problem med toastmadam

När är det ni ska gifta er.
Vi gifter oss i april och vi räknar inte med att vår toastmaster ska behöva göra något
förns ganska nära inpå.
En toastmaster/madam ska väl vad jag förstått hålla ordning under festen
tal, osv
Trodde deras jobb började när folk börjar höra av sig angående ev tal och spex

Om man vill ha hjälp med planering osv så är det väl ett värdpar man söker
Värdar brukar ta emot anmälningar och fixa med planering.
( förr brudens föräldrar eftersom de betalade och bjöd in till bröllop )

Vi har valt att vara de som bjuder in själva och därmed även fixa planeringen själva
Betalar allt själva
Sedan har flera sagt att de gärna vill hjälpa till dagarna innan.....

Såg en tjej här med nästan samma problem..... (ingen rolig läsning)

Såklart förstår jag att du blir besviken.. prata med henne om hur du vill att hon ska reagera!!!
Vill hon inte så skit i det..!!!

Det är ditt bröllop och DU bestämmer :)

Tycker en toastmadame ska vara mer än engagerad!!!!!!

Nu är det ju svårt att återge exakta tonlägen, kroppsspråk osv, men jag tycker inte hennes reaktion låter så konstig eller så annorlunda mot hur våra toastmastrar reagerade när vi frågade dem. Det är ju inte bara roligt att vara toastmaster, det kan vara ett ganska krävande uppdrag och gör att man inte kan koppla av och njuta av festen som andra gäster. Det kanske är roligare än att bli ombedd att diska allting efter festen, men det är fortfarande en ganska omfattande arbetsinsats man ber om - om än en hedrande och för den utåtriktade spexaren ganska rolig arbetsinsats.

Vi hade min bror och makens syster som toastpar, och jag tror deras första reaktion var att de tyckte det var skönt att vara två som delade på uppgiften. Kan inte påstå att de blev "exalterade" direkt, och det hade vi verkligen inte väntat oss heller.

Jag vet inte heller riktigt vad du väntar dig att hon ska göra så här långt i förväg. Våra toastmastrar började fråga ett par veckor innan om det var nåt särskilt vi ville att de skulle göra under festen. Sen antar jag att de på något sätt tillsammans med våra mammor som tog emot anmälningarna samlade ihop hälsningar som skulle läsas upp. Men arbetet började på allvar när alla kom till festen och började meddela att de ville hålla tal. De fick skriftliga instruktioner samma dag där det framför allt fanns en tidsplanering för middagen och festen och vad som skulle hända (våra föräldrar och köket fick likadana listor), sen har jag sett på foton att de ägnade en del av minglet vid ankomsten åt att titta i festhäftet och komma överens om upplägget.

Så vad olika det kan vara. Vi fick i stort sett samma reaktion som du, och tyckte det var fullständigt normalt och väntat.

Hmmm... Ja, frågan är ju vad ni väntar er av henne. Tycker det låter som att du överreagerar ganska stort. Det verkar vara många här inne på BT som förväntar sig att livet är som en amerikansk film där folk skriker, gråter och håller långa tal så fort det nämns ordet bröllop...
Som någon skrev innan, toastmasterns/-madamens jobb börjar väl efter att folk tackat ja till festen och "slutspurten"  av planeringen börjar. Vi gifter oss i sommar och passade på att bjuda hem vår toastmaster på lunch några veckor efter att vi frågat bara för att berätta om våra planer så här långt. Skulle inte falla mig in att vi skulle sitta och vänta på att han skulle ta några initiativ, det är ju vi som ordnar festen! Nu har han varit toastmaster förut och vet vad det innebär så vi känner oss rätt trygga.
Om detta är din bästa vän så förstår jag inte bara varför du inte pratar med henne?? Det är väl inte svårare än att lyfta luren och säga "hej, kan vi inte ses någon dag så berättar vi lite mer om bröllopet och vad vi tänker oss att blir din del i del hela" . Sen är det viktigt för er att ni ber henne vara tydlig med hur mycket tid hon kan låta dethär ta, vad HON förväntar sig av er. Dialog! Kommunikation! Men, återigen som någon skrev; vill ni ha någon som planerar bröllopet åt er, då ska ni fixa ett värdpar. Vill du ha någon som stöttar dig känslomässigt och hänger med på klänningsprovning etc.etc så är det en tärna du ska ha. 

