Varför är dom så jävla anti?

Jag känner med dig! För även om dina föräldrars äktenskap inte höll, så kan måste de ju förstå att du och din blivande man räknar med att ert ska hålla. Det är synd att din mamma inte kommit på att man kan gå och prata med någon för att komma över sin bitterhet. Samma sak gäller din syster och hennes historia. Det finns väl inget som tyder på att ni kommer få ett liknande äktenskap? Det är synd att de inte kan glädjas åt er lycka, även om deras egna drömmar sprack. Du har säkerligen inte gjort något fel, men din familj skulle behöva bearbeta sina erfarenheter, tycker jag. 

Dom har aldrig gett sej på mina 3 andra systrar som är gifta.
Nej,det är mej dom är på och totalt trycker ner i skorna.
Och bara höra att dom ska gå ut ur kyrkan när vår sons dop är över och
det går över till vigseln det sårar så otroligt mycket.
Varför kan dom inte förstå vår glädje?
 
Ända sen jag berätta att sambon friat (3/1 2011) så har dom vart så oerhört
bittra,sura och snäsiga emot mej.
Jag frågade min mamma om hon ville följa med mej ut och
kolla på brudklänningar.
Svaret jag fick var ett argt: Vafan ska jag göra det för?Det är ditt jävla misstag.
Jag frågade om dom ville hjälpa till och planera dukning osv.
Och svaret jag fick var samma sak.

Det slutade med att jag med gråten i halsen vände mej till min svärmor som blev
så oerhört glad att jag blev förvånad.
Visst jag har en super bra relation med min svärmor och blev så förvånad över
hennes stora glädje när jag frågade henne.

Mina föräldrar och syster var så oerhört bittra och sura när dom var här hemma hos oss idag och hälsa på och min 8 åriga son berätta att mamma och pappa gifter sej nästa helg och det ska bli kul.
Då sa dom surt: Mamma begår sitt livs misstag,hon borde vakna snart och inse det.
Dom sa med att jag skulle behålla mitt efternamn och ha dubbelt efternamn så blir det lättare och byta när det tar slut sa dom.
Medans jag enbart vill ha min sambos och därför ha samma efternamn som våra barn.
Det känns i hjärtat så oerhört mycket och jag förstår ingenting.

Detta ska egentligen vara varje tjejs stora glädje men för mej slits jag mellan ren lycka och även sorg och smärta =(
 

Det är riktigt omoget av din familj att bete sig på det sättet! Men med tanke på hur egotrippade de verkar vara, kanske ni ändå får en gladare dag om de försvinner ut efter dopet? Det är ju de som missar mest, inte du och de andra som vill fira er och glädjas med er, eller hur? Jag förstår att det gör dig ledsen att de inte vill glädjas med er, och jag har svårt att förstå hur de kan rättfärdiga sina sura och bittra kommentarer. Men som sagt, det är deras förlust att de inte vill vara med på bröllopet. Jag hade nog inte varit lika storsint som du, utan kanske sagt att de lika gärna kunde stanna hemma hela dagen, om de inte ville vara med på bröllopet. 

Har det alltid varit så att de behandlat dig på liknande sätt? Är du deras yngsta dotter? Jag får den uppfattningen. Det försvarar eller förklarar inget, om det är så. Tur att din svärmor är så rar som hon verkar vara, iaf!
 

Nej har en lillasyster på 25 år och en bror på 24 år.
Så jag är inte yngsta dottern.
Däremot familjens svarta får det är jag.
Barnet som dom inte ville ha , har fått växa upp med att alltid få höra att jag oönskad osv =/.

Jaaa, ser hellre i sådana fall att dom går än att jag ska behöva höra skit under hela kvällen =/ 
Dom har ju sagt till vår äldsta son på 8 år och vår 3 åriga dotter att när vi gifter oss är dom inte
deras barnbarn längre.
Vems barnbarn är dom då liksom? :S.
Det är förvånande hur omoget det är av dom:( 

Rent spontant låter de som sådana människor som bara är väldigt konstiga och alltid beter sig avigt, något är ju uppenbarligen konstigt här...

