Oktober 2012

Vi har sista dag för OSA imorgon... och ungefär en tredjedel (väldigt höftat) har inte OSAt... flera av dessa har dock bokat boende så vi vet ju att de kommer.

Däremot så hörde jag av mig till mina vänner idag. Bara kollade hur allt var och passade på att påminna om att det är sista dag för OSA imorgon. En vän svarade då (typ): Är det sista dag att Osa imorgon? Till bröllopet? Är utomlands och har varken inbjudan eller kalender.

*suck* hade ju hoppats att de kollat upp datumet lite tidigare... typ i påskas när vi skickade ut Save-the-date...men men.

Som det verkar blir vi cirka 85-90 personer. Kommer nog bli en alldeles underbar dag.

67 dagar kvar... VANSINNIGT UNDERBART!

11 har inte svarat hos oss och vi har först osa om tre veckor.
Minst hälften har nog helt enkelt bara glömt bort det,

Annars väntar vi fortfarande på kläderna.. surt.
Men förutom det så känns det som är vi ligger bra till.

Pyttsan: Jag hoppas det med. Tror jag ska testköra sambon högtalare lite och se hur de låter med lite högre volym.

Appropå osa...är det bara jag som blir lite irriterad på folk som säger nåt i stil med "ja man jag kommer det förstår du väl" när man har specificerat att svar behövs skriftligen via mail tillsammans med besked om de tänker sova över och om de har några allergier vi behöver ta hänsyn till. Fine om det är en eller två personer som säger nåt sånt och resten faktiskt mailar, men när 2 personer av 55 har mail-svarat är det omöjligt att hålla resten i huvudet
Förhoppningsvis händer det något på sluttampen.

Caruba: Vart är kläderna på väg ifrån?

Är så otroligt ledsen.

Efter att ha varit i kontakt med PRV, Skatteverket och Riksarkivet... samlat ihop dokument, utdrag ur kyrkoböckerna etc. så fick jag idag beskedet att jag inte får ta min farmors flicknamn.

Detta beror på att jag inte att visa att två generationer har hetat det bakåt. MIn farmor flyttade hit från Tyskland under kriget så det finns ju inga papper på vad hennes föräldrar hette. Tycker att det vore nog med att visa vad hennes flicknamn var. Jag menar, ens flicknamn är ju det samma som minst en av föräldrarna.

Men tyvärr.. de var stenhårda.

Alternativet att försöka ansöka om det som ett nybildat efternamn känns också kört. Ingen heter namnet i Sverige men det finns en person som heter samma sak med ett s på slutet. Och då måste denna person ge sitt skriftliga godkännande om att jag ska få ta ett liknande namn. Och det känns ju ganska osannolikt.

Ansökan kostar 1800 kr så jag vill inte dumchansa heller... men det känns sjukt trist!

Kina, var ju så då att jag beställde ifrån Anders på lyxerydresses. Dumt, dumt, dumt.
Men jag var medveten om att det var en chanstagning.
Dock så skrev vi att vi skulle gifta oss den 18 augusti så vi är glada om vi får dem innan dess. ;0)

Men vi köpte klänningar till våra mödrar ifrån jenjenhouse, jättesnygga blev dom och kom fram jättesnabbt...

Annars verkar vi ha trubbel med ringarna.. Gubben min har ju gigantiska händer så harn har en storlek 24 och en halv tror jag det var i ringar. Men det verkar vara omöjligt att få tag på.
Vilket fall som helst så ska vi in imorgon och prata med affären så får vi se.

Tokig: Vad tråkigt! Men tror du att de som heter det snarlika namnet skulle säga nej då? Iofs vet man ju aldrig hur känsliga folk är :/ Har ni en plan B då? 

Caruba: Smart att säga ett tidigare datum! Då borde den ju hinna i till till oktober kan man ju tycka. Hoppas att den kommer snart och att den blev precis som du ville ha den  Angående ringen, kan ni inte gå till en guldsmed som tillverkar sina egna ringar? Då borde han/hon kunna fixa en större ring.

Ja, alltså vi kommer ta min blivandes namn. Men jag ville ha min farmors namn som mellannamn. Så nu blir jag helt enkelt utan mellannamn.

Känns bara trist att man farmors arv inte lever vidare... eller ja, det är klart. Min förlovningsring är ju tillverkad av hennes vigselring så lite bär jag ju med mig ändå.

Det löser sig nog på ett sätt eller ett annat. =0) Vi ska kolla upp det.

Vi har också haft strul med namn. Vi ville slå ihop våra efternamn, vilket gav ett namn som ingen i sverige hade, dock företag och varumärken. Vi ringde några av dem, men den som sa nej var innehavare av ett AB med det namnet + "solutions" som inte var aktivt, saknade hemsida, telefon och annan kontaktuppgift. Han var 30-årig "entreprenör" och hade "fått god feedback på namnet" och ville spara det för att KANSKE använda det i bolag i framtiden. Han ville inte öppna upp för möjligheten att någon av oss eventuellt skulle starta bolag med detta namn då. Min sambo är jurist nämligen så då blev han skraj.

Så fruktansvärt sniket och elakt, det är inte ens hans namn utan namnet på hans inaktiva företag som han inte vet vad han ska göra med. Dryga mansgris liksom, men men.

Nu ska vi försöka med att ta sambons farfars mammas namn vilket är Tapper, men jag vågar inte riktigt ropa hej än just pga huruvida papper finns för att visa på två generationer. Men det är ju ett soldatnamn så rimligen hette denna flickas pappa det. Hoppas iaf på det, det har tagit lång tid att hitta ett annat namn som "känns bra", då vi verkligen vill ha ett nytt namn för oss och vår familj och inte ta varandras.

Tokig, är det inte ens värt ett försök att få människan att skriva under att ni får ett snartlikt namn? Trist att behöva ge upp en dröm, men din farmors arv är ändå mycket mer än hennes efternamn, det finns ju fler sätt att låta en person leva vidare!

Jag kommer att ta min makes namn, men nog kommer det att ta ett tag att vänja sig.