Idag stod jag och tittade på mina sidenband och följande sades:
Jag: Blir sugen på att ta upp kläningen och se hur banden ser ut till den.
Bm: Va? Du ska väl inte förstöra den med dom??
Jag: Nej, det är band till blommorna.
Bm: Ska du ha blommor också?
Men hallå!! Han trodde verkligen att jag inte skulle ha en brudbukett 
Antar att det kommit andra små grodor från era BM, släkt och vänner.
Dela med er så vi får några goda skratt!
Det absolut sötaste var när jag ringde och berättade för min mormor att han hade friat, hon blev så glad att hon började gråta 
Annars är det mor min som stått för de mest konstiga kommentarerna. Vi måste göra si eller så, vi måste gifta oss i våran hemstad flr det blir enklast för "alla" (läs för henne), trots att vi för 2, 5 år sedan flyttade 30 mil bort och hela tiden sagt att det är här vi kommer gifta oss. Jag försöker dock att inte lyssna på henne och hon har varit rätt tyst det senaste.
Sen har vi nog inte hunnit fått så många andra kommentarer än. Han friade i februari iår och vi har bestämt att bröllopet blir augusti nästa år, så hinner nog ramla in en hel del till ;)
När jag frågade min m2b vad han tyckte jag skulle ha för klänning så han prinsessklänning, vilket sååå inte är min stil! :P Och passar inte min kroppstyp heller, jag bär stolta 158 cm ovan marken och är lite kruvig, michellingubbe någon? :P
Ååå skrattar så jag gråter av vissa inlägg!
Tyvärr är den en del tråkigheter som har sagts med , och det OGILLAR vi skarpt!
Men där emot konstiga tolkningar och annar kul är alltid roligt att läsa om!
"Måste man svara på inbjudan?!"
"Klädkod: Kavaj... måste man ha kavaj på sig då?"
"Det är väl ingen som dricker alkohol på sommaren!"
"Färgtemat är grönt och vitt, ska man då ha både grönt och vitt eller får man välja en färg?"
Sen en massa, massa kommentarer om att vi valt att ha bröllopet på en tisdag.
En söt bröllopshistoria jag har hört (dock inte om vårt bröllop) var när ett litet syskonbarn tillsammans med en släkting läste en bok om två hundar som slutade med att de gifte sig. När hen sen skulle återberätta historien slutade den ungefär så här:
"Och då frågade han "vill du vifta med mig", och hon sa "ja det vill jag", och så gick de in i kyrkan och de viftade på sina svansar, för de var så glada!"
En av min m2bs släktingar ringde upp min svärmor när hon hade fått inbjudan och frågade: Varför MÅSTE de gifta sig? Är hon gravid? (vaddå måste?)
Min morsa reagerade i telefonen när jag berätta med : Stopp! Stopp! Stopp! Har ni tänkt efter ordentligt? Vart väldigt konstig stämmning mellan oss i flera månader men nu dagarna innan det är dags så är det bra och hon har nog förstått att hennes flicka är stor nog att fatta sina egna beslut.
"Kul" att den äldre generationen reagerar så på något som var mer eller mindre självklart på deras tid.
