Brudar- jag uppmanar er att ta in detta...

Jag är i exakt en sådan situation nu, min syster har ställt till världens scen av någon anledning, tappade därför kontakten förra veckan o hon vägrar prata med mig, gifter mig nu på lördag...

Det jobbiga i det hela är ju då att hon är frisör och skulle fixa håret (slinga, klippa, uppsättning) och fixa sminket och naglarna. Nu fick jag i panik leta upp en lokal frisör och hlet oplanerat och inte inom budgeten lägga 3500 på frisör och smink, inte kul när man inte räknat med den kostnaden.

Dessutom har min kusin som är i 18-års åldern gjort väldigt dumma val av pojkvän och förolämpat vår farmor och farfar, så hon är inte välkommen, otroligt ledsamt.

Hade så gärna velat ha dem på mitt bröllop/dop men tyvärr får jag av utan...

Några vänner jag trodde var vänner är inte längre välkomna till bröllopet de betedd sig som idioter mot min bruidtärnor när de planerade min möhippa, vad tänker en del med??

Skönt att slippa de och som tur var inte mina närmsta vänner, de är underbara och pepar pepar att inget mer händer. Gifter mig 2 juni och är sjuk och fått värstra herpes på munen, inte så snyggt. =( 

Ja, jag fattar inte att så många råkar ut för att omgivningen beter sig så där. Det värsta våra familjer gjorde var nog att de inte dekorerade som vi hade tänkt oss, trots att vi hade sagt flera gånger att den saker ABSOLUT INTE ska sitta på just det stället.  De ringde t.o.m. en extra gång för att fråga om den inte skulle sitta där ändå och vi sa NEJ, sen när vi kom till festlokalen satt den där ändå, och det var skitfult. Och så hade de lagt festprogrammen på stolarna, fast de var tänkta som färgklicken i dukningen som nu blev rätt tråkig.

Min mamma gick dessutom i taket över en formulering i inbjudan som jag tyckte var en skämtsam lösning på ett kinkig fråga.

Och en vän till brudgummen frågade en vecka innan om han kunde ta med sin nya flirt, men han frågade i alla fall. Det visade sig dessutom att brudgummen kände henne sen tidigare, och när en annan tjej hoppade av (veliga jobbiga människor..) mindre än en vecka innan kunde den nya få följa med.

Men herregud, såna små irritationsmoment är ju absolut ingenting mot folk som blir ovänner för livet. Jag fattar det verkligen inte.

Jag känner igen det där och jag fattar faktsikt heller ingenting.. Jag tänker att bröllop är något GLATT och ROLIGT.. jag har alltid varit glad för dem som gift sig.. men har upptäckt i samband med vårt eget bröllop att det har orsakat en och annan kris hos folk.. Jag tror det beror på stress osv men det gör ju en ledsen.

Själv är jag bara så... trött att jag inte vill ha någon möhippa tex för jag VET att svensexan blev det en massa issues kring. Den som ordnar den är min kusin och hans sambo ordnar min möhippa. Men såklart vågar jag inget säga nu för jag vill inte vara otacksam när jag vet att det lagts ner en massa jobb på den, men det känns inte roligt när man vet att folk blir sura på varandra och i princip ovänner för en jävla svensexa/möhippa.. Då är det inte alls roligt att ha en.

Min "bästa vän" har slutat höra av sig. Tror inte det har med bröllopet att göra - det har nog bara råkat sammanfalla med bröllopet..men vi har haft lite konflikter tidigare och jag skrev ett mail där jag berättade att jag var ledsen över en sak. Hon skulle höra av sig och svara. Det är 5 veckor sedan och inte ett ljud. Förutom osa att hon kommer på bröllopet. Men det känns ju skitmärkligt när man inte har pratat med varandra på över en månad och där ligger en konflikt i botten men så kommer hon. Jag våndas för är rädd för att jag ska reagera negativt på henne på bröllopet eftersom jag HATAR olösta saker men vill samtidigt inte dra igång något ännu mer.. och vill inte gå med klump i magen på vårt bröllop..

Finns massor av fler saker och händelser men om jag skulle berätta allt så får jag skriva en roman..Kort och gott.. Bröllop som ska handla om lycka och kärlek verkar ha en förmåga att dra fram konflikter och osämja.

Ja de finns folk till allt, tyvärr... Tror att är mycket avundsjuka som gör att folk beter sig som dom gör. Jag gifter mig den 20 juli och än så länge så har vi inte råkat ut för nå otrevligt eller att folk har bettet sig illa  

Ja, det tråkigt. Min kompis tyckte att allsammans var "trist" och m2bs kompisar som han fixade svensexa åt när de ge gifte sig, de har inte hört av sig alls inför vårt bröllop så de verkar inte återgälda honom.

