Skaffa inte barn för uppmärksamhetens skull !!

Jag kan bara hålla med. Jag är i den situationen för tedje gången i mitt liv. Att folk tjatar alltså.

Jag och min fd man var tillsammans i 7 år innan vi skaffade barn. Och gissa vad folk tjatade! Ska ni inte, när ska ni, ni borde, varför inte o.s.v. När vi fick första dottern hann vi knappt hem från bb innan tjatet om en till började. Hon måste ju få ett syskon, en tll, ska ni inte o.s.v igen!

 

Nu är jag 46 år och min blivande man 42. Mina barn är vuxna och jag har verkligen ingen lust att börja om med småbarn. Min blivande man har inga barn av olika anledningar som ingen mer än han har med att göra. Alltså inga som helst problem för oss. Men herregud var alla tjatar igen! Men han borde få ett barn, men ett litet kärleksbarn, men ni är inte för gamla...

 

Allstå jag förstår inte. Hur kan det vara så intressant för alla andra? Jag vill inte ha fler barn och han har tagit ställning till att han inte vill ha några. Han kommer jättebra överens med mina döttrar och sina syskonbarn, men har valt att inte ha egna.

 

Nej jag vet inte vad jag ska säga. Jag har aldrig känt att jag måste fråga någon om de inte ska ha barn, eftersom jag anser att ingen har med det att göra. Som du säger, den dagen man är gravid och vill berätta det så gör man det. Folk frågar t.o.m. mig om jag inte ska bli mormor snart. Men herregud, äldsta dottern är 22, låt henne leva först. Vad är brådskan?

Att det kan vara irriterande när folk tjatar, av olika anledningar, håller jag med om. Jag tycker egentligen inte att någon annan har med den saken att göra och det kan vara minst lika irriterande att få frågan om det är så att man inte vill ha barn, alls eller just nu, eller om man faktiskt inte kan få.

När det gäller att unga skaffar barn, så tycker jag väl inte att tonåringar bör skaffa barn, men när man är i 20-års åldern så är man ju vuxen. Jag ser inget fel med att folk i den åldern får barn. Det finns ju dessutom många fördelar med att få barn i ung ålder och inte vänta tills man är 30-35-40-år eller äldre. Nu menar jag inte att man inte kan/ska/bör skaffa barn i den åldern, misstolka inte, utan jag säger bara att ofta är ju dom fysiska riskerna mindre om man är lite yngre.

Sen kan ju jag ställa mig väldigt frågade till såna här kommentarer faktiskt, att man ska "leva" före man skaffar barn. Tar livet slut när man blir förälder? Dör man då? Självklart blir inte livet detsamma som utan barn, men det kan ju vara något positivt och jag tycker lätt att föräldraskap får en negativ klang när man pratar om det på det där sättet. Ett barn kan förgylla livet och tillvaron för någon i 22-års åldern precis lika mkt som någon i 32-års åldern.

Det är upp till var och en när man vill skaffa barn eller rättare sagt OM man vill skaffa barn . Sedan finns det nyfikna människor som gärna vill bli uppdaterade . Men förstår att inte alla gillar denna uppmärksamheten och kan tycka den rent av är jobbig !

Sedan måste jag ju bara säga att hur jädra dum i huvudet är man om man skaffar barn för att det är "mode", "inte har något annat att göra" och "för att få uppmärksamhet" !
Ja menar ett barn är ingen leksak, det är en levande människa !

Jag förstår er båda ! Försökt vara försiktig i mitt skrivande för vet dessa ämnen lätt misstolkas. Tycker med det är "fördelar" med att skaffa barn tidigt och vill själv det, menar mer anledningen att varför man skaffar barn tidigt och de som är ensamma under 20 och bor hemma. Jag menar att JAG inte förstår hur vissa väljer att leva. Skaffa barn för att hämnas eller för att känna sig viktig. när de egentligen inte har någon inkomst, bostad eller någon partner att dela lyckan med. 

PiaB - usch kan tänka mig att det är jobbigt när man inte vill ha fler barn! Jag känner mig mer stressad för jag faktiskt vill ha barn men vi känner att vi inte kan just nu.

