Har kört på lunchpromenader ett par dagar. Är inte alls lockad att gå ut på morgonen nämligen. Fast jag borde nog, men jag sover lite för länge för att det ska kännas bra att gå ut och gå. Men luncherna funkar ju också :)
Håller för övrigt på med en uppsats (inte C-uppsatsen, en annan) som inte riktigt vill bli klar. Eller jag tycker den är klar men det fattas minst en, helst två, sidor. Attans.
Jo, alltså det är både och. Å ena sidan är det skönt med en gräns för man vet hur stort man förväntas göra. Å andra sidan är det ju surt när man tycks vara klar och har tömt ur ämnet. Jag är rätt duktig på att fatta mig kort också så det är ofta svårt att komma upp i rätt längd. Men nu lyckades jag ordbajsa ihop en sida till (hemskt att det ska vara så).
Jobbigt med långa dagar. Men du rör dig ju på jobbet, right? :) Jag har kommit ut på promenad varje dag i alla fall, utom just idag. Jag hinner inte. Vi får besök av svärmor och svägerskan med pojkvän så jag har bakat och handlat och ska städa.. Dessutom har jag möte med högskolan typ.. NU. Men imorgon ska vi nog springa på stan i alla fall.
Härligt att ha fått igång vovven! Och att få gå långt själv.
Jag är fortfarande hundlös men har kört på lunchpromenader och det funkar bra. Det tar typ 30 minuter att gå den rundan jag går. Skulle egentligen fått tillbaka vovven på onsdag men nu har mamma blivit sjuk så det är inte säkert att de kan komma som planerat..
PiaB Jag äter så till vardags; grönsaker och protein. Började när jag åt stenålderskost för ett år sen, men sen när jag skulle prova räkna kalorier åt jag likadant eftersom pasta etc. innehåller makalöst mycket kalorier. Så jag tänker att det måste vara rätt 
Tycker också man mår bättre.
I tisdags lämnade jag in utkast 2 på den stora uppsaten (även känd som jag-sliter-mitt-hår-och-kräks-på-den-här-uppsatsen). Och vips var jag ledig? Så jag har haft lite svårt med promenader eftersom jag inte har nån struktur på dagarna längre. Igår bakade jag hela dagen istället :P Gjorde saffransbullar (inte lussekatter utan bullar med saffran i degen) och brownies. Men i onsdags var jag flera timmar på stan. Gick och gick och gick..
Idag städar jag. Väntar på besök. Och det är så tråkigt så..
Känner igen frustrationen Chicita. Hoppas det vänder snart.
Vovven är hemma igen, så promenader - here we come!
Ja vad vi har gosat! Han har ju börjat sova på min älsklingsplats i sängen när han inte är här :P Haha, så får se vem som sover bredvid mig i natt.
Och idag plumsade vi i snö på morgonpromenaden. Jobbigt men det ska väl vara bra motion har jag hört ;)
Haha, såg att jag skrev fel i förra inlägget. Han har alltså tagit min blivandes plats i sängen, inte min älsklingsplats. Men du verkar ju ha förstått i alla fall :)
Ja, jag tänker positivt om att plumsa i snö. Om man inte blev så blöt skulle jag tycka det var mysigt.
Snart är det dags för dagens tredje (och sista) hundpromenad. Strax efter fem brukar vi gå. Ska bara göra några småsaker till skolan först. Känns mycket bättre att göra nu än att skjuta upp till sen. Försöker jag intala mig ;)
Mjo, alltså vi går ut och pinkar innan vi ska sova, men det kallar jag inte promenad. Det är bara utanför huset så han får pinka 3-4 gånger och så in igen. Funkar bra.
Vi går ungefär en timme på morgonen, en dryg halvtimme mitt på dagen och så en halvtimme kring middagen. Däremellan ligger han på balkongen och så kör vi hjärngympa som aktivering. Ibland leker han med sig själv också eller tuggar på tuggben. Sen kanske han personligen skulle vilja vara ute hela dagen :-P Men det finns det inte riktigt möjlighet till, då skulle inte jag hinna plugga så mycket som jag behöver. Eller ja, men då skulle jag behöva ta av helgerna och då umgås jag gärna med m2b.
Jag märker ju på honom om han skulle behöva mer aktivering, men det här verkar vara lagom för honom. När han var yngre gick vi oftare eftersom han blev så himla energisk mellan varven.
Som blivande lärare blir man så himla ledsen av att läsa sånt här. Elever som inte fått den hjälp de behöver i skolan, oavsett om det gäller skolarbetet eller relationen till kompisar i klassen.
Delar för övrigt passionsblommans upplevelse - men i idrott. Fy *** rent ut sagt (eller ja, jag censurerade ju) vad jag mådde dåligt av skolidrotten. Jag kan inte riktigt beskriva vilken ångest - för ja, det var ångest - jag fick av idrottslektionerna. Redan när jag skulle sova kvällen innan hade jag ont i magen, på morgonen mådde jag jättedåligt och lektionerna innan kröp jag längre och längre in i mitt skal. Väl på idrotten satt jag på en bänk och försökte göra mig osynlig ända tills idrottsläraren kom och drog igång lektionen. Och allt jag fick höra jämt var "men kom igen och var med då". Det går inte att förklara varför jag inte ville vara med. Det började redan i ettan med dåligt självförtroende och att jag mådde jättedåligt av att alla tittade på mig. För så blir det ju. Ska man spela boll tittar ju alla på den som har bollen. Eller ska man gå en hinderbana tittar ju alla på den som går den just då. Eller hoppa bock osv. Och sen var alla så mycket bättre än mig att det blev jobbigt därför. Det kändes ju inte bättre av att alla ens klaskompisar tyckte man var lat som inte ville vara med..
Och därför är jag så himla glad att jag lyckats komma igång med träningen. För snart ett år sen började jag träna regelbundet för första gången i mitt snart 23-åriga liv och jag har aldrig mått bättre. Men det var en lång väg att repa tillräckligt med mod för att gå dit. Och för mig personligen känns det så himla stort.
Så jag hejar på dig passionsblomman, och lovar mig själv att bli en bättre lärare än dem som du och Chicita haft i skolan!
Jag har varit hemma hos mina föräldrar på jullov och det har verkligen behövts. Den beryktade uppsatsen suger verkligen musten ur mig. Nu ska den försvaras på onsdag (antar att jag kommer börja känna någon form av livsglädje efter den pärsen - är redan supernervös) och sen ska slutversionen lämnas in och jag slipper den för alltid.
har försökt hålla igång under jul och nyår med promenader. I fredags drog mamma med mig på långpromenad. Mitt i promenaden gick vi en kilometer rakt uppför. En backe som inte är av denna världen. Jag hade så hög puls innan jag var överst att jag trodde jag skulle dö. Men det var ju himla skönt när man var där uppe. En elitidrottare med OSguld tränar uppför den backen (förmodligen inte gåendes - men ändå). Just saying.
Nu är jag hemma i stan igen. Hundpromenader lär det bli men ingen annan träning på ett tag. Träningskortet gick ut vid nyår och jag tänker inte förnya det eftersom vi ska flytta i nästa månadsskifte. Så det får väl bli längre promenader mitt i plugg, terminsskifte och flyttkaos.
