Nivi och Jesper skrev 2013-08-06 14:50:47 följande:
Åå jag känner igen mig där! Jag är så himla känslig nu för tiden. Kan gråta för det minsta. Men jag vet aldrig om jag överdriver eller om jag kanske underdriver. När min kille var på sin svensexa, hade jag ingen aning om var dom skulle vara. Det enda jag visste var när (fick reda på det 3 dagar innan) och vad jag skulle packa ner till honom (ett par byxor och en skjorta för middagen). Jag var såååå nervös hela dagen och ville bara få hem honom så att han kunde berätta för mig vad han fick göra.
Jag får ett sms av hans bestman 01.10: "J kommer inte hem ikväll, han sover hos M". Och då kokade jag av ilska! Sånt kan jag tycka att man ska informera mig om så att jag inte väntar i onödan. Men det var inte det som gick i mina tankar just då. Jag trodde det hade hänt något dåligt, för han skrev ju aldrig varför han inte skulle hem. Har han däckat på sin svensexa? är han på sjukhuset? Har han hamnat i slagsmål? Har dom fått honom till att bli så full att han inte vet vad han gör? Har han "blivit" tvingad att pussa en annan tjej så att han mår så himla illa för sen för det är otrohet... Efter ett tag skrek jag ut i lägenheten: "Jävla pucko!" (bestmannen då alltså)
Jag frågade varför, varför kommer han inte hem ikväll? Då får jag ett svar som gjorrde mig asförbannad : "Vi missade tåget från köpenhamn för att hinna med sista tåget från Helsingborg... Sorry." Fy vad förbannad jag var! Varför kunde inte han ha informerat mig om att de inte ens ska vara i landet???
Överdriver jag? Jag är fortfarande förbannad på min killes bestman!!
Jag förstår att du blev arg. Killar kan inte organisera eller tänka skärskilt långt.
Jag fick veta någon vecka innan att m2b svensexa skulle vara och blev total lurad av alla. Vi var nämligen ute och seglade med m2b jobb och helt plötsligt åker vi in i en hamn och där står m2b kompisar och kidnappar honom. Vi är i en hamn någonstans och om jag skulle bli lämnad där vet jag inte hur jag skulle ta mig där i från.
Jag viste inte var jag skulle ta vägen eller vad som skulle hända. Jag kände mig ganska förlöjligad. Det hela slutade med att jag var ute och seglade hela dagen med m2b jobb.
Jag var jävligt förbannad efter svensexa och m2b vänner har fått ganska syrliga kommentarer från mig och kommer fortsätta att få det, Varje gång jag tänker på det blir jag faktiskt sur. En gemensam tjej kompis som var med på svensexan beskrev planeringen som väldigt ostrukturerad och hon förstod att jag blev arg. Hon hade sagt att hon inte orkade styra upp alla små detaljer.
