Hej!
Ja är jätteklyven....jag gillar mitt namn jättemkt men vill även heta som min blivande.
Har länge tänkt att ja ska behålla mitt efternamn som mellannamn...men ja vet inte..
Blir det inte väl och jobbit att skriva hela namnet då?
hur ska ni göra???
Kul att se hur ni tänker kring detta!!!!
Hade inget val alls, det blev hans namn vare sig vi ville det eller inte eftersom vi gifte oss i hans hemland och då gäller namn reglerna där och inte de svenska men jag bryr mig inte, det är trevligt och lättstavat namn.
Jag har alltid sagt att jag ska ta min blivande makes namn även om jag skulle träffa någon som heter Röv i efternamn, haha!
Har aldrig velat och vill aldrig ha ett dubbelnamn. Nu hade jag ju turen att träffa en man med ett väldigt tjusigt efternamn, som är väldigt ovanligt. Och det passar ju mig perfekt!
Men jag hade bytt oavsett.
Traditionell, fin grej. Och jag vill heta samma namn som min man och mina framtida barn helt enkelt! :)
Vi gifte oss den 20 maj.
Vi tog mitt efternamn som är ovanligt, han heter ***sson så nej tack 
Jag och min sambo är visserligen inte ens förlovade än (eller vi har inte bytt ringar än) men det är klart man tänker på det. Jag vill gärna ha kvar mitt efternamn, det är inte så vanligt, men jag vet inte riktigt om min sambo är villig att byta heller. Jag vill helst att vi heter samma, men vi får väl se... Det ligger långt fram i framtiden än.
Tog faktiskt hjälp av scb för att kolla statistiken på våra namn och i Sverige finns det 663 med mitt efternamn och 2515 med hans. (Att jämföra med t.ex. 258210 Johansson!) ;)
Alla som väljer att ta mannens namn av tradition är väl medvetna om att det var 1920 som det blev lagtvång för kvinnan att ta mannens namn vid giftemål, och att det innan dess var vanligt att man hette "Andersdotter" efter sin pappa, eller ett gårdsnamn efter var man kom ifrån. Detta namn behölls även efter giftemålet.
Det var 1963 som denna lag förändrades så att även kvinnans efternamn kunde bli gemensamt, eller att paret behöll sina namn. 1982 blev namnlagen helt neutral och män och kvinnor kan (nästan) fritt välja vilka namn de själva och deras barn ska ha..
Vi har velat fram och tillbaka på efternamnet. Först skulle vi ha sambons nuvarande efternamn men så kom vi fram till att vi vill ha hans mammas efternamn också. Hon har ett dubbelnamn varav ena delen är hans nuvarande och en del är hennes flicknamn. Sååå, det blir lite pysslande men jag slipper i alla fall mitt übervanliga efternamn. Okay, jag gillar det för det går hem överallt, inget man måste stava till utan säger det och det blir rätt. Men jag vill ha ett udda efternamn så det får bli som det blir nu
vi ska ta hans -sson namn. Jag har alltid sagt att jag aldrig vill heta ett sådant namn.Men när min M2B sa att det var jätte viktigt för honom så känner jag skit samma....jag blir ju ändå fru S. -sson
bryr mig inte,vill bara ha samma namn som mitt livs kärlek
det var inte förbjudet med deubbelnamn då , men nu är det
