Har kärlek och bröllop en åldersgräns?
Vid vilken ålder tycker ni att det är okej att gifta sig? När är för tidigt och vem bestämmer egentligen det? Har kärlek och bröllop en åldersgräns?
Vid vilken ålder tycker ni att det är okej att gifta sig? När är för tidigt och vem bestämmer egentligen det? Har kärlek och bröllop en åldersgräns?
När jag skulle gifta mig första gången, fick jag prata med länsstyrelsen först, eftersom jag var under arton. De var väldigt noga med att det inte fanns något tvång bakom från tex våra föräldrar. Allrahelst blivande makens, eftersom hans föräldrar är Jehovas Vittnen. Faktum är, att de hade tjatat riktigt mycket på oss, och ville att vi skulle gifta oss, men det var inte därför jag ville gifta mig, inte heller blivande mannen. Anledningen till att JAG ville gifta mig innan jag fyllde arton, var att jag var gravid, och ville vara gift innan barnet föddes. Jag tycker att det är bra att man inte får gifta sig hur som helst om man är ung. Det finns inget som säger att det håller för att man är äldre, men det är ett obestridligt faktum, att det är svårare att mogna tillsammans om man är väldigt ung när man träffas. Jag var tex femton, han var arton.
Det enda negativa jag har att säga, när det handlar om stor åldersskillnad, är att det nog märks mest när man börjar bli lite äldre. Innan är det sällan några problem. Men tex en bekant till mig, har en man som är drygt femton år äldre, och nu när hon är snart femtio, är han redan pensionär. Först de senaste åren har det blivit tydligt hur mycket det faktiskt skiljer mellan dem. Min morfar var fjorton år äldre än mormor och de levde tillsammans livet ut. Visserligen fick hon många år som änka, av naturliga skäl. Men de fick även många fina och även slitsamma år tillsammans.
Är 23, han 25 och vi gifter oss i augusti. Varit tillsammans i drygt 6½ år och förlovade i snart 6 år. Bott ihop i 6 år. De som inte känner mig tycker att jag är ung som gifter mig redan vid 23! Hans kompisar skojar friskt om att hans liv tar slut när vi gift oss. Under möhipporna (fick två) var det många som reagerade på att jag var ung. Bland våra nära var det mest en "äntligen!"-känsla att vi slår till efter alla dessa år. Tydligen tror de på vår kärlek. Några lite mer avlägsna släktingar trodde dock att jag var gravid. Detta då vi i januari gick ut med att vi skulle gifta oss åtta månader senare. Att det är något vi planerat, pratat om och tänkt på bra mycket längre än så verkar de inte tänka på.
Jag är lite trött på att jag anses vara så otroligt ung. 23 är ju inte så ungt. Många gifter sig yngre. Många släktingar var både gifta och mödrar när de var 23 år. Synd att jag efter 6½ år inte kan få samma gratulationer från okända som någon i 30 årsåldern får. Är vår kärlek mindre sann bara för att vi är några år yngre?
Det har blivit mycket mer restriktiva eftersom i Sverige finns det ingen laglig eller social anleding att gifta sig om man är gravid, det anser att man kan vänta de två åren som de oftas gäller.
Och jag kanske är korkad men jag tycker det är bra att en 16 åring inte kan gifta sig.
Och att göra någon gravid vid 16 års ålder och om man över 30 räknas som utnjyttande av minderårig, fakiskt det räcker med att man själv är i 20 års åldern.