Varför gifter ni er?

VI har gift oss utan att ha varit tillsammans i många många år. Vi träffades nyårsafton 2009/10 och först nästa gång när vi träffades igen utan att ha kontakt däremellan fick han mitt nummer att ringa. Någon vecka senare ringer han och vi pratade väldigt mycket i telefon någon vecka innan vi träffades för att grilla hemma hos mig. Resten är historia. Detta under 2010. Så Under sommaren 2010 var vi på flera semestrar tillsammans utomlands, träffade varandras föräldrar och sen flyttade vi ihop och förlovade oss 10de Oktober 2010 efter att vi bestämt oss för detta på Gotland i augusti 2010. I september anlitade vi en koordinator och allt bara rullade på.

Vi hade inget speciellt skäl mer än att vi älskar varandra oerhört och det är ett bevis för att man är seriös, det känns som det iaf. Precis som du säger så är det svårare att hålla på att skilja sig men det finns inget alternativ i vårt förhållande. OM vi någonsin får några problem (har inte haft det hittills) så kommer vi att lösa det på en gång då vi har en väldigt kommunikativ relation.
Vi pratar om allt!

VI har inte heller varit tillsammans i massa år, vi träffades hösten-08 och bestämde oss förra hösten för att vi ville gifta oss. Vi gifter oss på vår tredje årsdag och jag är 23 och han är 25. Men är det rätt så är det :)

för vi älskar varandra och vill leva tillsammans resten av våra liv :) 

Man måste gå till socialtjänstens familjerätt och skriva papper, minst lika förnedrande som att göra ett test. Tycker att det är helt absurt.

Vi gifte oss först och främst för att vi älskar varandra en massa, men också för att vi har barn tillsammans. Det har aldrig varit speciellt kul att gå till socialtjänsten för faderskap och nu behöver vi heller inte göra det längre. :)

Av kärlek, jag älskar min blivande man och vi har varit ihop i snart sex år. Vi vill ha barn tillsammans i framtiden så det juridiska är också viktigt såklart.

Om man inte är gift måste mannen skriva på papper att han är pappa, detta behövs inte om man är gifta. Känns ganska konstigt.

För att vi verkligen älskar varandra! Han är så underbar för mig, jag är lite som jag är och de är nog inte vem som helst som skulle stå ut på samma sätt som han gjort med mig och mina problem. Så vi gifter oss om 10 månader för att vi älskar varandra och för att vi vill ha barn tillsammans och då redan ha den tryggeheten att va gifta. =)

Vi gifter oss för det är ett naturligt steg att ta. Vi har snart varit tillsammans i 11 år ( nästan 12 när vi gifter oss) och vi vill bli en familj. Vi har inga barn ännu men hoppas bli fler så småningom. Han är verkligen den rätte, min bästa vän och kärlek.

Vi gifter oss nästa år och gör det i samband med att vi firar 20 år tillsammans då. Vi har varit förlovade i 10 år. Det har aldrig varit en stor dröm för mej att gifta mej, men nu tycker vi att det kan vara passande att fira vårt 20 års jubileum på detta sätt. Vi har också en son som är 9 år och som länge önskat att vi ska gifta oss, så nu slår vi till Men känslomässigt hade jag lika gärna kunnat vara sambo o förlovad hela livet, för mej är förlovningen lika mycket värd som att gifta oss. Men nu börjar jag verkligen se fram emot detta och tror att det ändå kommer att kännas spännande o nervöst!

För kärleken såklart. Den underbara obeskrivbara kärleken.

Självklart för att vi älskar varandra men även för att vi båda vill vara gifta innan vi skaffar barn. Jag har aldrigt riktigt tänkt gifta mig tidigt (22 då) men det har han och med honom känns det helt rätt. Jag kan inte tänka mig en framtid utan honom och känna att det är VI skulle betyda jätte mycket.

Vi gifte oss för att vi älskar varandra och vill leva resten av våra liv tillsammans och för att ge varandra den juridiska tryggheten det faktiskt innebär att vara gift.
Vi tänkte som så att om man älskar varandra och vill leva tillsammans då är det en kärlekshandling att gifta sig och ge varandra den juridiska tryggheten.
För oss var det även en social och känslomässig markering - vi visade helt enkelt omvärlden att "vi har verkligen bestämt oss för varandra" och nu när vi är gifta så känns det som att vi har "uppgraderat relationen till den sista och bästa nivån", det kanske låter märkligt men så känns det.
Vi var precis lika kära och lyckliga innan vi gifte oss men nu efter känns det som att vi har nått ett steg till och det känns helt enkelt jättehärligt att vara gift, det känns tryggt och kärleksfullt.

För att vi alltid kommer vara tillsammans och för att jag är så lycklig i hans närhet :) han är min stora kärlek. Vi har varit ihop i 8 år och snart blir vi man och fru! Tyvärr har jag vänner som gift sig för att "bräcka" andra vänner. Jag har tom vänner som hetsat sina killar att bli gravida för att vara "först", så jag förstår varför du ställer frågan. Tyvärr tävlar många med varandra och det finns mycket avundsjuka om man inte hunnit till en viss nivå i livet vid en viss ålder. Det är så tråkigt :(

Innan jag träffade mig blivande man så ville jag verkligen inte gifta mig (hade inget emot de som gjorde det, kände bara att det inte var något för mig) jag ville inte ha barn. Jag kanske kunde tänka mig att vara sambo.
Min blivnade man ville inte heller gifta sig. Han var helt emot det innan jag kom.

Men av någon anledning så ändrades allt. Vi flyttade ihop och sen kom vi båda fram till att vi ville gifta oss.
Och visst juridiken spelade roll men vi var båda så emot det innan och den anledningen till att vi ändrade oss var för att vi älskar varandra och vi kan inte tänka oss ett liv utan varandra och om man ändå har tänkt att leva tillsammans resten av livet så kunde vi lika väl göra det lättare för oss på det juridiska planet med ;)