goli & Lavelii,
Känns det jobbigt att det blir 150 gäster till slut när ni först fick svar om 127, eller känns det som att det är bättre nu eftersom då fyller ni ut lokalen mer, goli?
Min största rädsla inför detta bröllop är just gästlistan - att folk inte ska bry sig om att OSA. Som tur är har jag en kontrollfreak till pappa (jag har fått hans gener). Det är ordning och reda på honom, han är inte som många andra syrianer typ "Äh, det löser sig" eller "Ee, det är lång tid kvar tills dittan och datten"! Han vill att saker och ting ska vara ordentligt.
Igår frågade han mig om folk har börjat höra av sig och sedan sa han att om dom inte gör det så ska han och mamma påminna folk, så att vi får svar från allihop verkligen!
Min släkting ska gifta sig nästa helg och hennes mamma ringde till min mamma i helgen och sa att många fortfarande inte hört av sig och att dom mer eller mindre måsta gissa hur många från varje familj som kommer!
Jag är SÅ glad att vi skrev hur många antal gäster som Inbjudan avser, då behöver vi aldrig vara oroliga för att det ska komma fler från en familj än vad vi har räknat med!
En annan sak som är som en klump i magen på mig är det faktum att många av mammas kusiner har flytt till Sverige från Syrien. Alltså människor som vi inte har haft kontakt med sedan mina föräldrar flyttade till Sverige för 30 år sedan. Men ändå så verkar det som att många av dom förväntar sig att bli bjudna på bröllopet! Och grejen är att vi inte ens har bjudit alla hennes kusiner som bott i Sverige sedan tidigare! Vi har bara bjudit dom som vi har bra kontakt med!
Min mormor är kvar i Syrien (den enda som är kvar där från vår närmaste släkt) och varje gång min mamma ringer för att prata med henne så tar släktingar över telefonen och tjatar på att vi måste bjuda den och den som har kommit till Sverige! Mamma har såklart jättesvårt att säga ifrån, men vi vill ju inte bjuda dom! Det är inte bara en eller två personer, det är snarare 30!
Senast i lördags när jag var i Stockholm så ringde min mamma mormor, och då tog mammas moster över telefonen och frågade om vi hade bjudit den och den? Jag hörde det och när mamma la på så blev jag ursinnig och grät av ilska. Hur fan kan man ställa krav? Tror dom att det är som i Syrien, hela byn kommer till ens bröllop? Jävla idioter! Jag blir arg bara jag tänker på det!
Samtidigt så vill jag inte att mamma ska hamna i kläm - hon säger att dom snackar skit i Syrien om vilka vi har bjudit och inte bjudit. Men jag skiter fullständigt i om dom blir "osams" med oss, vi träffar ändå aldrig dom! Så vad spelar det för roll? Men jag vill inte göra mamma ledsen, hon vill ju att jag ska få det bröllopet som jag vill ha med dom gäster som jag vill ha där, men samtidigt så kan hon inte rakt av säga till dom att vi inte vill bjuda dom. Hon försökte lite fint säga att vi har bokat lokalen för längesen och att vi inte kan bjuda hur många som helst, för att vi har redan bestämt antal platser etc till hennes moster. Men det hjälper inte!
Jag bryr mig inte ett dugg om dom och vill inte ha dom på mitt bröllop. Dom är främlingar för mig och min familj, vi är bara släkt "på papper", om man säger så.
Så ja, Lavelii, jag förstår din frustration över vissa gäster. Jag blir så trött på vårt folk! Min fästman har haft det så jävla enkelt. Ingen i hans familj har lagt sig i vilka han vill bjuda. Han har bjudit dom HAN vill! Och ingen i släkten blir sur för att han inte bjuder sin mammas kusin eller pappas faster! Det är så skönt att jag ska gifta mig med en svensk, då kan jag ta avstånd från alla dessa traditioner som bara innebär huvudvärk!
Och en annan sak som gör mig ledsen är att min ena kusin har sagt att hon kanske bara kommer på vigseln för att hon inte har någon barnvakt till sin son. Jag blev oerhört sårad, då vi står varandra nära.
Jag ska prata med henne, men jag hoppas att hon gör sitt yttersta för att kunna lämna bort sin son och komma på bröllopet. Det känns jättetrist att hon ens sagt så... Jag skulle aldrig kunna tro att någon av mina kusiner skulle säga att dom kanske inte kommer på bröllopsfesten. Och grejen är den att vi har sagt nej till ALLA barn, tillomed min fästmans brorsdotter, så vi kan verkligen inte göra undantag. Då kommer det bli sura miner! Och min kusin vill inte att vi ska göra undantag, för hon är medveten om att det kommer bli sura miner. Så jag hoppas att hon löser det med barnvakt!
Och min andra kusin beräknas få barn tre veckor innan bröllopet. Jag har sagt att dom får ta med sig bebisen men hon vill inte det utan planerar att lämna hos sin svärmor, men hon kan inte lova något utan måste ta en dag i taget! Det känns också jättetrist! Det är två av mina närmsta kusiner liksom!
Åhhhh, vad skönt att få skriva av sig!