Barn är inte alltid planerade, men de bör alltid få känna sig välkomna! Jag blir riktigt arg när jag hör talas om barn som fått höra att de inte varit önskade eller välkomna, när det väl visat sig att de är på väg. Det är föräldrarnas förbannade skyldighet att inte berätta för ens barn om man mot förmodan och vanligt folkvett skulle känna så! Att de säger till dina barn, att de inte längre är deras barnbarn, om du och barnens pappa gifter sig, är oacceptabelt! Varken du, din blivande eller de ska behöva acceptera att de säger så. Det är lätt för mig att sitta här och tycka att du ska sätta gränser, det förstår jag. Men det är inte rimligt att de fortsätter att sprida sina negativa och dumma kommentarer omkring sig, så att dina barn får växa upp med dem i sina sinnen. Förstår du hur jag menar? Vad säger din blivande om hur dina föräldrar uttrycker sig? Vet dina svärföräldrar om det? Tänker att du kanske kan få stöd av dem i frågan...? Du skulle bara ana hur mycket det kliar i mina fingrar, sas, att underrätta dina föräldrar och även syskon, om hur fel de gör mot dig och din familj. Upplysa dem om lite vanligt folkvett, sas...  ;.-) Men allvarligt talat, har du någon som kan stötta dig och hjälpa dig att börja sätta gränser mot dem? Nu är jag mycket äldre än du, och har säkert en hel del mer skinn på näsan än du, men jag skulle aldrig accceptera att mina föräldrar pratade som dina gör, utan att jag satte ned foten och sa att om de fortsätter att tex säga att mina barn inte längre skulle vara deras barnbarn, skulle de heller inte räkna med att ha fortsatt kontakt efter bröllopet, osv. 

 

Min svärfar och svärmor har jag som kan stötta mej i det hela.

Och min blivande han blir så jäkla ledsen när han hör hur dom håller på och han har även sagt till dom att det
är hög tid och lägga av med det negativa och acceptera vår glädje.
Och att få växa upp o höra allt ifrån att du borde inte finnas och du borde vara i himlen hos din farfar osv det gör ont. Min första påg som nu är 8 år han var oplanerad,men aldrig att jag skulle säga till honom att han inte var önskad osv.Jag älskar han på tok för mycket för det.

Min m2b har sagt att han är så trött på att se mej bli sårad och har sagt till mina föräldrar om hur dåligt jag mår över det hela att dom är så.
Men dom ändrar sej ikke,därför har jag kontakt av och till med dom bara,men nu sen min underbara snubbe friade har dom hört av sej hela tiden gång på gång och vart här och hälsat på allt för ofta.
Och med så oerhört elaka kommentarer.
Vår son och dotter har sagt att dom skiter i mormor och morfar för dom har 
farmor och farfar.Det fick dom höra idag med då min 3 åriga dotter sa argt: Mormor du är en elak tant.
Farmor är bäst. Sen klampa det lilla livet ut ur köket och gick rakt in på sitt rum,.
Tacka gud att dom körde efter 3 timmar så man kunde varva ner.

Jag blev 27 år detta året och min sambo 28 år.

 

Jag tycker du ska sätta dig ner i lugn och ro med dina föräldrar och fråga VARFÖR de tycker att du gör ditt livs värsta misstag. Att bete sig såhär är omoget förstås och att kläcka saker om att du inte borde finnas är fruktansvärt! Att blanda in barnen är värst av allt.

Jag ska inte på något sätt försvara deras handlingar, men jag vill ge en vinkling på saken:
Jag har en god vän som har valt en pojkvän där mamman hade en hel del att säga om saken. Jag vet inte exakt hur det har gått till, men jag tror att mamman satte sig ner och bad henne fundera på detta några gånger till och pekade på saker som att relationen inte var sund och att hon såg att dottern inte mådde bra. Det hela slutade med dottern sa upp bekantskapen med sin mamma. Jag ska inte svära på att jag vet hur det gick till, men min vän har inte alls pratat med mig om det heller. Hon verkar ha klippt av alla relationer med sina tidigare vänner, vilket tyder på att mamman kan ha rätt.
Hur som helst: det jag ville säga här är att mamman verkligen var, och är fortfarande, orolig för att hennes dotter har fastnat i en dålig relation. Hon han inte ens berätta något hemskt hon visste om pojkvännen innan dottern lade locket på.

Nu säger inte jag att det är så i ditt fall! Men du bör ändå kräva en förklaring! Har de ingen vettig att komma med så skulle jag också säga: strunta i dem!!! Men jag vill inte gå så hårt åt dina föräldrar eftersom jag vet att det ibland kan finnas bakomliggande orsaker....