(4) Bröllop och En begravning...

chicita,  du kommer lära känna din mor mer genom att städa genom hennes hem.  Man finner alltid något som man inte visste om.  

Jag hittade ett helt album om mig , gömt  hemma hos farmor, damen som jag inte trodde ens gillade mig och det fanns inget mer än det folk kunde se om mina systrar.

Udda.

Styrke kramar och du kommer att klara detta, du är starkare än somliga tror. 

Vet inte var du bor men här finns en del: http://www.google.se/#hl=sv&source=hp&q=d%C3%B6dsbo+k%C3%B6pes+g%C3%B6teborg&oq=d%C3%B6dsbo&aq=8&aqi=g10&aql=undefined&gs_sm=c&gs_upl=1164l43976l0l23l23l9l1l2l0l526l2206l2.8.2.5-1l13&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.&fp=dd70cad0756c80e7&biw=1280&bih=652

Hej Chicita! Du, det verkar verkligen tungt för er nu!

Men ett tips på dödsbouppköpande firma är Kompaniet, som finns i Orsa, Dalarna. De lever på att köpa upp dödsbon från hela landet!

tel: 0250 - 406 90

 

Mobil: 070 - 516 86 95

 

Lycka till!

 

Beklagar sorgen stackars dig! det ända jag vill tipsa om är att strunta i alla detaljer runt bröllopet och köp extra tjänster av catering tex för man hinner mycket mindre än man tror och det är värt att vara lite fattig för. ( som dukning , städning osv)  Nu efter vårat underbara bröllop så är det det ända jag skulle vilja ändra på att jag la så mycket vikt i obetydliga detaljer och att jag inte köpte till tjänster. När man har en sorg över sig så är man oftas mindre stresstålig också.
lycka till ! 

Tack Moster Stina.
Det där var guld värt

Tack till Loche också 

jkbr: Vi har redan catering... Men vi har medeltidstema, och jag syr min klänning. Vill inte lämna klänningen till någon annan för jag blir garanterat inte nöjd då pga att jag aldrig kan följa ett mönster, jag ändrar flera saker vartefter jag syr. Och det organiska arbetet kan aldrig återskapas av någon annan oavsett hur duktiga dom är... Dessutom har jag massa annat att sy också...
Men att sy är lite terapiarbete. Så det kan vara skönt att ha den biten. Däremot ska jag nog säga ifrån mig två tårtbeställningar jag hade fått här om tre veckor... (eller tja 2,5 blir det nu) eftersom det är precis dagen efter begravningen som dom ska levereras... Om nu begravningen blir den dag vi pratat med Fonus om...

Kattpoet: Vi har rotat mycket i mammas lägenhet i flera månader nu eftersom vi så smått har renoverat den inför en framtida försäljning. Den var så nedsliten efter åratal av sjukdom och hemtjänst så vi var tvugna att i alla fall försöka fräscha upp den lite...
Och jösses vad mycket SKIT människan har samlat på sig genom åren  
Men också, vad många minnen... Det har varit många "kommer du ihåg det här" mellan mig och brorsan.
Och det är skönt nu att även om vi inte har slängt eller sålt något än, så har vi i alla fall påbörjat den där mentala resan för länge sen... Medans mamma fanns kvar så vi kunde prata om minnena med henne 

Chicita det är bra att du redan börjat  resan bort från sorgen, det gör det lättare.  Början är alltid svårast.

Hej Chicita!

Jag känner verkligen med dig och tror att jag kan förstå hur du har det just nu.

Vi har själva fyra begravningar och ett bröllop och (förhoppningsvis) den sista äger rum om 1 och en halv vecka med tre veckor kvar till bröllopet. Vi har fått mängdrabatt hos fonus (vilket känns helt absurt!!!) men de har varit otroligt hjälpsamma varje gång så mitt tips är att våga ställa många frågr till dem! (För det är verkligen inte lätt att veta var man ska börja ibland)

Det har varit en tuff tid de senaste sex månaderna och det är lätt att tänka att allt det här skulle göra att vårt bröllop blev mindre glatt och ljust. Men vårt bröllop har i allt det mörka betytt mycket för många i våra familjer då det har blivit en liten ljuspunkt och något att distrahera sig emellanåt med.

Jag hoppas verkligen att du har många vänner runt omkring dig som ger dig styrka och hjälper dig med mycket med det praktiska. En sorg är ju nog så tung att bära. Jag hoppas också att du/ni orkar njuta lite av ert bröllop på dagen och att det blir ett ljust minne där din mamma finns med dig.

Det är dumt att det inte finns ord som kan lindra mer än så här bara!

All styrka och många kramar till dig!

Just nu är det väl mycket blandade känslor...
För er som inte läst om hur vårt "frieri" gick till. Så var det ju mer eller mindre så att jag tog beslutet att vi SKULLE gifta oss under ett möte med mammas läkare, hemtjänst och vårdhemmet där mamma obstinat sa att hon skulle bo hemma, fast hon åkte in akut var och varannan vecka med panikångest pga att hon vart ensam...
När jag sa att vi planerat att gifta oss och att hon "tametusan" fick göra vad hon kunde för att hålla sig vid liv till dess så accepterade hon vårdhemmet...
Sen var det ju bara att åka hem och berätta att Jo vi ska gifta oss på det datum vi pratat lite löst om...

Så jag har sorg över att hon nu ändå inte får uppleva den dagen, sorg över att hon är borta, skuldkänslor för att man inte gjorde ännu mer för henne och besökte henne ännu mer även om vi träffade henne betydligt oftare efter att hon flyttat till vårdhemmet än vad vi gjorde tidigare...
Och lättnad för att hon slipper lida mer  -  vilket ju också resulterar i skuldkänslor i slutänden, för så får man ju inte känna... (fast det är klart att man får...) 

Åh, beklagar!

Vi begravde min pappa samma vecka som vi gifte oss, så jag anar vad ni går igenom. I vårt fall kunde vi göra det lätt med begravningen och låta boutredningsmannen sköta mycket (men det kostar ju istället). Fundera på vad som verkligen behöver göras i vilken ordning - men det var skönt att ha begravningen först när vi nu hade den möjligheten. 

Tack Amejuli och anne på grönkulla

Ja ni vet ju verkligen vad jag går igenom nu då. Kramar tillbaka till er också.
Det finns ett ljus i tunneln. Men det är långt borta...

Vi kommer att hitta det om vi bara strävar framåt ändå...