Walk a mile!

Vi parkerade bilen på skolan, så det blev väl ett par kilometer promenad i alla fall. Å andra sidan vart det nästan 300g strip steak och en bit cheesecake efter det.

Vi hade dessutom bokat biljetter till fel bio, vilket vi inte insåg förrän vi satt på restaurangen (vid 19, biljetterna vi bokade var till 18.15) - så det blev till att köpa nya biljetter, som tur var så hade jag bioklubbspoäng till en biljett i alla fall.. Alltid något. Men jag var måttligt road just då..

Ajdå vad typiskt 

Jag prickade in första dagen på "roliga veckan" i går, vilket normalt innebär jätteont och magproblem samt extrema blödningar.
Men det här var ett av undantagsgångerna då det beter sig helt normalt.
Så jag klarade av en lugn promenad på bandet trots att jag var inställd på att jag inte skulle kunna. Men det blev bara 20 minuter... Men dom 20 minutrarna är ju mycket mer än 0 minuter trots allt 

åh, tur att det var bättre än vanligt idag då :) Är tack och lov förskonad från svårare smärtor... ytterst tacksam är jag!

Idag är katten och blir kastrerad och vaccinerad - de skulle passa på att ge henne en spruta idag så vi slipper komma tillbaka om en månad för det. Får se hur dyrt det blir, glömde fråga nu i morse också... Hursom så vet jag inte om det blir någon ordentlig promenad, träningsvärken hänger kvar och vi har tvättid så jag springer i trappor istället :P

Trappor är ju jättebra träning 
Gå en extra vända om du orkar (gå ut med soporna en vända när du inte ska ner och kolla tvätten exempelvis)...

Det borde bli billigare att ta sprutan i dag när ni slipper betala för ett till besök i alla fall  

Ja det är inte så ofta som jag mår så här bra när det är dags. Så det är bara att tacka och ta emot  
I dag får jag nog sitta där jag sitter däremot så jag inte blöder allt för mycket... 

Här hällregnar det. Ihärdigt och oavbrutet.

Inget hindrar ju iofs att man går ändå, och det är väl vad jag får öra ikväll. Då ska min son nämligen skjutsas tioll sin fotbollstränng, och jag kan ju välja på att stå och glo i 1,5 h medn han är tapper, eller själv se till att gå så jag också fått min del.

Dessutom, sitter han i skrivande stund på en buss efter att ha tillbringat några dagar hos sin bästis. Och ska jag kräva av honom att han efter nästan 6 timmar på resande fot, ska träna med glatt humör i spöregn, så är det ju faktiskt bara att snäppa upp sig ett par hack, skippa ursäkter och ynkepynk och ge sig ut.

Fast hunden, han gör inga långa rundor idag. Vit, lurvig, frusen och kort i benen tänker jag inte släpa honom sittandes på bakdelen några längre sträckor. Han gillar inte heller regn, precis som Chicitas fyrbening. Han får stanna hemma från den där fotbollsträningen och värma soffan inför fredagsmyset.

Det där var nog det bästa jag hört på länge 
Tänk så många föräldrar som skjutsar iväg till utomhusträning i hällregn eller snöstorm och sen själva går och tar en fika i cafeterian och sen gnäller på att deras barn inte tar träningen på allvar.
Att vara en bra förebild är det bästa som finns.
Stort plus i kanten där passionsblomman...  

Jag och maken har funderat på om man skulle kunna tillverka någon sorts "paraplyhuva" som man fäster i selen. Typ som ett tak som skjuter ut över huvudet på hunden.
Det finns ju redan regnoveraller, han har precis vant sig vid att gå i en fleeceoverall under vintern (vi köpte en för att han hade såna problem förra vintern som ju var griskall.) så nu ska han få en tunnare regnoverall har vi tänkt oss. Då är det bara huvudet och svansen (och tassarna då) som är oskyddade i princip. Svansen är det nog inte så farligt med, men att det regnar på huvudet och öronen är inte poppis... 

Ni pratade om gåstavar.

För mig har kombinationen gåstavar och MBT-skor varit mycket lyckad och med just mina problem med värk, fungerar stvar-i måttlig och anpassad mängd-jättebra som ett komplement till vanliga promenader.

Vitsen med stavarna är faktiskt mycket cirkulation. Dvs, när man får upp en högre cirkulation ökar ju effektiviteten på träningen, i och med att överkroppen också är aktiv, jämte gången. Men den ökade cirkulationen har dessutom effekten att det blirbättre flöde i muskulaturen i armar, axlar, nacke osv. Det gör stor skillnad för mig. Däremot skiter jag i träningsprogram med intervaller och allt det där som finns för stavgång. Jag låter stavarna förlja med i mitt gångtempo, och är noga med att ha dem i rätt längd. Det ska vara en knapp 90 graders vinkel i armbågen med stavarna i marken. Det finns inga anledningar att veva med stavarna högt, utan man kommer i sisådär solarplexus-höjd.

