Hej!
Ja är jätteklyven....jag gillar mitt namn jättemkt men vill även heta som min blivande.
Har länge tänkt att ja ska behålla mitt efternamn som mellannamn...men ja vet inte..
Blir det inte väl och jobbit att skriva hela namnet då?
hur ska ni göra???
Kul att se hur ni tänker kring detta!!!!
Vi behöll våra, så vi heter olika. Han funderar på att lägga till mitt som mellannamn (läs: det kommer inte hända 
Ingen av oss ville byta, ingen av oss ser poängen med att den andra ska "offra" sig, för oss spelar det inte så stor roll. Båda barnen har mitt efternamn.
Jag har just nu mn ex-mans efternamn. Jag orkade inte byta vid skilsmässan. Så jag kommer att byta namn. På grund av att min blivande svägerska har samma förnamn som jag, så har jag beslutat för att ta dubbelnamn med mitt gamla efternamn som jag hade före jag gifte mig första gången, och min mans namn. Blir lite klumpigt, men känns som det vettigaste alternativet.
Jag kommer att ta min blivandes namn. Det ær ovanligt; bara 17 personer i Sverige heter så, men det ær ændå inget konstigt eller uppenbart egenkonstruerat namn. Mitt nuvarande namn ær också ovanligt; ca 220 i Sverige heter så, men jag gillar det inte speciellt mycket och har aldrig gjort. Måste næstan alltid bokstavera och ofta blir det fel, trots att det ær ett inte alltfør konstigt svenskt namn. På engelska blir uttalet dessutom jættemærkligt, så det ska bli skønt att byta.
Usch jaa här har jag en massa problem! Saken är den att mitt efternamn är väldigt unikt, det finns bara en med mitt namn i hela Sverige (både bra och dåligt) och det kommer isf bara finnas en som heter som han om han skulle ta mitt efternamn. Men han vill ha kvar sitt vilket är ett vanligt -son och det är ju mycket roligare med ett unikt efternamn eller?
eller hur många av er är det som själv tar ett annat efternamn än de någon av er har? Man kan ju få hitta på sitt eget också :)
Jag har nyss bytt tillbaka till mitt eget namn, från att ha haft min föredetta mans efternamn alldeles för länge.
Såhär i äldre dar och mitt i den där "bearbeta allt gammalt skit för att må bättre"-resan har det plötsligt blivit väldigt viktigt för mig att använda min familjs efternamn (mina barn ville också byta för att markera sitt finska ursprung, men exet ställde till med stora bråk där).
Eftersom jag vägrar släppa mitt namn, så ser det ut att bli så att jag får ha både mitt och min blivandes namn. Vilket som blir efternamn och vilket blir mellannamn vet jag inte ännu. Helst skulle jag bara vilja ha kvar mitt namn som det är så att jag slipper byta pass, körkort och alla plastkort igen. Mannen vill dock inte ta mitt namn eftersom han inte kan stava till det. :D
Jag tar hans efternamn; jag tycker det är fint. men jag kommer att behålla mitt eget också eftersom att min son har det efternamnet och det skulle kännas konstigt att inte ha samma efternamn som honom. Intressant att läsa hur ni andra resonerar!
Eftersom jag heter Olsson och min blivande Hildeberg, så byter jag mer än gärna. Hade det varit tvärsom hade han fått byta. Jag skulle inte byta bort ett ovanligt släktnamn.
Jag kommer att byta till min sambos eftersnamn. Dels för att han heter Berg och jag Johansson och dels för att mitt namn är från min exman. Orkade inte heller byta när vi skilde oss, men nu är det ett bra tillfälle att äntligen bli av med det!
Vi har inte bestämt oss ännu, vi har båda ganska ovanliga namn och jag gillar dem båda väldigt mycket. Detg vi har bestämt är att det inte blir dubbelnamn för någon av oss eftersom vi vill att hela familjen ska heta samma i framtiden och att det blir enklast så.
Efter mycket om och men kommer jag ta min sambos efternamn (Magnusson) när vi gifter oss. Men kommer behålla mitt efternamn (Jakobsson) som mellannamn.
Utåt sett kommer jag presentera mig med mitt gamla efternamn.
Anledningen till att jag tar hans är för att vi kanske i framtiden skaffar barn och famij.