Måste bara säga att jag tycker det här är så otroligt dålig attityd. Jag känner verkligen inte igen mig i dom tankegångarna. Andra människors liv kretsar inte kring mitt bröllop!  Jag vill ha en toastmaster som vet vad han ska göra när dagen väl kommer och som haft sitt namn och nummer i inbjudan så folk kan kontakta honom. Jag vill ha en tärna som är med mig under dagen och hjälper med klänningen, säger att jag är fin i håret och räcker mig näsdukar i kyrkan. Vad mer är det man ska förvänta sig? Och när vi frågat best man, toastmaster och tärna så har vi varit noga med att säga att det inte är ett tvång, utan bara att vi vore jätteglada om dom kan och jag är glad och tacksam att dom ställer upp. Om någon av dom skulle dra sig ur så skulle det inte betyda något slut på vår vänskap, eftersom jag antar att dom har en god anledning till det (vilket förhoppningsvis inte handlar om att jag är en bridezilla som varit otrevlig och jobbig :)

Väldigt bra skrivet!

Ts, om detta är din bästa väninna, fråga henne om hon har tid, lust osv. Var ärlig med hur mycket du förväntar dig av henne! Och ta inte illa upp om hon tackar nej. Trots allt är det inte alltid så lätt att hinna med så pass krävande uppdrag som det kan innebära att vara toastmadame, allrahelst om ni vill att hon redan nu ska vara så pass engagerad. Skulle du själv vilja lägga den tiden på henne, om hon skulle vara den som skulle gifta sig? Genom att försöka sätta sig in i motpartens sits, och känna efter om man skulle tycka att det vore rimligt, kan man få en fingervisning om man börjar sväva ut för mycket i sina förväntningar. Men sedan är vi alla olika, och har olika förutsättningar och vilja att åta sig denna typ av uppdrag, också. Men man bör ju inte kräva mer av andra, än man gör av sig själv. Förstår du hur jag menar?

 

Det är ju så olika vad man förväntar sig av sin toastmadam. Man kan inte tro att "alla" vet vad som förväntas av en toastmadame, man måste som brudpar vara tydlig med vad man vill och man måste prata om vad man förväntar sig. Folk kan inte läsa ens tankar! Det är inte självklart vad som förväntas av en toastmadame och alla vill inte följa traditioner och regler för vett och etikett.
Alla brudpar är olika så även om denna person har varit toastmadame förut så kan hon inte veta vad just detta brudpar vill ha. En del vill hålla väldigt strikt på vett och etikett och vill följa en massa olika regler och traditioner och en del vill ta in sånt de sett på film som de tror är "traditioner" fast det egentligen är nåt som mest sker på film, andra vill utforma sitt eget bröllop efter eget huvud och bryr sig inte alls speciellt mycket om "hur det ska vara" enligt nån slags "regelbok".
Och om det är nästa år bröllopet är ja alltså är det i januari? Är det i december nästa år?
 Det är jättesvårt att veta om toastmadames reaktion är märklig när man vet inte hur lång tid det är kvar.
Om det är mer än ett par månader kvar så är det inte alls kontsigt att toastmadame avvaktar, inte alls konstigt faktiskt. Deras jobb börjar väl oftast efter att OSA gått ut?
Och sen är är det så att för brudparet är bröllopet jättestort och jätteviktigt och tar upp mycket tid och energi medan för omgivningen så fortsätter livet faktiskt precis....som vanligt...Hur glada de än är för brudparet och hur mycket de än ser fram emot det, så har omgivningen (inkl brudfölje och föräldrar och vänner och syskon och toastmadame och andra som ska hjälpa till) sina egna liv att leva och det är sunt och normalt och ska inte tolkas som att de är elaka, avundsjuka eller missunnsamma eller att de inte borde få äran att vara tärna/toastmadame/annat. Vill man att de ska vara mer engagerade så måste man kommunicera detta och man måste försöka att inte enbart babbla på om sin egen bröllopslycka utan även försöka engagera sig i deras liv. Det är precis som när någon är gravid, det kan bli väääldigt tjatigt för omgivningen om de blivande föräldrarna inte gör annat än att prata om graviditet, bebis och vilka kläder som ska inhandlas eller vad barnmorskan sa eller inte sa vid senaste besöket.....
Fram tills bröllopet börjar närma sig på riktigt dvs kanske högst ett par månader innan så är livet precis som vanligtför de flesta i omgivningen....först då börjar gästerna tänka på bröllopet och de börjar kanske tänka på vilka kläder de ska ha, vad de ska köpa i present, hur de ska ta sig till vigsel osv, och detta beteende är faktiskt helt normalt och sunt.
För den som ska vara tärna eller toastmadeam eller vara deltaktig i brudföljet eller hjälpa till på annat sätt så visst börjar det hela lite tidigare än för gästerna meeen inte så tidigt som det gör för brudparet. Och detta är också helt normalt och sunt. De har sina egna liv och det måste de få ha. Man kan inte  brudpar förvänta sig att en tärna eller toastmadame eller andra ska vara helt galna av glädje och att de ska bry sig lika mycket som man gör som brud och brudgum.

