Varför gifter ni er?

Jag pratade med vännen som ska gifta sig (hon är trots allt mer eller mindre min bästa vän, jag tänkte ha henne som tärna sen - men jag vill inte säga något innan de har gift sig, en sak i taget liksom) och hon sa ungefär att "det är väl klart att ni inte gör det? Det är väl en rätt barnslig syn på äktenskapet om man gör det för att någon annan gör det?" och jo, så är det ju - men jag är fortfarande nyfiken på vem det var dock..

Vi gifter oss för att det kändes bara så rätt att ta det steget när vi väl började diskutera saken. När vi väl förlovade oss så var känslan att det finns inget annat alternativ än att gifta oss. För att vi älskar varandra, för att visa världen att vi menar allvar med vårt förhållande och har inga andra avsikter än att leva tillsammans resten av livet. 

Vi har egentligen inga tunga praktiska skäl för att gifta oss, vi har inga barn och kommer inte att ha några heller, och vi äger ingenting gemensamt. Det enda skulle vara för min skull ekonomiskt. Han har en hel del besparingar, och skulle han (gud förbjude) gå och trilla av pinn skulle jag åtminstone klara mig ekonomiskt hyfsat ett tag framöver. Men det går ju lika bra att lösa med ett testamente, man måste inte gifta sig.

Så för oss är det helt och hållet känslomässigt. Vi har nog båda ett behov av trygghet och tycker det känns rätt att bekräfta inför varandra (och alla andra, men det är mindre viktigt) att nu är det vi som gäller, och vi kommer att göra vårt yttersta för att hålla ihop relationen vad som än händer i framtiden. Det är verkligen "i nöd och lust" och inte "så länge vi har lust".  Inte för att det är så sannolikt att någon av oss skulle tröttna och dra helt oväntat ändå, men det är en viktig markering.

Och så är det kul med fest!

I första hand för att vi älskar varandra och för att få det välsignat och bevittnat av nära och kära i kyrkan.
I andra hand pga det praktiska så som ekonomi och kommande barn.

Vi gifter oss för att vi älskar varandra och har bestämt oss för att det är vi två mot världen  och vi är redo att ingå äktenskap. Jag ser äktenskapet som någonting heligt som man absolut ska ta på allvar, det är ju tills döden skiljer oss åt. Sen börjar ju längtar efter att bilda en familj och för mig ska barn någonting som kommer efter att man gift sig.  

För att vi är från olika länder och det blir lättare att fortsätta älska varandra som gifta då...

Jag har precis hittat till Bröllopstorget och är rätt ny på detta!

Men jag tycker det är riktigt kul att du är nyfiken på andra!
Tja, varför gifte vi oss...? Det är av så många olika anledningar!
Vi jobbade och träffades när vi arbetade på ett skepp i röda havet. Det halvåret var något av det mest romantiska jag varit med om i hela mitt liv ( jag är 40 år nu). Jag träffade min nuvarande man när jag minst förväntade det, 1997.
Vi flyttade till Thailand för 12 år sedan som har varit en fantastisk resa genom livet. Vi försökte dock flytta hem till Sverige efter Tsunamin 2004, men saknaden efter Asien var för stor och vi flyttade tillbaka efter ett år. Nu har vi precis flyttat hem till Sverige och underbara Skåne. Lämnat äventyret i Asien för de skånska slätterna!

Varför gifte jag mig med min nuvarande man? Tillsammans finner vi ALLTID äventyret. Det kanske låter lite löjlig, men så är det. Det behöver nödvändigtvis inte vara när vi seglar på Asiens hav, dyker i Burmas hav, backpackar i Australien eller shoppar i de kinesiska städerna. Tillsammans hittar vi lika gärna äventyret att tälta längst Sveriges västkust, åka på husvagnsemester till Trosa med mina föräldrar osv.
Kanske genom alla våra resor vi har gjort och att vi har sett mycket fattigdom, varit med om Tsunamin och andra händelser har fått oss att komma varann otroligt mycket närmare och uppskatta det vi har. 
Precis som många andra har vi varit med om en del sorg, men också otroligt mycket häftiga saker genom livet och det har fått oss att växa ihop.

Självklart gifter vi oss för att vi älskar varandra och vill leva resten av livet med varandra! Men även för att vi vill ha barn och att allt underlättar praktiskt.

Vi gifter oss för att vi älskar varandra. Och klart "räcker" det med att vara sambos för att älska varandra, men att vara gifta känns ändå... hur ska man säga, lite mer kanske? Det känns som om lite av ett bevis för varandra att vi är säkra på att vi vill leva resten av våra liv ihop och att det inte känns lika "lätt" att ge upp den andra då, det är ju betydligt mer krångligt med en skilsmässa än att flytta iväg (fast jag hade aldrig släppt honom, med eller utan ring på fingret!)

Jag var 15 han 17 när vi träffades... Idag 16 år senare är vi förlovade har villa volvo och2 barn... Jag har levt med samma man över halva mitt liv.... We are ment to be :)