Sambon före äktenskapet eller inte?

Min fästman är uppvuxen i en väldigt kristen familj så vi kommer antagligen inte flytta ihop förräns precis innan bröllopet. Han är från Kanada och jag från Sverige så det finns vissa kulturella skillnader. Både jag och min fästman tror på gud men är inte så "strikt" troende som hans föräldrar är. Vi vill bo ihop men väntar, jag vet inte om det är utav respekt för hans föräldrar eller om vi bara väntar på rätt ögonblick :) 

Jag har provat att bo ihop innan jag gifte mig och min ex var expert på att ge mig det jag ville ha, så fort vi gifte oss blev han som förändrad och slutade bry sig om mig....

Men hur skulle ni göra om ni bad någon lämna hela hans liv,  barn ( dock myndig),  familjen som han är väldigt  och flytta till ett annat land?

Vi har kämpat  länge för att få våran chans, våran stund på jorden eftersom vi båda visste att vi var varndras människa och när man inte lyckas tiga ihjäl kärleken på ett år utan den växer sig större och starkare, ja då kan man väl försöka ?

Vi hade denna chansen, vi tog den, vi visste riskerna eftersom vi är båda över 30 och haft förhållanden bakom oss, det var långa samtal över skype om hur vi ville ha vårat liv ihop och hur vi skulle få det att funka.

Och genom allts som har kommit våran väg första året ihop bland annat dödsfall och byråkrati strul, så istället för att vråla på varandra, har vi bara kommit närmare och närmare och blivit starkare.  

När våra vänner fick veta  att vi skulle gifta oss fick  vi från de flesta  dessa orden,  Äntligen, det var på tiden.  Och det var först ett år senare som våra vänner kom på att vi inte hade bott ihop tidigare men som alla sa det där var Katts  egen Voffsing,  det var hennes människa och hon var hans. Det var så tydligt för oss andra att ni hörde ihop... 

För oss föll det sig naturligt att vi ville flytta ihop. Det gjorde vi innan vi ens hade bestämt att vi skulle gifta oss. Vi var ju båda relativt unga och hade inget som hindrade det. Varken religiösa eller andra skäl.
Men för mig känns det nog viktigare att lära känna personen jag gifter mig med innan än att vi nödvändigtvis måste bo ihop. Alltså att vi har varit tillsammans ett tag och att den första förälskelsen har lagt sig så man vet om det finns något mer att bygga på.
Har man varit tillsammans ett tag och varit hemma hos varandra så ser man ju ganska snabbt hur den personen har det i sitt hem. Hur viktigt det är med städning å så...om de gillar att fixa å renovera eller om de bara har en gammal soffa och en tv i vardagsrummet och tycker att det är okej så...om kylen är välfylld eller om det bara står några konserver ravioli i skafferiet och en halvsur mjölk i kylen.

Vi har varit sambos på heltid i 9år. Innan de var vi delvis smabo i 2år då vi hade lägenheten ihop där vi bodde båda två varje helg och varannan vecka ( varannan vecka bode jag hemma hos mina föräldrar eftersom min mamma pluggade på annan ort så hjälpte jag till med lillbrorsan samtidigt som jag  halverade pendlingsavstånd till mina egna studier). Vi räknar med att gifta oss om 3-4år.

Trivia,  jag gissar att du hade backat ur min makes lägenhet, för allt han hade i  vardagsrummet var en trasig soffa och en tv  och köket fanns det mest konserver av olika slag, men ingen sur mjölk med gammal jos fanns det.

 Men jag brydde mig inte om sådant eftersom jag visste hur personen var under ytan och hur han ville leva sitt liv OM han bara kunde.

Träffades jan 1998, jag 17½ han 19½
flyttade ihopp hösten 1999
förlovades 2000
byggde hus 2001
barn 2006 och 2010
bröllop 2012

Jag känner nästan att jag måste stå upp för mig själv lite eftersom så många pratar om hur de ALDRIG skulle gifta sig med någon de inte bott ihop med. Jag och min älskade Kanadensare spenderar varje stund tillsammans, vi  t om jobbar ihop, vi går hem ihop, vi tar hand om våra respektive hem, städar, diskar, tvättar, umgås, skrattar, lagar mat... ja vi gör hur mkt som helst tsm. Vi vet verkligen hur vi båda fungerar. Den enda stund vi inte spenderar tsm är under natten, han går oftast hem runt 1 på natten sen ses vi dagen efter igen på jobbet, är vi båda lediga så väcker han mig varje morgon runt 8 genom att krypa ner i sängen och hålla om mig :)

Vi är verkligen världens lyckligaste par, jag älskar honom sååå himla mycket. Vi känner varandra utan och innan och jag kan inte föreställa mig att spendera mitt liv utan honom. Jag flyttade till Kanada för honom, jag har inte träffat min familj på snart 1 år.... om inte det är äkta kärlek så vet jag inte vad det är ... :)

Tror att det är svårt att generalisera ifall det är bäst att vara sambo eller inte innan man gifter sig alt ha sex eller ej. Alla förhållanden är olika och tror inte att det finns ett facit som passar alla. 

Tror alltid att man köper grisen i säcken, spelar ingen roll hur mycket man känner och klämmer det kommer alltid att komma upp nånting man inte förutsett,.  

Vi har bott ihop i flera år och har en dotter ihop (så uppenbart har vi sex också ). Tror inte jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med någon utan att ha levt med den personen ett tag. Det är stort att lova att älska någon för alltid och då vill iaf jag vara helt säker på min sak och det är jag nu