Så sköter vi hushållsekonomin

Bra poäng förresten med pension och såna frågor som inte alla tänker på. Även om det verkar jämnt och rättvist medan man lever tillsammans och har samma nivå, så kan det bli andra konsekvenser om man skulle skilja sig, eller när den ene dör.

Min mamma lever i en klassisk kvinnofälla, och jag kan bli lite galen på henne. Hon har varit sambo de senaste 20 åren med en man i hans hus, som han byggde en gång i tiden. Han betalar lån och reparationer på huset, hon betalar maten. De tycker det blir ungefär jämnt. Skillnaden är bara att i slutänden har han ett hus medan hennes pengar bokstavligen är uppätna. Om han dör kommer hans barn att ärva huset, och hon har sagt att det enda hon begär är att de inte ska slänga ut henne på en gång utan ge henne lite tid att hitta en lägenhet. Hon menar att det är en bra deal eftersom hon bor utan att betala hyra, och jag försöker säga att hon ju betalar hyra i form av hans mat, men det går inte riktigt fram.

T.o.m. mannens ena barn har skällt på honom för arrangemanget, men han hävdar bara att det är hans hus, basta.

Jag för över hela min lön till ett konto. Sambon gör likadant till samma konto. Därifrån betalas alla räkningar och mat. En del förs sen över till ett huskonto och det som blir kvar delar vi på. För min del kan jag köpa vad jag vill och sambon kan göra vad han vill för sin del.

Är jag föräldraledig med VÅRAT barn så ska jag inte straffas ekonomiskt för det. lika som att när sambon var föräldraledig ska inte han gå på knäna.

Om sambon jobbar extra betyder det att jaag inte kan göra det då jag är hemma med barnen (och tvärtom). Därför går även övertids pengar in där.

Funkar jätte bra för oss. Blir aldrig några diskussioner om pengar. Vi har hus och 2 barn

Min blivande tjänar ganska mycket mer än mig. Det skiljer nog nästan 12 000:- ut i månaden.  Vi gör så att vi för över lönen till ett gemensamt "räknings-konto", sparar 2500:- kvar på egna konot , för dom pengarna får var och en göra vad man vill. Från det gemensamma räkningskontot, dras det för maten vi handlar, räkningar, sparande och det som rör barnen  osv.osv.  In till det kontot kommer oxå barn-bidraget in. Min sambo är oxå deltids-brandman och de pengarna som han tjänar där går det ett "nöjes-konto" till hela familjen. För dom pengarna reser vi och hittar på annat skoj som familj.
Detta funkar jättebra tycker jag, jag och min blivande tycker oxå att det är självklart att man inte "delar" upp ekonomin mellan sig. Hade vi gjort det hade jag varit fattig som en kyrk-råtta och han rik som ett troll

Jag valde alternativ ett även om det kanske inte helt stämmer...

Vi har separata konton men har gemensam ekonomi.
Han tjänar mycket mer än mig, Så han betalar alla stora räkningar (de flesta så att säga "gemensamma" dvs, lån mm) och jag betalar allt som rör mig + kanske några av dom mindre som han har... 
Sen får jag lön den 15:e och han den 25:e
Så om det är efter en månad då vi haft några stora räkningar så sätter jag över ett par tusen till hans konto när jag får lön eftersom han oftast handlar maten på vägen hem från jobbet. 

Det är aldrig någon fråga om ditt eller mitt. Om han vill köpa nåt och det finns pengar till det så handlar han det. Det är bara om det är frågan om stora inköp som han frågar mig. Annars är det givet att han får spendera pengar på det han vill, precis som jag får spendera pengar på det jag vill om vi har råd.
Den som har pengar - betalar... när vi är nånstans. Exempelvis om vi går och äter lunch på någon restaurang så är det oftast jag som betalar där eftersom hans lön som sagt till största delen går åt till våra räkningar. 

Just nu efter mammas begravning och bröllopet som kom så tätt inpå varandra så är våra sparkonton helt tömda. Men nu är mammas lägenhet ute till försäljning och då får vi snart tillbaka allt vi lagt ut för hennes räkning. Så då kan vi fylla på reserverna igen, vilket ska bli skönt  

Jag har inte läst genom hela tråden, men det jag läst är väldigt intressant och jag bidrar gärna med vårt upplägg.

Vi tjänar båda ganska bra, vi har inga barn och bor i hus sedan tre år tillbaka. Huset var ganska dyrt och vi tog lite mer lån än vi egentligen skulle vilja ha. Därför var vi överens om att vi de första åren skulle hålla en ganska hög amorteringstakt för att få ner lånen och månadskostnaden till en mer lagom nivå.

Vi vill båda äga lika mycket av huset, delvis för att unvika problem om vi mot förmodan skulle göra slut. Därför delar vi lika på ränta och amorteringar. Mat, räkningar och andra löpande utgifter betalar vi procentuellt mot våra löner, i nuläget betalar min sambo då lite mer än vad jag gör.

Vi har ett gemensamt sparkonto där vi varje månad sätter över alla pengar som blir över efter att vi betalat våra räkningar samt 2000 kr var som är som en "månadspeng". De 2000 används till kläder, hobbys mm och renoveringar på huset, resor och andra större gemensamma utgifter (som bröllop!) tas ifrån det gemensamma kontot. Får man pengar över från sin "månadspeng" sätter man över det på sitt privata sparkonto och använder det kanske en annan månad när man har mer utgifter.

Eftersom min sambo tjänar lite mer just nu får han ju lite mer pengar över och sätter över lite mer pengar på sparkontot. Han bidrar alltså lite mer till tex bröllopet men tycker det är helt ok, senare i livet blir det kanske tvärt om. Kontot är gemensamt och jag har lika mycket att säga till om vad det gäller beslut om inköp som skall tas ifrån det.

Detta fungerar väldigt bra för oss!

Jag och min sambo har ett gemensamt kort där vi handlar mat och lite saker till hemmet. Jag sköter alla räkningar förutom hans egna. Vi delar lika på alla räkningar till hemmet men då jag tjänar mer så betalar jag amorteringen på huset plus topplånet samt fastighetsskatten. Jag betalar det mesta av all heminredning men så är det även ett stort intresse för mig med heminredning.

Vi använder mest min bil när vi kör gemensamt men då han har dubbelt så långt till sitt jobb som jag så blir det nästan samma månadskostnad på våra bensinräkningar.

Min sambo har ingen möjlighet till övertid på sitt jobb men det har jag.  Vi har även ett gemensamt sparande men i övrigt får var och en göra vad den vill med sina pengar. Vi trivs bra att ha det så här även om jag betalar ca 3000:- mer här hemma varje månad så blir det ändå rättvist i längden, jag tjänar mer och då tycker jag att jag ska betala mer.