Komiskt att alla ser mig som värsta Bridezillan efter ett litet inlägg men men.

Vi gifter oss i slutet av maj så det är ett par månader kvar utan problem! Är inte alls stressad i planeringen, vi ligger bra till!
Vi är medvetna om att det är ett enormt stort uppdrag att vara toastmadam! Har själv varit det och det är som ni säger: man "missar" middagen.

Redan när vi började planera att vi skulle gifta oss så sa min vän att hon ville hjälpa oss med ALLT, fixa saker, ge stöd och råd under hela planeringens gång. Något som hon återkommande har sagt under hela hösten, fram tills vi frågade henne.
Vi sa då även att hon gärna fick fundera över det, då det är "jobb" under själva bröllopet, och att vi inte alls skulle bli ledsna eller arga om hon sa nej till oss då vi utan tvekan skulle förstå!

Sedan dess så pratar vi knappt med varandra. Jag försöker nå henne men hon ringer aldrig tillbaka. Då för att bara kolla hur livet leker på, INGET bröllops-relaterat alls!
DETTA gör att jag känner att när det väl börjar och vi "behöver" henne, kommer hon verkligen finnas här då..

Jag skrev som sagt där uppe att jag INTE skulle bli arg eller ledsen om hon hade sagt nej eller inte längre ville. Var mer rädd att HON skulle bli!

TS: Jag såg ju inget i ditt första inlägg som visade att den här tjejen skulle ha sagt att hon ville hjälpa till med massor. Så jag tänkte nog i samma banor som dom andra - att du hade orimliga krav på henne...
Men efter att ha läst det du skrev nu så skulle jag kunna tänka mig att hon kanske känner sig undanskuffad. Hon kanske hade hoppats på att få vara tärna istället? Och att hon nu inte förstår vad det innebär.
Hon tror kanske att det bara är att ställa sig upp och säga att "och nu ska brudens mor hålla tal". Alltså att hon tar det som ett "tröstpris".

Kommunikation är ju fortfarande A och O.
Ni pratar ju i alla fall även om det är mest sporadiskt som det låter. Bjud hem henne och sätt er ner och prata om vad ni förväntar er av henne under dagen, då är det ju också lämpligt att höra om det fortfarande känns bra för henne och om det här är något hon verkligen vill göra.
Jag tror inte att ni ska ta för givet att  hon är den som hör av sig angående bröllopet. De gånger hon ringt så kanske hon hade väntat på att du skulle ta upp bröllopet. Hon kanske inte vill känna sig påträngande eller något annat som hindrar henne...

