avund är en dödssynd....

Jag och min sambo har varit tillsamman i 12 år nu. Nästan alla i min närhet har gift sig.
Varje gång jag har gått på bröllop de senaste åren har jag önskat att det vore jag och min älskade sambo som stod vid altaret.
Så även jag känner mig mer eller mindre grön

Åh, det kunde varit jag själv som skrivit. Jag vet precis hur du känner för jag känner precis likadant. Nu ska vi gifta oss i höst och vi har nu slutat med p-piller. Ska skydda oss på annat sätt fram till höst nångång. Vilket innebär att jag säkert kommer att få klämkäcka kommentarer om vi hade bråttom med giftemål och barn eller...(eftersom allt sker i höst) Märk väl, vi har varit ett par i 14 år. Att vi inte skaffat barn och gift oss tidigare beror på omständigheter som nu är lösta, därför passar det bra för oss just nu. MEN jag hade velat ha det på annat sätt. Hade velat vara gift en tid innan vi började baka bebis men man blir ju icke yngre.

Jag har en (1!!!) kompis som inte har barn, resten har redan skaffat barn. Kan lova att jag är livrädd att min kompis ska bli gravid snart för då hinner hon ju före. Låter jäkligt elakt men jag kan inte låta bli att känna så :( En kompis fick barn igår. Glad så klart för hennes skull men när f-n är det MIN tur liksom :( Och självklart så är det jag och min mb2 som har det längsta förhållandet i vår bekantskapskrets.

Vet precis hur det känns! Har hängt läääänge här på forumet och bara läst och drömt, speciellt nu i några veckor har jag spenderat väldigt mycket tid med att helt enkelt längta så att det gör ont efter att få ha ett vackert bröllop med min älskade sambo. Och vad händer väl då? HANS EX - som jag inte kan låta bli att jämföra mig med i alla upptänkliga lägen, hon har givit mig så mycket ångest även om det är mycket bättre nu än i början av vårt förhållande - förlovade sig med sin "nya" karl igår! För jag var ju inte tillräckligt knäckt över att hon numera har ett jobb med fast tjänst men inte jag.... *suck*

Jag vet att jag är fruktansvärt löjlig så det behöver ingen säga, men min sambo och hans ex förlovade sig efter att dom varit ihop i två år... inte så lång tid, jag vet, men men... och nu har vi också varit ihop i två år och en liten, liten del av mig blev så besviken över att det inte blev något frieri på tvåårsdagen även fast jag visste att det inte skulle bli det. Vi har nämligen pratat om saken och sambon sa att eftersom vi båda varit förlovade förr så ville han inte vara det, utan gå direkt på giftermål, fast först "senare" då. Jag invände att jag vill vara förlovad, men att jag kan köpa att vi isåfall ska vara mer traditionsenliga och ha ett datum klart för bröllopet i samma veva. Så att det signalerar lite mer "hej, vi ska gifta oss" än "titta, vi har köpt nya smycken". Just eftersom vi båda haft långa förlovningar tidigare och känner många som varit förlovade i en evighet utan föresatsen att någonsin gifta sig. Han var med på det.

Hans definition av "senare" känns dock lite luddig, och jag vet att vi borde ha att riktigt snack om det men jag vill inte vara en pushig "bridezilla-2-b". Jag vill ha allt, både att förlova mig nu och att HAN ska fria, just så att jag kan vara 100% säker på att det inte är "vi går och köper ringar så blir hon tyst". Så jag försöker att inte tjata utan att bara nämna bröllop i olika sammanhang som ett casual samtalsämne och sen gå vidare, så att han blir "väckt för frågan" utan att känna sig pressad. Allt jag hoppas på nu är att hans ex förlovning med sin karl är en sådan där långförlovning utan egentliga vidare planer... för börjar dom planera bröllop nu så går jag under av avundsjuka! Och en sak är säker: jag ska göra allt för att skaffa fast tjänst till hösten! Om det är ekonomin som hindrar sambon så ska det hindret bort!

Hur kan du lägga så mycket makt i händerna på din killes ex?
Om exet fortfarande stör så kanske ni ändå inte är redo att ta nästa steg?
Det ska ju handla om ER, inte om hans ex?!