 

PRECIS ! det är min poäng, men tyvärr är det många jag sett, hört och känner som gör detta enligt mig "idiotiska" besluten. 

Nej livet stannar absolut inte. Tvärtom. Jag njöt för fullt av att ha småbarn och hade dem med på allt där det var lämpligt för dem att vara med. Jag slutade inte att leva till skillnad från många kompisar som aldrig kunde göra någonting längre när de fick barn.

 

Men det finns de som säger att de vill leva livet först. Min dotter te.x. Och hon vet ju med tanke på sin uppväxt att livet inte slutar vid barnafödandet. Men hon och hennes kille vill plugga klart, flytta hemifrån, skaffa jobb, spara pengar, resa (jo det kan man göra med barn oxå men de vill resa själva) o.s.v. Och det kallar hon för att leva först innan hon skaffar barn.

 

Så det kan hända att jag uttryckte mig klantigt, sorry. Men så finns det de som undrar varför jag ska gifta mig också och aldrig mer få ha något kul nu när jag äntligen blev "fri". Har faktiskt fått frågan "varför skilde du dig då om du ändå ska gifta dig igen"

Och ja, självklart håller jag med om att det inte är riktigt rätt anledning att skaffa barn som en accessoar. Då bör man nog tänka om både en och två gånger egentligen. Att skaffa barn är ju dock alltid en självisk handling. Inte gör man det för att barnet så hemskt gärna vill finnas till, utan för att man själv hemskt gärna vill ha ett barn.

Men ja, som sagt, att skaffa barn för att ha något att göra är ju dock av lite fel själviska anledning.

Ja jag vet . Tyvärr är ju sanningen så att många gör det pga av dessa skälen, MEN de har nog inte alla hästar hemma ! 

Jag var 18 år när jag blev gravid och jag visste att det var ett 24 timmars jobb att ta hand om ett barn, men jag visste inte hur jobbigt det kunde vara innan jag blev mamma . Så när jag hör "unga" säga "ååh ja vill också ha en liten bebis, de är ju sååå sööta....." Och för den anledningen skaffa barn då blir jag lite smått irriterad eftersom man kan väl för fasiken inte skaffa ett barn för att de är söta ?! Mina åsikter iaf :) 

Ibland funkar det att citera, ibland inte... Daniiel: Nej självklart stannar inte livet. Jag njöt för full av att ha småbarn och njuter nu av att ha vuxna barn. Jag hade barnen med på allt där det var passande för barn att vara med. Slutade inte leva och kände aldrig att jag försakade något.

 

Men det finns de som använder orden "leva först", bl.a. min dotter. Hon och hennes kille vill plugga klart, skaffa jobb, flytta hemifrån, resa även om man kan göra det med barn också o.s.v. De säger att de vill leva livet innan det är dags för att "sitta hemma och mysa med småbarn". Kanske ett felaktigt uttryck men jag förstår vad hon menar.

 

Jag kanske borde skrivit "låt henne leva utan barn först"

Alla har olika sätt att se på "leva" livet. Nu var jag inte 22 när jag fick mitt första barn utan 24 ;)

Jag har alltid velat ha mitt första barn innan jag blev 25 och hade turen att den önskan gick i uppfyllelse. Andra barnet fick vi när vi var 27. Vi är 32 idag. Vi båda anser att få barn är leva livet, vi vill inte ut och resa, är inga kärriärs människor som vill plugga 10-15år innan man går ut i arbetslivet sen jobba i x-år för sen skaffa barn och familj. Skulle vi av någon anledning behöva lämna moder jord i förtid så har vi hellre upplevt en tid med att få barn och se dem växa upp än att resa runt.

När barnen är stora och flyttat hemifrån och vi har turen att ha hälsan i behåll då vill vi ut och resa, när man är äldre och mognare för att intressera sig för landets kultur och inga superesor.

MEN jag håller med att finns inget mer irriterande än dessa ständiga frågor när ska ni ha, när kommer nästa. Sen när man väl är gravid och börjar närma sig slutet alla samtal om varför är du hemma, har du inte fött än...

Även väldigt trist när folk säger då ska ni inte ha fler nu för ni har ju en flicka och en pojke... inte könet som avgör hur många barn jag vill ha!