Poängen med MBT-skor, i sin tur, är egentligen inte det rullande -och därmed mjuka steget-i huvudsak, utan utgångspunkten är att härma barfotagångens instabilitet.
I en vanlig sko, är foten så låst att många små muskelgrupper helt kkopplas bort, och dessutom ändras belastningen totalt sett, så att det blir fel balans mellan fram-och baksida i kroppen.

När foten står i MBT, så är den i och med den ständiga lilla balansövningen, instabil på samma sätt som en barfota fot i sand. Kroppen måste hela tiden arbeta för att parera och hålla balansen-fast lagom lite för att man inte märker det. Man tänker ju inte på att man gör precis det om man går barfota. Plötsligt aktiveras muskelgrupperna på rätt sätt.

Det här innebär att man å ena sidan avlastar somliga delar och problem med smärta i tex benhinnor försvinner. Samtidigt ektiveras ju annat, vilket, i synnerhet i början, leder till kopiös träningsvärk. Rumpa och vader är sådan exempel. Därför fasar man in skorna långsamt och börjar gå en liten stund i taget. Sakta men säkert stärks sedan muskelgrupperna upp på ett helt nytt sätt, där man belastar kroppen med rätt hållning och rätt balans mellan de olika muskelgrupperna.

Skorna är framtagna i medicinskt syfte, och används bla vid rehab för elitidrottade osv.

Det är en monumental skillnad på effekten i min egen kropp vid en rask promenad med stavar och i MBT:na, mot en vanlig i vanliga skor. I mina MBT kan jag gå skitlångt utan benhinneproblem-i de nya löparskorna går jag spänstigt och lätt, men får genast känningar i behinnorna efteråt.

Stavarna tar jag med fördel de raskaste rundorna utan hunden, det är lite meckigt med dem och vovven samtigt, även om det går.

Det här är alltså mina egna erfarenheter. Alla måste ju givetvis noga kolla vad som kan passa och hjälpa en själv. Men själv lovprisar jag både stavarna och skorna. Det var stora pengar, men det var min bästa investering ever tror jag.

Här kan man läsa på om vad skorna eg. är:

http://se.mbt.com/Home/Benefits.aspx

Notera att det finns möjlighet att läsa om forskning och mer, om man vill vet mer än bara det de skriver under "funktion"

Cicita, tack!

Att vara just en förebild, är faktiskt en av mina främsta drivkrafter till att jag på snd och långsam sikt försöker arbeta med min vikt. Jag vill ju dels leva och vara med min son och se hans liv så långt jag kan. och dså vill jag ju helst slippa klinga alltför falskt när jag ivrigt peppar honom om att fysisk aktivitet är SÅÅÅ viktig, och att inte bara sitta vid datorn...

...det är ganska graverande då, att mamam själv bär en inte så oansenlig övervikt.

fast jag tog 14 kg förra året, och jag har som mål att göra ungefär detsamma över det här året. Gör jag det, kan jag bocka av mig inom normalviktsfältet på BMI-skalan med god marginal. Ifjol stod jag på "fetma" vilket verkligen inte går att ursäkta inför sonen.

Jag har varit med om allt för många föräldrar som klagat över att det är så obekvämt att sitta på läktaren och titta på när deras barn rider. Föräldrar som inte vill följa med ut i hagen för att hämta hästarna "för det är för långt att gå" osv osv
Och sen skäller på barnen och talar om hur lata dom är... Hmm det klingar något falskt i mina öron  

För att inte tala om ju-jutsuträningen (som ju är inomhus)...
Där föräldrarna sitter och ropar till barnen "men kom igen nu då, gör som tränaren säger" när barnen klagar på att dom inte orkar göra 15 situps eller 10 armhävningar.
Men när vi bjuder in föräldrarna till föräldrar-barnträning en gång per termin så kommer bara en eller två av föräldrarna. Och oftast då dom som är tystast och klagar minst på barnen...

Ibland har man god lust att fräsa i åt föräldrarna att dom kan byta plats med barnen om det nu är så j-vla lätt, och bevisa det... 

Chicita, usch ja! Det pågår mycket på läktare och vid långsidor, som man tappar hakan över. Och ställer till en väldig massa onödiga problem, ofta långt utöver vad ungarna själva bidrar till. Pinsamt!