Saknad passion och romantik

Jadu bra fråga.
Många gånger när vi tjejer tappar sugen så brukar det vara för att ens partner aldrig gör något hemma. Men det verkar ju inte vara fallet för er.
En annan stämningsdödare är tjat om sex. Och jag vet ju inte hur mycket du pratar om sånt med henne och på vilket sätt. Men alla har olika trösklar för när det blir tjat. Vissa tycker att det är tjat om det är något man säger mer än en gång även om det är långt emellan gångerna.

Jag tror faktiskt att du helt enkelt måste ta tjuren vid hornen och prata med henne.
Om du tycker att du inte hinner få prata klart och att hon därför misstolkar det du vill få fram så kan du istället skriva ett brev.
Börja med att berätta att du tycker om henne och att du vet att detta inte är hennes fel enbart. Och att du vill ha hjälp till att hitta tillbaka till myset, vilket inte nödvändigtvis behöver betyda sex. I alla fall inte varje gång ni myser...

Jag hade ett ex för många år sen nu, som hade den åsiken att allt kel skulle leda till sex, vilket slutade med att jag inte ville röra honom för jag kände mig tvingad oavsett om jag var sugen eller inte.
Sen är det väl kanske så att hon har ett mindre behov än dig. Och då är ju frågan om du orkar leva med det eller inte...

Ja för det första måste alla förstå att den där "förälskelsekänslan" försvinner eller mattas ut, ju längre man är gift eller bor tillsammans. Självklart finns det ju par som har kvar den "känslan" hela tiden men det skulle jag tycka var sällsynt.
Jag tror att man går in i en relation eller man flyttar ihop och tror att "vi är så kära", "nu kommer vi vara det ännu mer" och så upptäcker man sedan att det inte växer och man blir lite besviken. För mig så  finns inte "älska mer" eller "älska mindre" utan att älska är älska.
Men som sagt så tror jag att innan man flyttar ihop så är det mesta frid och fröjd, men när man väl flyttar ihop så ploppar det upp saker man inte var beredd på, "hur ska vi handska den här situationen tillsammans?", städning, renovering, vem ska stanna hemma från jobbet och passa ev barn? man kan tycka att det är småsaker men det är det inte, alla små blir ju en stor grej tillsammans. Därför tror jag nog att en öppen dialog och förståelse är bra för detta. Och om man kan så kan man gå in i den nya relationen som förlovade, eller flytta in i det nya hemmet med tanken: "Vi kommer göra så gott vi kan".

Angående passionen och romantiken så blir det ju så för vissa att det kommer svackor då och då. Kanske i stressiga, depresiva perioder, eller man kanske helt enkelt har tankarna på något annat. Men det kommer säkert lösa sig och det kommer nedförsbackar. Det bästa för din del är väl att försöka prata med din sambo och berätta vad du känner, tycker och vad som fattas för dig. Men du skrev att hon tog det som kritik, jaa hon måste förstå att det inte är kritik och att det är något ni båda två måste jobba på (som du sa).

Hej, jag har ett jättebra tips! Det är lätt att man försöker lägga energi på att ge sin parter allt det som man själv skulle vilja ha och blir sedan basviken på att det inte "funkar". Jag har varit med om det själv men inte fattat ordentligt förrän jag läste boken "kärlekens fem språk" av Gary Chapman. Man behöver inte svälja allt som står med hull och hår, men många viktiga poänger finns i boken. Jag och min blivande har bägge läst boken samtidigt och diskuterat och kan lättare visa kärlek i ett format som passar mottagaren och som då startar en positiv spiral. Värt att prova?