Bjuda hela släkten? Hur gjorde ni?

Vi bjöd in alla. Farbröder, fastrar, morbröder, kusiner och alla vännerna vi ville bjuda in. Varken jag eller maken står väldigt nära all vår släkt, men vi ville ändå ge dom möjligheten. Vi hade ju dock kuvertavgift, så själva maten blev ju inte dyrare för oss oavsett hur många som kom. Det är klart att annat, tex lokalen (större lokal för fler gäster), dryck, tårta och sånt blev ju dyrare. Vi ångrar dock inte vårat val, även om det inte är ett val som passar alla.

Och nej, jag tycker inte ni gör fel. Bjud dom ni vill ha där med er!

Vi bjuder bara föräldrar, syskon med respektive samt deras barn. Utöver det har vi valt att bjuda kompisar. Hade vi bjudit släktingar också hade jag varit selektiv på min sida eftersom jag bara hade bjudit dem jag umgåtts med, varför skulle jag bjuda folk jag aldrig träffat bara för att vi var släkt?

Men min blivande hade väldigt många mostrar, farbröder, kusiner, kusinbarn (som är närmre i ålder än kusinerna), som han hade varit tvungen att bjuda eftersom hans sida tycker sånt är betydligt viktigare än vad min sida tycker. Så med all släkt hade vi varit tvugna att bjuda 200 persooner istället för 80 som vi bjudit nu (där ingår förvisso lite fler kompisar än vad det blev i slutändan men det var ändå en ganska stor skillnad). Det är inte ekonomiskt hållbart och det är heller inte så lätt att hitta lokaler för så många.

Så vi valde rätt och slätt att bara bjuda familjen och kompisar. De som skulle kunna säga något är familjen och släkten på min blivandes sida men eftersom hans storebror gjorde detsamma flera år tidigare så har de vant sig. Ibland är det tur att vara yngst

För jag fick världens utskällning pga av detta. Mest för vad våran summa ligger på och att vi ändå inte har råd. Vårat ligger nu på ca 90 000 på 67 personer. Och vi är 23 och 25 år gamla. Min sambo blev nyss av med jobbet så vi kan inte spara så mycket heller. Och nu känner jag mig snål för att vi inte kan bjuda. Hade jag kunnat hade man kunnat bjuda hur många som helst. Men som sagt. Nu känns allt så skit bara. Och min far som inte alls är på min sida.

Pinsamt av mig kanske. Men kände att jag verkligen måste få skriva av mig

Vi umgås med alla på makens mammas sida (hon är ett av 8 syskon så maken har 18 kusiner med respektive, massa kusinbarn osv). 
På makens pappas sida bjöd vi bara hans farbror och faster med respektive pga att maken knappt själv träffar dom kusinerna och jag har aldrig gjort det. Det var makens föräldrar som drog gränsen. Dom tyckte inte att det var rätt att makens släkt skulle vara 95% av gästerna. Och så skulle det blivit om vi bjudit alla. 
Min släkt är väldigt liten. Min moster och kusinerna där umgås jag inte med och när dom inte ens kunde komma på mammas begravning 2 månader innan bröllopet så var det ett bevis på att vi valde rätt som inte bjöd dom.
Min bror och brorsdotter kom, min pappa och hans sambo och mina två "äkta" kusiner på pappas sida med respektive.
Mina farbröder med respektive + min låtsasfarmor (enda som är kvar av den generationen för mig) avböjde för att dom inte mår så bra, dom börjar bli gamla allihopa och orkade inte åka så långt. 
Sen bjöd jag in lite jobbarkompisar och andra vänner bara för att liksom balansera upp lite så att jag hade lite folk som var där för bara min skull också, precis som att maken hade några som var där bara för hans skull. (även om alla givetvis firade oss som par) 

Vi kommer bara bjuda de vi vill dela vår dag med inga andra, oavsett hur nära släkt vi är. Vi tror att vårt bröllop blir ett finare minne genom att välja bort de som vi inte har någon betydande relation med. Därmed väljer vi hellre bort mostrar och kusiner och bjuder vänner istället. Det är er dag! Bjud de som ni vill dela den med.   

Vi bjuder bara in familj (syskon, föräldrar och mor-/farföräldrar till själva middagen, sen bjuder vi in fler till vigsel och fest. Vi får faktiskt inte plats med mer släkt (har inte ens plats för vännerna på middagen mer än dom som hör till brudföljet) Jag vet inte riktigt hur vi ska göra med övrig släkt ändå. Känns lite dumt att bara bjuda till vigsel och fest när alla bor långt ifrån, men man vill ju inte att folk ska ta illa upp. 

Här tycker jag ändå att man måste känna efter och göra som man själv vill. Vill man inte/har man inte råd med ett stort bröllop så ska man inte behöva ha det, vilket det ju blir om man ska bjuda hela släkten. Det som jag kan förstå är dock om tex alla kusiner utom en blivit bjuden, men så länge man har dragit gränsen likadant så får folk faktiskt finna sig i att inte alltid bli bjudna och sluta ta saker så personligt=/ 

Vi drog gräns vid kusinerna, och uteslöt samtliga fastrar och farbröder på mannens sida som vi inte umgås med. Så våra föräldrar, mor och far-föräldrar, fastrar, farbröder & nära vänner. Vi blir 33 stycken med oss själva. Blir alldeles lagomt, inte så mkt folk och hålla reda på och förhoppningsvis, nära och intimt för oss alla (:
Vi hade två olika inbjudningar, en endast kyrklig-vigsel inbjudan och sen vigsel & middagsinbjudning :)

Vi drog till med allihop! Man gifter sig bara en gång Men det ska tilläggas att vi gör maten själva, ihop med familj o sprit från Tyskland! Vi vill att man ska minnas den där FESTEN så de blir liveband ist för fin mat