Någon som gifter sig under juli 2013 ???!!!!

haha ja det var ju en dålig bild och bara bakifrån på den men det var ju den enda jag hittade. Men du har rätt, den blev så sjukt jävla bra så jag är galet nöjd. kunde inte ha fått en bättre klänning. Dock funderar jag på hur jag ska göra med slöja för jag fick fel längd på den och fick 3 meter istället för 140 cm och vet inte om det ser konstigt ut när den är längre än släpet och om jag borde ha en kortare?

hmm...svårt att säga...
Slöja är självklart men hur lång vet jag inte.
Testa och fota?

Idag kom min ring! Superfin men...känns lite på gränsen till för stor. Eller jag vet inte... tror inte den skulle ramla av men känns ändå lite för stor. Om man tar en storlek mindre tror ni den kan bli för liten då? Gud vad svåårt!

Men det är sååå fin!

Vilken drom! Den ar sa vacker! Grattis!!! Var hittar jag en san dar midja nagonstan forresten? - Precis en san jag letar efter:)

ja jag har testat och fotat men orkar inte lägga in bilden nu. men det verkar luta mer och mer åt att det blir en kortare. vi tar stockholm till helgen och kör sen på en kortare storlek. tror det blir bra faktiskt. Men jag ska fundera lite till i alla fall.

Tack! Jag är så nöjd ;) haha jadu bra fråga. man får specialbeställa tror jag visst ;)

oj vad jag missat grejer här...
Så blir det när man jobbar ihjäl sig... har lite hysteriskt just nu på jobbet så det blir 10-12 timmarspass 5 dagar i veckan...

Fina ringar och fina klänningar jätte kul!

Idag kom bokningsbekräftelsen från kyrkan och vi har bara 5 gäster som inte svarat ännu. Skönt. dags för bordsplacering snart...

nästa vecka börjar jag på riktigt arbeta för den där smala midjan... vi har stegtävling på jobbet och det blir en morot... behöver inte gå ner en massa men vill gärna fasta till kroppen lite så jag själv känner mig nöjd... just nu känns det sådär...
Det var precis som kollegorna sa. "Vänta bara tills du fyller 25, då ska du se att kilona kommer" Inte trodde jag på det. men vips var de där... Kan kanske bero på att jag sålde min häst och istället för att rida 6 dagar i veckan låg jag i soffan... men men hur som haver nu är det som det är...

Ni pratade lite tidigare om hur länge ni varit tillsammans. sånt tycker jag är jätte roligt.
Vi vart tillsammans för  10 år sedan. jag bara 16 år och han 18. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag hör ibland att folk tycker vi är galna som varit tillsammans så länge och blev det så tidigt men jag ser det inte som något negativt. vi hade båda haft flick/pojkvän innan och är det rätt så är det.
Vi försöker ta vara på de tillfällen som ges för att hålla kärleken vid liv och än så länge har vi lyckats bra. senast i höstas frågade en tjej som vi inte kände hur länge vi varit ihop, när jag sa 9,5 år. höll hon på att ramla av stolen. "Ni ser ju nykära ut" hehe det var kul att höra
Men att ha ett förhållande är inte alltid en dans på rosor... det kräver arbete och kompromisser och ibland även tårar. men jag skulle inte ändra något om jag fick chansen...

När träffade ni era m2b

Håller helt med dig, man måste hålla kärleken vid liv och det gör även vi fortfarande. vi är lika kära nu som när vi var träffades. om inte ännu mer. och vi håller fortfarande på som när vi var nykära.

4 år blir det i år.  :D

Kul att höra
Jag är av den typen att jag tror allt blir vad man gör det till.
Sen är det inte alltid super enkelt men man får göra sitt bästa.

I februari förra året på vår inflyttning och min födelsedags fest ramlade min m2b ner från vårt tak och bröt båda fötterna. han krossade ena hälsen och bröt den andra hälen på tre ställen. på tre månader fick kan inte sätta ner fötterna på golvet och var därför låst till soffan, sängen eller korta stunder i rullstolen. det bar en tuff tid för vi hade bara bott 10 dagar i vårt hus när det hände...

Jag var då orolig att detta skulle ta död på vårt förhållande. all den smärta han hade gjorde att hans humör var på botten och till råga på det vara fånge i sitt eget hus! Det avr tufft det kan jag inte säga något om. men det var bara att gilla läget. ta tag i allt som behövdes ta tag i, hemmet handlingen maten, arbetet. vara stöd och support ja allt. men jag såg också livet på ett annat sätt efter det. jag har aldrig njutit så över att höra fåglarna sjunga på morgonen. känn solen i mitt ansikte...

Men jag fick fel. istället för att ta död på oss gjorde de oss starkare. vi har aldrig varit närmare varandra än nu och jag tror vi båda uppskattar varandra på ett annat sätt nu. Vi är ett Team!
i maj förra året fick han tillslut ta sina första steg. inte en muskel kvar i benen och lära sig gå igen... Det är inte något jag önskar ens till min värsta fiende...

Jo de här har jag inte skrivit om såhär öppet förut. knappt nämnt för någon... ja olyckan vet ju alla om... det går inte tat dölja men hur jag kände har jag inte pratat om...

det är i trygga händer hos er

Det är verkligen vid såna stunder som man testas mest och orkar man sig igen om det, klarar att finnas där för varandra när det verkligen behövs....då ha man igen det sen.
Starkt gjort av dig/ er, verkligen.
Det är inte lätt att vara den som ska fixa allt, eller vara helt beroende av ngn annan då man är van att klara sig själv.