Jag säger inte att du gör fel eller att du har fel förväntingar. Det känner jag varken dig eller henne nog för att yttra mig om.
Men jag vet hur lätt det är att hamna i bröllopsbubblan och att man inte ser saken med fräscha ögon på saker och ting, utan man har sitt "bröllopsfilter" inkopplat så att säga.

Vår toastmaster tillfrågades ca 1,5 år innan bröllopet. Ca 1 år innan bröllopet så satte vi oss och pratade lite löst om vad vi önskade av honom, bland annat kollade vi vilket telefonnr vi skulle sätta ut i inbjudan för de som ville anmäla tal i förväg och lite såna detaljer.
Kanske 3 veckor eller något sånt innan så åkte vi hem till honom och gick igenom allt i detalj, gav honom telefonnr till cateringfirman mm. Han kom också in någon timme innan bröllopet och pratade med serveringspersonalen, cateringfirman, underhållningen mm...
Men annars hade vi inte mycket kontakt. Det jobb han gjorde under kvällen visade dock att han spenderat många timmar med recearch, tillverkning av rekvisita och andra såna saker. Helt otrolig kille faktiskt

Så även om ni inte ser eller hör att hon är engagerad så behöver det inte betyda att hon inte är det.
Men prata med henne, hur det än är så måste ni ju få veta.
Lycka till och ha ett underbart bröllop

Men herregud om du nu är så himla säker på att planeringen går så bra varför då stressa upp dig?
Du skriver själv att ni inte dragit igång ordentligt (med planeringen av själva festen antar jag?) med det som hon ska göra...vad är det då att stressa upp sig över? Varför ska hon då göra en massa redan nu?

När ni kom överens om att ge råd och stöd under hela planeringen så är det väldigt rimligt att hon tänkte sig att "under hela planeringen" betyder "under hela planeringen av festen" inte att hon ska vara någon slags "jourhavande bröllopskoordinator", det är faktiskt rätt magstarkt att tro att toastmadame (eller någon annan än brudparet själva ) ska vara 100% engagerad under hela planeringen oavsett vad hon sagt eller inte sagt.
Jag tror inte att du har anledning att hetsa upp dig. Kan det inte vara så att toastmadame är upptagen med julbestyr? Många har väldigt mycket nu innan jul och helgdagar. Kanske försöker hon hinna med allt julbestyr och en hel del annat för att ha tid med planering av bröllop efter jul och nyår? Det kan ju faktiskt vara så att hon är upptagen med julklappar och annat inför jul och/eller att hon har mycket annat i sitt liv just nu men att hon kommer ta tag i planeringen av bröllopsfesten efter jul och nyår, vore det så konstigt?

Med tanke på alla STORA bokstäver och uttropstecken när du skriver, brukar du skrika åt folk irl? Är du så arg och upprörd över detta att du måste skrika? Det är nämligen så det tolkas när man skriver med stora bokstäver och uttropstecken, det tolkas som att man är arg och skriker - väldigt otrevligt.
Är det så du kommunicerar med din omgivning (och med toastmadame)?
Om mina vänner kommunicerade så skulle jag definitivt inte svara på deras försök till kontakt.
Men fortsätt du att skrika och gorma här inne då får du säkert konstruktiva råd, frågan är hur benägen du är att ta till dig några råd eller se din egen del av problemet.

Anonym 12.39, jag måste bara säga att jag hörde till de som "skrek" härinne för. Det är kanske svårt att tro, men jag hade inte lagt märke till att man kunde ändra texten med fet- kursiv och understruken text. :-O Trots att jag hängt här inne ganska lång tid. 

Så det kan ju vara så även för ts? Att hon inte vet att hon skriker? Eller att hon inte vet hur hon ska få oss andra att se vilka ord som hon betonar?

