BT-Veteraner

Chicita: Det där med att bryta passivitet lät ju jättebra! Speciellt för att få alla som faktiskt inte kan motionera 30 minuter att få känna sig duktiga istället för dåliga. Det är mycket värt!

Daniiel: En promenad till skolan låter lagom för någon som inte repat sig ordentligt än. Huvudsaken är ju att man kommer ut något över huvud taget. Fin dopklänning! Är den lagom stor fortfarande i augusti?

På vägen från flygplatsen (Oslo, 5 timmar) så både regnade det och snöade. Min svärmor säger att våren har kommit i Malmö. Hoppas den är på väg hit snart! Nåja, mina solförråd är just nu tämligen välfyllda, trots allt.

Jag tror förresten att jag ska börja följa mina egna råd jag gav till dig, Chicita, angående beteende under akutbesök. Jag höll på att bli hemskickad med avföring fritt i hela buken för att jag inte verkade tillräckligt påverkad eller ens ha så värst ont...
Ridning är kul! Jag hoppas att du får sitta på hästen också, och inte bara titta på. Om du skippar travandet så måste du ju inte belasta foten särskilt mycket.

Snowstars: Om du bara håller en ordentlig presentation som med lite god vilja faller inom studieinriktningen, så måste hon väl för skams skull ge dig godkänt i alla fall.

Chicita: Det går inte att "göra fel" då, så att åtminstone knäna avlastas? Även om det känns avigt för att du egentligen kan? Eller de kanske bara är lite rostiga och inte sjuka? Annars är det inte lätt när alla leder behöver avlastning. Träningsvärk är bra!

Jag hade på känn att jag hade hög smärttröskel och aldrig får feber och så, men trots allt har jag aldrig varit ordentligt sjuk och faktiskt vetat. (Migrän räknas inte.) Generell peritonit (bukhinneinflammation) med mjuk mage, måttligt ont och 37,2 i temp måste nog räknas i den högre skolan av "jag verkar aldrig särskilt sjuk". Bra att veta till nästa gång jag behöver komma till akuten, må det dröja länge än. Var en sväng till vårdcentralen där jag fick såromläggning, koll av infektionsvärdena och sjukskrivning samt var ute igen inom en timme. Allt för 150 kr - Sverige är fantastiskt! För säkerhets skull (sjukskrivningen) så skippade jag smärtmedicinerna, inte värt att bättra på naturens anomalier.

Plusgrader med moln utlovas. Jaja, så länge det inte är blötsnö så.

Varit inne på sjukhus en vända till. Efter att varit trött och frusit i flera timmar trillade äntligen polletten ned. 39 grader på akuten, personligt rekord. Inget ont i magen alls. En liten varböld hittades med skiktröntgen + ultraljud. Några dagar  senare gick vi över till en antibiotikasort som visserligen måste ges i dropp, men endast en gång om dygnet - och jag kunde var hemma resten av tiden, med infart och allt . Nu knaprar jag piller i ytterligare 10 dagar och hoppas på att vi totalt tar kål på allt vad bakterier heter den här gången.

Vi har rensat ut en massa barnkläder som nu är för små. Majoriteten hade hon inte ens provat. Vi har liksom haft annat att tänka på de senaste veckorna. Det får bli med nästa barn.

Solen skiner och himlen är blå. Brunch på den inglasade altanen och plötsligt känns det helt ok att vara sjukskriven. Känns bra att slippa bylta på Lillan så förskräckligt bara man sticker näsan utanför dörren. Nu ska vi bara skicka in mer papper till försäkringsbolaget och FK så att vi får lite pengar också. Lyckligtvis är inget dyrt inplanerat den närmaste månaden.

Den där sura smileyn längst upp kom till av misstag. Jag har det bra!

Chicita: Det där jobbet verkar sådär för någon med dina ledproblem.Snart är WEB-sandalerna ingångna igen, men ändå.

