara att allt redan var klart när hon frågade om saker och ting.

Fast... ett annat alternativ om ni inte vill byta datum är att ni tar listan med de hon har bjudit in, ringer upp dessa och ber om ursäkt å svärmors vägnar - hon börjar nämligen bli lite virrig nu och har börjat tro att det är hennes bröllop. Tyvärr har ni redan bestämt allt, och det kommer bara bli familjen på ett litet intimt bröllop.

Stå på dig! Kompromissa inte om något med henne, de enda åsikterna som räknas den dagen är din och din mans. Ingen annans. Annars är risken stor att detta blir en sådan sak som gnager på dig under en lång tid framöver, och i värsta fall kommer det även påverka erat förhållande. 

Tack så mycket snälla ni för era svar! Skönt att höra att man inte är helt rubbad som blir sur på svämor. Jag har diskuterat mycket med fästmannen och känner att det ändå är ok att kompromissa eftersom det betyder så mycket för honom. Däremot har han pratat med sin mamma om att hon inte ska vara sur över de där personerna som han inte känner och hon verkar ha accepterat det. Nu gäller det bara att se till att hon lägger sig i en massa annat också, men det är lättare eftersom hon bor så långt bort

OMFG! Ursäkta, men vad i h*lvete håller hon på med?!?!!?!

Jag tror det är viktigt att ni gör något åt situationen NU, innan det hinner gå ännu längre tid.