Idag stod jag och tittade på mina sidenband och följande sades:
Jag: Blir sugen på att ta upp kläningen och se hur banden ser ut till den.
Bm: Va? Du ska väl inte förstöra den med dom??
Jag: Nej, det är band till blommorna.
Bm: Ska du ha blommor också?
Men hallå!! Han trodde verkligen att jag inte skulle ha en brudbukett 
Antar att det kommit andra små grodor från era BM, släkt och vänner.
Dela med er så vi får några goda skratt!
När min blivande lämnade inbudningskortet till broderns fru fick han høra. - är du säker på detta ?
Min pappas sambo sa att hon tänkte vara sjuk den dag vi gifte oss för att hon trodde att medeltid = kläder av potatissäckar.
Men sen fick hon se inspirationsbilderna, började gråta lite och sa "jag ska ju få se ut som en drottning" - helt överlycklig 
missfroggy: inte direkt vad man vill höra nej!
Chicita: Skum "tant"! Kan väl iof ha med mitt hästintresse att göra men det första jag tänker när någon säger medeltid är borgar, riddare och tornerspel , Kung Arthur, Camelot och hela det paketet. Inte potatissäck.
Hade iof gladeligen gått på ditt bröllop i en potatissäck för det verkar ha varit en upplevelse över det vanliga 
Kompis: Men är vi bjudna på vigseln eller bara på fikat?
Jag: Har du inte läst inbjudan alls....?
Han: Men varför har ni inte ha gäster på vigseln?
Jag: (lite "tagen på sängen", frågar man sådant? Inte skulle väl fråga varför man har gäster?) För att vi vill ha en vigsel med bara oss. Det passar oss
Han: Jaha. Trist!
Annan kompis: Hur ska du ha håret?
Jag: Utsläppt och lockat, tror jag.
Kompisen: Men det blir ju som skolavslutning i nian ju!
Svärmors första kommentar om vigseln: Har ni tänkt på att (hennes son) inte är medlem i kyrkan?
(Hur visste hon att vi skulle vara i kyrkan? Och hur skulle vi kunnat glömma/missa en sådan sak....? Och "Grattis" kan vara ett lämpligare ord)
Min bror: "Hur är det med klänning och färg och så...? Har man vit klänning på ett borgerligt bröllop...?" (Han undrade faktiskt på riktigt, han såg ordentligt fundersam ut. Kan tillägga också att han är 29 år...) Min pappa svarar: "Nej, det kan man inte. Man ska ha svart klänning eftersom det är en sorgens dag för att de inte gifter sig i kyrkan." Han är inte så elak som det låter men hälften av honom är besviken för att det inte blir i kyrkan. Inte för att han är speciellt religiös, utan för att det "ska ju vara så", "det är tradition". Hade ju dock uppskattat om han hållit ovanstående kommentar för sig själv...
Min lillebror: Jaahapp, vad ska ni ha för klädkod då?
Jag: Ingen.. det blir bara jobbigt och dyrt och stelt.
Lillebror: Får man ha på sig vad man vill? :D
Jag: Preciiiiis vad du vill.
Lillebror: Får jag vara Kalle Anka? :D
M2B: Bara om du kör hardcore ankeborg och är helt näck på underkroppen.
Den bästa var min blivandes farmor (97 år) när hon fick inbjudan sa hon
"jag har undrat när de ska gifta sig så jag kan dö sen"
Hon sa de med en skämtsam ton.
Sen en liten rolig grej var att ett kompispar sa (en bit över 20 år)
"Behöver man anmäla sig?, Vad betyder OSA som står i slutet?"
Detta är människor som brukar ha koll, men de hade missat vad OSA betydde.
"Nämen ska de verkligen ha vigseln där??"
"Det kommer aldrig att gå!"
"Har de tänkt på hur jobbigt det kommer bli för alla att ta sig dit?"
"Har de verkligen kollat så att de får använda bryggorna där?"
"Vi får väl se hur det blir med den här vigseln, kommer aldrig att gå!"
"Hur ska de få alla gästerna dit?"
Detta och mycket mer, allt sagt av en "nära" släkting. Det sades inte till oss direkt utan till alla andra i släkten. Allt gav mig magsår och jag kommer aldrig förlåta henne för allt skitsnack. Ingenting var nånsin något problem, men genom att prata så negativt fick hon mina äldre släktingar att också tvivla på hela prylen. Bröllopsplanering i motvind är inget jag rekommenderar!
Notera att inget sades av välvilja utan allt för att försöka få oss att avstyra allting. Blåsa upp problem som aldrig fanns, bara negativ hela tiden.
Firar tvåårig bröllopsdag i augusti och har inte pratat med släktingen sedan bröllopet!
När svärmor fick sin inbjudan hände följande...
Jag: Varsågod (ger SM ett kuvert)
Hon öppnar och tittar förvånat på mig och säger
SM: Men oj. Vad säger man när man får ett sådant här då? Det här trodde jag då aldrig! Jaha, så du fick som du ville tillslut? Ja, kortet var ju fint iaf.
Jag: Ja jag har gjort det själv. (vad f-n säger man. blev lite chockad)
SM: vad ska du ha på dig då?
Jag: en vit klänning har jag tänkt.
SM: jaha.........
