Walk a mile!

Tack snowstars 

Härligt, då har ni gosat extra mycket nu då? 

Hehe ja här hemma blir Elox supersur när husse går och lägger sig, för då måste han flytta på sig.
Men om husse är borta på konferens eller något så lägger han sig bredvid mig under mitt täcke ändå. Ungefär som "om jag inte ligger på husses plats så kanske han kommer hem snart"...

Ja precis, tänk positivt  

Oj går ni så tidigt på sista promenaden?
Elox vill gå ofta (ibland varannan timme, men kan hålla sig 6 timmar eller mer utan problem om vi jobbar). Och han vill absolut ut på kvällen, speciellt innan vi ska gå och sova. Så vi brukar gå sista vändan nån gång mellan 22 och midnatt. Ibland har det hänt att det blir efter midnatt om vi är uppe sent.
Men då blir det i princip bara ut och kissa, kanske en 15-minutersvända eller nåt  

Han anser sig ju vara kvarterets (tja landskapets) största och farligaste hund, så han måste pinka in närområdet så ofta han bara kan  

Aha du menar så...
Ja vi sa när vi fick ta över hunden att vi inte skulle räkna något under 30 min som promenad - utan bara rastning.

Men det har ju blivit så när man pratar med andra att man säger promenad eller "ut och gå" i alla fall, för det blir för långrandig att förklara skillnaden mellan promenad och rastning  

Vad tråkigt passionsblomman 
Men jag förstår vad du menar. Jag trodde att jag skulle komma in i en rutin när jag jobbat ett tag, men det är så svårt när man har så oregelbundna arbetstider och sen på det en promenadovillig hund som ändå måste rastas 

Matte är mitt absoluta hat-ämne. Jag skulle inte plugga upp betygen där om jag hade att välja mellan matte och "dö" (överdriver ordentligt) 
Jag och maken pratade om det där en dag på väg till jobbet då några på radion (Rix MorgonZoo tror jag) pratade om "liggande stolen" och "trappan".
Jag blev upplärd att använda liggande stolen, så gjorde vi i Eskilstuna då.
Sen i slutet av ettan flyttade vi till Borlänge och dom använde trappan. Då ställer dom upp talen "bakvänt" mot vad vi gjorde i stolen. Så jag hade så himla svårt att tänka om, det var inte bara att ta bort ett streck på stolen för att få trappan, utan jag skulle vända på allt också. Jag frågade flera gånger om jag inte kunde få räkna på det sätt jag lärt mig, men nej. Inte...
Så redan där började mina svårigheter med matte. Alla andra ämnen låg jag nästan en hel årskurs (eller två) före dom i. Jag läste flytande, kunde skriva uppsatser (har en skrivbok från ettan där jag har skrivit en uppsats på 2 sidor och fått betyget "Slarvigt!) men jämför man med maken och hans bröders skrivböcker från ettan så låg dom alla på nivån A = APA (osv) så jag förstår inte riktigt kriterierna på mitt betyg där *hehe*
Nåja, skolan i allmänhet och matte i synnerhet är något jag har så extremt dåliga minnen av att jag aldrig skulle sätta mig på en skolbänk igen...
 

Usch ja... Mobbing... Den känner jag till allt för väl 
Minns när jag satt i en snödriva en hel förmiddag i skolan utan mössa och vantar (för det hade mina "klasskompisar" snott) och hoppades på att få lunginflamation så jag skulle dö och slippa gå till skolan. 
När mamma tog tag i saken i femman och hade hittat en annan skola där jag kände en tjej och hennes lärare var villig att ta in mig i sin redan jättestora klass, så säger rektorn till mamma "Jaha men det spelar väl ingen roll om hon flyttar, det är ju hennes fel att dom mobbar henne så det kommer bara bli mer mobbing där också"...
Snacka om att mamma blev rosenrasande. Jag har nog aldrig sett henne så arg. Så mot rektorns vilja så flyttade hon mig till en annan skola. Fröken där tog striden med skolledning mm.
Så fort jag bytt skola så försvann alla mobbingproblem, jag trodde att dom mobbade mig ett litet tag, tills en av dom nya tjejkompisarna jag fått berättade att det inte alls var mobbing, jag hade hamnat på förstaplatsen på killarnas "fråga -chans -lista" 
Hur ska man förstå sånt när man bara fått motta slag och spott och hårda ord av killarna förut? 

Att barn kan vara så grymma är svårt att förstå. Men det är ju så...
Men att de vuxna som ska jobba för en bättre skolmiljö är lika grymma, DET är något som jag inte kan acceptera. Den rektorn hade jag även i högstadiet.
I slutet av ÅK8 så dränkte han sig... Jag sörjde inte, även om jag skämdes över det länge...

Matteläraren jag hade på högstadiet var ett sånt där geni, han pratade med tavlan i 20 minuter och förklarade matteproblemet och sen vände han sig om och tyckte att vi skulle göra likadant.
Bad man om hjälp så var det bara suckar och stön och blickar som allt för väl talade om hur korkad man var som inte förstod enkel ekvation...
Men sen en dag så hade han med sig en glaskanna med en liter vatten och en träkub på 10 X 10 cm och gjorde ett visuellt experiment.
Det kopplade jag, så volym kan jag räkna. Och geometri är mitt favoritämne i matte.
Läraren blev rätt chockad över att jag som annars aldrig förstod något - nu helt plötsligt hjälpte mina klasskompisar med volymräkning och att mäta yta på dom geometriska figurerna 

 

Ja mentaliteten hos många lärare och skolledningar när jag växte upp var hemsk...

Men utan den upplevelsen hade jag ju inte blivit som jag blev.
Jag skulle gärna gjort om det och fått andra minnen om det gick. Men vem hade jag varit i dag då?

Nåja, motgångar gör oss starkare sägs det.
Tyvärr har jag känslorna väldigt ytligt, så det kan räcka med ett "allvarligt samtal" från en chef för att jag ska börja böla. Även om det inte var så farligt egentligen. Men det är väl något sätt för kroppen att göra av med känslomässig stress och press.
Är jag arg så gråter jag
Är jag ledsen så gråter jag (självklart  ) 
Är jag riktigt glad så gråter jag också...
Osv...
*suck* 

Jahapp det var ju det där med promenaderna...
Tiden räcker inte till helt enkelt. Jag hinner inte både rasta hunden och promenera ensam, och han vill ju inte gå några långa promenader längre. Och jag kan inte gå så långa promenader ensam heller för den delen ifall att yrseln sätter in.
Men nu under nyårshelgen så har vi varit ute och åkt spark med hunden. Han gillade att få springa lite så då gick det bra att ta lite större sträckor, och eftersom man använder andra muskler vid sparkåkning än vid promenad så fick även vi lite mer motion  

Nu är det ett nytt år, nya tag och det är bara att köra på.
Hur långt orkar vi gå i år tro?  

Det har blivit lite korta promenader nu. Kan man inte gå längre så får man ju gå oftare tänker jag 

Kom nyss in från morgonpromenaden med hunden. Den blev lite längre än vanligt för han hade inte ro att sätta sig ordentligt och göra nr2...
Men trots extravändan så blev det inget, kanske bara gasig? Vem vet, det är ju svårt att fråga dom likom  

Ska snart hoppa in i duschen och senare blir det en lite kortare rastning av hunden innan jag åker till jobbet för ett 3-timmarspass...