För mig går det en skiljelinje mellan att man kan anordna en fest-låt oss säga en nyårsfest som exempel. Då man hyr lokal, bokar underhållning och discjockey, kock, fyrverkeri och så vidare och så kostar det alla anmälda en viss summa för att man ska få ihop festen utan att själv som den som drog igång initiativet ska behöva bekosta alltihop.
Det kan också vara en fest dit inte alla är välkomna, utan man behöver en inbjudan som biljett, men det kostar ändå. Så är det ju tex på Nobelfesten vad jag förstår.
Men att bjuda in till sitt eget firande,dvs meningen är att andra ska komma för att fira mig, på födelsedag, bröllop eller andra högtider, känns jättekonstigt för mig. Då känner jag att det väl är jag själv som vill bjuda mina vänner och nära och kära för att jag firar något och vill ha dem där. Det kostar dem garanterat ändå att komma, så jag skulle absolut inte vilja belasta med avgifter. Jag är kanske stolt också, men det partajet vill jag få bjuda på själv.
Att önska sig frivilliga bidrag i form av pengar är inte samma sak i min bok eftersom man då kan ge vad man själv tycker är lagom och har råd med-eller något annat, eftersom en önskan aldrig kan betraktas som ett krav eller en order, utan bara ett tips.
En kuvertavgift kommer man ju inte runt hur man än gör. Är man två eller fler från samma familj som ska gå, så blir det ju rätt dyrt dessutom.