Tror du har rätt tyvärr måste jag säga. Men jag tror inte bara det gäller vid bröllop utan över huvud taget om man är lycklig. Ta tex facebook..om någon har det jobbigt och skriver det.. Ja då är alla eller nästan alla där inne och tycker synd osv... men om någon skriver hur lycklig man är.. ja jävlar.. en del människor blir som ombytta.. eller så hör dom inte av sig. En nära vän träffade en ny ganska snabbt efter separationen.. och fick ta mycket skit för det.. så snart..tänk på barnen.. men nääåäå usch .. osv. Men det dom inte vet är historien bakom.. att det gamla förhållandet varti dött ganska länge...emotionellt iaf. Man vet aldrig vad folk har i bagaget..o det värsta jag vet är när folk dömmer och ska vara bättre än andra.Tycker om talesättet må den utan skuld kasta första stenen :)

Jag tycker det är tråkigt att man inte kan glädjas med andra.. Jag har själv råkat ut för en del.. missundsamhet ..och andra säger till mig.. skit i dom, bry dig inte.. Men det är faktiskt inte det lättaste. Speciellt om det är människor som man tidigare brytt sig om stöttat hjälpt och funnits där för.. Och som givetvis funnits när jag haft det jobbigt. Men när mitt liv (äntligen) börjar ordna upp sig.. ja då ändras deras attityd. Vadå duger jag bara när jag är ledsen och nerbruten eller?? Jag anser att riktiga vänner ska finnas där både i med och motgångar. Det gör jag för mina vänner.

Det där var precis vad jag behövde läsa idag, tack! 

jag har kommit fram till under åren, att det som kan totalt splittra en familj och/eller vänner är dödsfall, pengar/arv eller bröllop.... eller har jag kommit fram till fel sak? det är så idiotiskt.. är folk så ytliga och otacksamma? 

Men fy, jag blir helt mörkrädd av att läsa detta! Så himla hemskt! Jag vet att människor kan vara idioter, hittills har vi ingen i våra kretsar som har varken haft dåliga bröllop eller (vad vi vet nu) kommer att ställa till det för oss.. Men jag lider verkligen med alla er som har historier att berätta i det här ämnet, så borde det aldrig vara! Vi har haft rätt mycket sorg i min familj, så vi brukar tänka att bröllop och barndop är det bästa som kan hända nu, för då får man vara i kyrkan av en trevlig, rolig och glad anledning.. Båda de tillfällena borde bara vara soliga, inte alls förstört för att folk inte kan bete sig!

Det är hemskt att behöva skriva såhär men...guuud va skönt att se att jag inte är ensam! Men samtidigt väldigt tråkigt att man ska behöva ha det så inför en av livets viktigaste dagar! Avundsjuka e nog som ni säger, det stora problemet. I mitt fall tror jag att det är känslan av omvigningen att dom är maktlösa och inte gillar att vi har rätt att bestämma allt och därför vill försöka hävda sin rätt (som egentligen inte finns)

 

Men den insikten jag har gjort är att jag måste låta det rinna av mig, låt dom hålla på och som en av ovanstående talare skrev till mig i en annan tråd - välj dina strider! Jag resonerar numer så att jag kan förlora striden för jag kommer i slutändan vinna "kriget" :) Det ska jag göra med huvudet högt och inte sänka mig till deras nivå!

 

Fram tills dess kommer jag fortsätta med bröllopsplaneringen och vara tacksam för dom som bara vill mig/oss väl i livet och hoppas att motgångarna inför vårt bröllops inte blir för många till (det orkar jag inte) :) Stå på er brudar!!

Ja i nöden provas vännen sägs det. Själv fick jag känna på det då en av tjejerna som jag bad om att vara tärna slutade höra av sig. Jag fick jaga för att få tag i henne.
När vi väl bestämde träff för att ses även när det var andra saker än bröllopet vi skulle ses och prata om så fick hon alltid förhinder i sista stund och bestämde aldrig nån ny tid för att ses utan det gick veckor i mellan innan jag fick tag i henne igen.
Jag fick köpa klänningen till henne fast vi hade kommit överrens om att de skulle stå för de själva då de var på rea men jag fick aldrig några pengar av henne. Sen skulle hon komma på mottagningen. Sen inte.
Jag kände att jag kan inte stå på min dag och se om hon dyker upp eller inte så jag hörde av mig och sa att det var lika bra att hon avstog att vara tärna men nej hon skulle vara det tyckte hon. 1 månad innan hade jag fått nog och sa ifrån helt att hon och hennes kille var välkomna till kyrkan istället "eftersom hon hade så mycket omkring sig" då fick jag bara höra att jag hämnades för att hon inte dök upp sista gången vi hade bestämt för att ses. Och det var minsann inte säkert att hon skulle komma till kyrkan eller inte.
Mycket riktigt, hon kom inte. Har inte hört ett ljud från henne varken via sms,facebook eller samtal och det är nu två veckor sen den stora dagen var.
Vi hade en jättebra dag i allafall och de vänner som var med visade en helt fantasktisk sida där de tog hand om allt på mottagningen. Såna vänner som man kan lita på i ur och skur och sånt som man själv mer än gärna ger tillbaka. 
Men det är så tråkigt att folk inte kan bete sig. Jag skulle aldrig göra så utan om jag verkligen inte kunde skulle jag säga det på en gång annars skulle jag bita ihop för det är ju brudparetsdag. Och som jag ser att ni andra skriver så är jag inte helt ensam i de tankarna. 