Daniiel: Det var mycket grejer för 640:- måste jag säga. 3 veckor är ju gott om tid om man vill beställa något trevligt från nätet.

Lillan har inte kommit på det där med att man ska ha ned ben och armar i golvet samtidigt ifall man ska komma framåt. Just nu ligger hon och trycker sig med armarna baklänges längs hela rummet.

Rebecca är snart sex månader så krypfärdigheterna är mer för hennes sinnesro än för BVC. Hon blir i alla fall mindre frustrerad nu när hon hasar runt baklänges eller kan studsa lite i hoppgungan.

Jag köper mest kläder på nätet av två anledningar:
Till att börja med är jag en sån där besvärlig typ som följer min egen smak och inte modet. Med nätets enorma utbud kan jag hitta saker som jag tycker är fint, och inte något en modeskapare utnämnt till årets stil. För att inte tala om sköna svarta jeans till gravida - det var en utmaning.
Dessutom behöver jag då inte betala det hutlösa priset som små chica boutiquer vill ha för ett plagg som är standardiserat.
Jag måste erkänna att jag någon enstaka gång vill ha något alldeles dekadent, men som normalt sett kostar skjortan, t.ex. en klifri och härligt varm kashmirtröja med båtringning. Speciellt sista skulle för alltid förpassat mig till det riktigt dyra sortimentet som aldrig någonsin reas. Om man lägger ned ett par timmar går det oftast att få tag på begagnat på Ebay Tyvärr är det inte aktuellt att betala ytterligare ett porto till USA om nu blixten bränt ut bilden så den diskreta gammalrosa visade sig vara cerise. =P

Jag menade förstås att små boutiquer har icke standardiserade plagg.

Daniiel: ASOS har mycket trevligheter och är smidigt att handla från. New Look måste jag ta en titt på. Tyvärr är var ASOS helt instängda i stuprörsspåret när det gällde svarta gravjeans. Inte direkt vad jag längtade efter när mina lår var tjockare än någonsin. Använde dem nu igen när magen svullnat till dubbelt midjemått.
Det är bara riktiga specialplagg jag köper från USA -  Ebay-marknaden är inte lika stor i GB eller Tyskland än. Lyckligtvis sitter alla klänningar och överdelar som gjutna på mig - jag måste vara tvilling med standardprovdockan de tar M från.

Tiden flyger verkligen! Jag snubblar på hur gammal hon är nästan varje gång. Har det nästan gått en månad nu igen?!?

Chicita: Jag önskar verkligen att jag kunde sy mina kläder själv, i färger och skärningar jag tycker om. Tyvärr jobbar Murphys lag (och sprättnålen) övertid när jag försöker mig på något som är det minsta komplicerat. Mysko, eftersom jag generellt sett är ganska händig.

I nästa vecka blir jag arbetslös på halvtid.  Det är positivt eftersom jag alltså är tillräckligt frisk för att lyfta Lillan ett antal gånger om dagen och min man kommer att vara hemma halva veckan så att jag har tid och energi över till att söka jobb. Han hade faktiskt längtat efter att få vara hemma med Lillan, men det har närmast blivit överdos de senaste 4 veckorna när han fått ta alla dagar OCH alla nätter själv.

En kompis säger att de söker ögonunderläkare i Falun, även orutinerade. Om min man är hemma på heltid eller åker in till Stockholmskontoret 1-2 dagar i veckan (kan jobba på tåget) så kanske det skulle funka. Allt för att få den där förbaskade erfarenheten de kräver här på universitetsorten.

Jag hade en del utplaceringar i Falun när jag var student och tyckte mycket om både sjukhuset och staden. Utförsåkning och skidskor är definitivt min grej. Det är väl därför jag överväger saken, trots allt praktiskt strul det skulle innebära.

Nu har jag läst på om fejden. Se där, ytterligare något jag inte hade en aning om. Har man inga problem får man väl göra dem.