Det där med utropstecken, det är kanske olika beroende på i vilka kretsar man umgås i? Jag har aldrig läst tidigare, att det skulle räknas som att man skriker, det med.  Vad säger ni andra, är det verkligen så att det räknas som att man skriker, om man avslutar meningen med ett utropstecken?  Det har jag faktiskt inte haft en aning om. Även om det blir lite tradigt att läsa där någon alltid svslutar med tre utropstecken, kanske. Men jag har inte fattat att man skriker. 

Det är nog olika vad man stör sig på, när det handlar om hur andra skriver. Jag gillar inte svordomar, allrahelst inte när de förekommer ofta i ett inlägg. För någon annan är det kanske inget särskilt med det.  

Jag fick lära mig allmänna skrivregler i skolan...stora bokstäver och uttropstecken ger intrycket av att skrika och vara upprörd eller "skriva i affekt" dvs med lite mer känslor bakom skärmen.
Uttropstecken - jag tycker att det hörs på namnet att man "ropar". Om jag tex skriver "så härligt!" nog tolkar ni det som att jag har lite mer glada känslor bakom skärmen än om jag skriver "så härligt" utan uttropstecken?
När någon skriver med ? och ! så blir det som att man frågar med lite mer krävande attityd än med endast ? i slutet av meningen.  Jag vill betona att om man har dyxlexi eller andra läs- och skrivsvårigheter så är det något helt annat, så de som har sådana svårigheter behöver inte ta åt sig, men att använda stora bokstäver och ! i tid och otid gör endast att det är lätt att tolka det som att man är arg, upprörd och krävande.

OT. Men jag håller med angående utropstecken! Det förstärker känslan i meningen, man låter mer engagerad. Skriver man något argt så uppfattas man argare med ett utropstecken i slutet av meningen exempelvis. Vilket då kan tolkas som att man skriker eller åtminstone höjer rösten. Skulle kunna diskutera det svenska språket och skrivregler ett bra tag men det är som sagt OT. Hoppas det löser sig med toastmadame TS, kommunikation är grunden i allt :)

TS, ser att din situation verkar vara helt annorlunda än vad jag trodde från början när jag bara hade läst ditt första inlägg. Visar hur lätt det är att missbedömma en situation när man bara läser ett kort inlägg i ett forum.
Låter jättemärkligt, och jättetråkigt att du i princip inte kan få tag på henne. Mitt råd skulle vara att du försöker höra av dig, om hon inte svarar när du ringer så skicka ett sms. Säg/skriv att du gärna skulle ses på en fika och bara prata igenom vad ni tänk er såhär långt med bröllopet, om hon fortfarande är intresserad. Om hon inte svarar så kanske det är läge att börja fundera på att hitta någon annan. Om det skulle bli så, så skulle jag iallafall helt enkelt ringa/skriva och säga att "Jag har försökt få tag på dig men inte lyckats. och jag kan inte låta bli att tro att det betyder att du kanske inte vill vara toastmadame ändå. Om det är så så behöver vi verkligen veta det så vi kan fråga någon annan."
Jag skrev tidigare att jag inte skulle bli arg om någon tackade nej/hoppade av sitt uppdrag MEN att ångra sig och inte våga säga något är verkligen att sätta någon i skiten: inte OK!

Det är lätt att ha för höga förävntningar på någon. Kanske insåg din vän att hon lovat mer än hon kunde hålla. Men då måste man ju ha stake nog att säga det. Precis som att man vid en förfrågan ska vara tydlig med vad man förväntar sig.
Att däremot inte besvara samtal är dålig stil. Så gör man inte. Ser man att någon har försökt få tag i en ett flertal gånger så ringer man upp.
Nog för att det närmar sig jul och så vidare...men så himla upptagen är man inte av det att man inte kan slänga iväg ett sms eller slå en signal.
Men om hon nu väl ringer så får du kanske ta tjuren vid hornen och fråga hur hon tar tänkt kring saken och berätta hur du känner. 

Håller helt med! klokt sagt! Prata med din vän och red ut dina och hennes förväntningar. Det är inte lätt att läsa andras tankar.