Måste säga att de var bra skrivit man hör så mycket skit. Och jag säger att änså länge har jag haft tur men jag vet jag kommer komma i en konflikt med en av mina tärnor....då hon ska ha barn 3månader innan mitt bröllop och vi har sagt nej till barn så de kommer att bli intressant men ska ha denna tråden i huvudet hela tiden :)

Hur har du tänkt dig då? Eftersom du väntar dig en konflikt menar jag. Att en kvinna med en tre månaders bebis ska lämna den hemma och vara din tärna med hull och hår typ ett dygn? Inklusive fullt engagemang i förbererdelserna veckan innan?
Eller har du förstått att hon antagligen och rimligen inte kommer att kommer att kunna fungera i den rollen på samma sätt som hon kunnat utan barn? Jag hoppas det, för annars har du nog mycket riktigt en konflikt att vänta dig. Du löper nog dessutom risken att hon ser sig tvungen att avstå ditt bröllop.
Jag tror du gör klokt i att -istället för den här tråden-ha i huvudet under de samtalen, att det är en oerhört livsomvälvning att föda ett barn och att ens vänja sig någorlunda vid att den nya individen är där, tar väldigt mycket mer tid och energi än man kan föreställa sig. Jag skulle, i dina skor, vare sig vänta mig eller kräva någonting alls av en annan kvinna i det läget.

Nu vet jag ju inte alls hur du tänkt, men det är därför jag undrar...

Kan inte annat än instämma

Jag och min blivande hade svårt det här med inbjudningar.. Vi vill ha ett litet bröllop.. Men folk förstår inte.. Allt ska ju va så stort! Man ska ju bjuda hela släkten osv!  En gammal kompis ringde och var förbannad över att hennes kille inte var bjuden. (ingen av våra kompisars respektive blev bjudna, just för att vi vill ha så litet bröllop som möjligt) Jag hade innan frågat alla närmaste hur de skulle känna inför det.. Ingen av våra närmaste vänner tyckte att det inte skulle göra något, överhuvudtaget.. 

Faktum är att jag och den här vännen inte har hörts på länge och vi har aldrig blivit bjudna på par middagar hem till dom.

Dom har aldrig ens varit och hälsat på oss i vårat nya boende.. och vi har bott här 1 år.. Hon sa att hon kommer att sitta och tjura på bröllopsfesten.. men det är ju hennes val om hon vill komma eller inte.

Trist att ett bröllop ska uppröra så mycket..  Och folk man minst anar.

Jag tror att många tyvärr hamnar i dessa konflikter då de har aldeles för högt ställda förväntningar på sin omgivning. 

 

Ja det tror jag också. Många brudar verkar tro att resten av världen stannar upp för att de ska gifta sig. Att gifta sig är stort men det är inte lika stort för alla andra. Jag känner själv att man lätt går helt upp i alla bröllopsplaner och glömmer bort att andra faktiskt har andra saker i livet än mitt bröllop att tänka på

Sen finns det verkligen vissa personer som helt enektl blir jävlit avundsjuka när nån annan gör något stort och då blir det ofta massa konflikter. 

Jag är glad att jag sluppit det hittills och tror nog inte det kommer bli några större konflikter heller.

Jo, jag fick senast i helgen förklara att din möhippa är viktigare för dig än vad den är för mig. Jag var redan uppbokad när jag fick veta vilket datum möhippan skulle vara så jag tackade nej. Men naturligtvis var jag tvungen att "försvara" mitt val i efterhand för att brudparet naturligtvis tycker att just deras bröllop är det viktigaste i hela världen... Och de har också svårt att förstå att man kanske inte är så där jättepigg på att hosta upp närmare 8000 kr för att kunna gå på deras bröllop mitt i semestern.

Det sägs att i nöden prövas vännen. När mitt ex lämnade mig insåg jag att jag hade FLER vänner än jag trodde. Alla ställde upp så mycket de bara kunde.
Däremot när jag slutligen blev ihop med min nuvarande man var det en av mina (manliga) vänner som tydligen hoppats så mycket på mig (och därmed måste ljugit en hel del för sig själv) att han inte ville träffa oss på två år. Jag trodde aldrig att jag skulle förlora vänner på min lycka!