Hur ska jag kunna gratulera? Så unga

Vet du hur lång tid de har tänkt vänta med att gifta sig? Jag var 15 när jag "förlovade mig" första gången :P och vi hade inte en tanke på att gifta oss på minst fem år. Som 20-åring utan ekonomi och så tidigt i förhållandet är det inte alls säkert att de tänker gifta sig snart.
Prata med din son och ta reda på hur han tänker. Det finns de som är förlovade i 15 år eller inte gifter sig alls utan är nöjda med att vara förlovade.

Såg en bild på "frågan" och den var "vill du gifta dig med mig", Jag har ju inte pratat ännu med honom så jag vet inte men jag har hört henne prata mycket om att de ska gifta sig. så jag tror att det är något de planerar under 2012.

Men det är klart att jag ska gratulera, men det känns just nu inte hejhjärtat.

Tråkigt att du inte kan vara glad för din sons skull.

Att ha varit ett par i sex månader är väl inte "tidigt"? Svärmor och hennes karl förlovade sig efter ca 3 månader, en bekant förlovade sig med sin parter efter 8 veckor. Det känner man ju själv :) 
Å andra sidan hade svärmor och svärfar varit ett par i 9½ månad när min m2b kom till världen  Snabba puckar

Du är föräldern, och jag tycker faktiskt att du kan vara helhjärtat glad för hans skull. Han är förälskad och lycklig och försök dela den glädjen med honom. Men du kan ändå prata med honom om vad det betyder för honom och OM dom planerar att gifta sig inom en snar framtid så är det inget fel att be dem tänka igenom det ordentligt. För att lugna dig har jag en vän som gifte sig som 19 åring, nu åtta år senare har dom två barn,god ekonomi och är lyckliga. En annan vän gifte sig som 21-åring, fortfarande inga barn efter 7 år, dom reser, lever sina egna liv och har det jättebra. Hur är din son? Mogen för sin ålder? Har han haft många flickvänner? Bor dom ihop?

Jag var 18 år när jag förlovade mig första gången (vi hade vait ihop 1½ år) och mina föräldrar blev vansinnigt arga. Tråkigt att man inte kan vara glad när barnen är lyckliga.
Men mina föräldrar var/är ganska homofobiska så de blev bara arga och gav mig utegångsförbud.

Nu kanske jag får många emot mig, men jag tycker faktiskt att man ska förlova sig eller gifta sig när man är mogen och om man förlovar sig när man är så pass ung utan att berätta/förvarna hemma så visar inte det någon mogenhet alls. Att de också bara varit tillsammans i 6 månader är obegripligt för mig, men självklart kan sådant inträffa, att man hittar en partner på en dag, gifter sig och lever lyckliga resten av livet, men det kan också peka på att de är i en förälskelsefas där "allt är rosa" (som det naturligtvis inte är i en relation i verkligheten).

Jag själv är ung och tycker att det är respektlöst mot föräldrarna om man inte berättar innan att man ska förlova sig. Det är också viktigt både för barnet och för föräldern att diskutera om saken, föräldern kanske har några goda råd eller tips?

Om man förlovar sig efter 8 veckor så känner man inte varann. Så är det bara. Jag tvivlar inte en sekund på att dom var tokförälskade, men efter bara 8 veckor så har man ingen aning om vem men lovar tillbringa resten av livet med. Det vet man inte förrän man har bott ihop ett tag och ser både de bra och de dåliga sidorna.
Det är fantastiskt att vara nykär men själv så längtade jag till den första förälskelsen hade lagt sig så man fick känna att livet fortfarande är underbart tillsammans trots att man inte flyter omkring på små rosa moln hela dagarna.

@TS: Det är jättehärligt att dom är så kära i varandra och de känner förmodligen i hela kroppen att de ska vara med varandra för alltid.  Var glad för deras skull. Men låt dom inte ta steget in i äktenskap förrän de lärt känna varandra. Det är många som förlovar sig och aldrig gifter sig. Jag var själv förlovad med mitt ex utan en tanke på giftemål, men det vara bara för att han frågade och frågade och till slut orkade jag inte göra honom ledsen en gång till... Dum anledning jag vet, det visste jag då oxå (jag var 21), men han slutade ju aldrig fråga 

Puppy love säger jag bara! Träffade min blivande när jag var 20 och hade säkert förlovat mig redan då om frågan hade kommit! Idag är jag glad att vi väntade nästan 10 år så man har gått igenom både roliga och svåra stunder tillsammans.Nu känns det som vi står på en stabil grund tillsammans! Du kan tyvärr inte mycket annat än glädjas och hoppas att de har tänkt igenom beslut! Om inte så blir det iallafall en livserfarenhet! Jag hade nog haft liknande känslor som dig, men vad ska man göra?

Jag var 20 år när jag var förlovade mig, dock efter 3 år ihop. Vi är ihop än idag (nu är jag snart 28), har 2 barn och planerar just nu bröllop i juni.

Mitt tips är att givetvis gratulera dem, men berätta om din oro. Hur ska ni ha råd mm? Och varför de har sån brådska - men respektera hans svar. Be han tänka över det noga. Gjort är ju gjort. Tråkigt om ni skulle bli "ovänner" pga detta.
Lycka till!

Är det inte bättre att du har en mogen son som satsar på att bilda familj än en som ligger runt med en massa tjejer?