Det låter så platt och panikslaget det du skriver, precis som att livet bara handlar om att komma före det där exet med något.
Om du levde ditt/ erat liv och slutade kika över axeln på vad hon gör så kanske du börjar må bättre.
För tänk så bra hon skulle må om hon visste hur mycket det spelar roll för dig vad hon gör.

Ge henne inte den triumfen, vem vet om det håller mellan henne och hennes nya ens?
Du har ju själv erfarenhet av att en förlovning kanske inte håller.
Om inte din kille och hans ex har barn ihop är det väl ganska lämpligt att kapa banden mellan er och sluta kolla vad hon gör i alla lägen?

Nu vet jag inte hur gammal du är men intrycket jag får är att du är rätt ung, eller iaf inte är så trygg i dig själv.
Börja göra sånt du mår bra av istället och börja jobba med dina egna inre styrkor.
Den dagen ni förlovar er och börjar planera bröllop gör ni det för att NI är redo båda två förhoppningsvis och inte för att lyckas hinna före hans ex.

CoG: Ja, jag är väldigt osäker i mig själv och VET att jag borde sluta jämföra mig med folk i allmänhet och med hans ex i synnerhet. Det är något som jag jobbar på och det går sakta framåt, har till exempel slutat kolla in hennes facebookprofil för att på så sätt minimera infoflödet därifrån. Det var sambon som berättade att han läst att dom skulle förlova sig. Han är väldigt över henne och jag är inte osäker så, att jag tror att han hellre skulle vilja ha henne och längtar tillbaka m.m.... Däremot har jag lite av en intern tävling med henne och det beror på att jag ogillar henne som person, hon har helt enkelt varit otrevlig och skrytig när vi setts och därför har jag nog ett behov av att s.a.s. "smälla henne på fingarna" när det gäller allt möjligt. Det är alltså inte knutet till att hon är min sambos ex utan jag har haft liknande "tävlingskänslor" tidigare mot tjejer jag inte gillat.

Jag hör ju hur det låter och förstår vilket enormt omoget beteende det är... men för att kunna ändra på sig måste man ju acceptera hur ens känslor och tankar egentligen ser ut och det är så dom ser ut, även fast jag aldrig skulle erkänna det för någon annan utan att vara anonym. Det har varit rätt lugnt på den fronten nu ett tag och känns riktigt bra, men nu när man fick deras förlovning på sig som en kalldusch så ja, då kom dom känslorna tillbaka. Håller med om att det verkligen borde handla om oss två och ingen annan, och jag hoppas att det blir snart, inte på grund av vad någon annan gör utan för att jag längtar så till den dagen! Har som sagt drömt om det länge så det är inte riktigt SÅ illa som att jag kom på igår att "shit nu måste vi gifta oss snabbt för att hans ex gör det!" ;P 

Men hejja!
vad bra att du har så stor självinsikt!!

Det är inte helt lätt att inte jämföra sig med andra.
Men om den där tjejen både är otrevlig och skrytig (vilket kan vara tecken på att HON är osäker) så tycker jag verkligen inte att det är ngt du ska bry dig om.

Vilken tur att du inte är som hon!
Vilken tur att din sambo har träffat dig och inte längre är med henne.

Kanske sitter hon och studsar och hoppas att just DU och din kille ska bry er i att hon nu är förlovad,
men ge henne inte den glädjen.

Den dagen ni förlovar er och planerar bröllop för att ni är redo kanske hon är singel igen,
eller så är hon gravid?!
Men det spelar ingen roll!!
Det viktiga är att ni har varandra och mår bra tillsammans.

Måste man skryta om det man har så har man ändå inte mycket.
"Tomma tunnor skramlar mest" sägs det och är hon sån så är det ändå inget att avundas.
Utåt kanske hon har en massa, men det säger inget om hur hon mår.

Se till att fylla erat liv med lycka och kärlek nu,
Två år tillsammans är en underbar början på resten av erat liv tillsammans!

Man ska inte sätta livet på paus eller att någon annan ska sätta sitt liv på paus för att man ska hamna på samma våg längd här i livet. Allt har sin tid å när man minst anar så händer de man just vill ska hända . Ibland så får man ha lite tålamod 

Tack CoG, för de fina och värmande orden   Jag brukar försöka tänka precis så där och nu gav du mig en liten puff i rätt riktning!