Får man vara ledsen över att bebisen i magen inte är en flicka?

MIna föräldrar fick två flickor och det har de alltid vara glada över. Har aldrig funnits en tanke på att vilja ha pojkar ;)

Klart att du får vara ledsen så att säga men varför tog ni reda på könet i förväg?

Jag var inte klar :)

Jag vill ha minst en flicka och maken vet om det. Han vill också det. För mig är det viktigt men den dagen jag föder och det inte blir det kommer jag som de flesta säger, inte bry mig. Mina kusiner på pappas sida, 2 pojkar. På mammas sida - moster har nu 2 flickor och min morbror en pojke och en flicka.

Vi var för nyfikna. Gjorde det även första gången. Det känns mer verkligt när man vet vad som finns där inne. Nu hinner jag ju även förbereda mig på att det är en pojke och inte gå och hoppas i 9 månader. Jag "pratar" med honom och inte med "den" : )

Jag har inga barn ännu, men jag skulle nog reagera precis som du om jag var i likadan sits... vi vill max ha 2 barn och då vill jag åtminstone ha en liten flicka. Jag tror det är väldigt vanligt att känna en sådan "sorg" som du gör och det är egentligen inget konstigt. Du saknar något du aldrig fått, snarare än att ogilla vad du kommer att få.. för självklart kommer du att älska pojken av hela ditt hjärta, men det är inte riktigt där frågan ligger :)

Det är okej att vara ledsen.. du kommer att bearbeta detta.

Jag vet precis hur det känns, jag fick en pojke 06. Sen när vi kollade på ul med andra barnet sa de att det var en pojke, jag blev ledsen först men i bilen påväg hem kändes det bättre.
Nu är har jag fått ett tredje barn fast med en ny kille, jag var så säker på att det var en tjej ända tills två dagar före ul då började jag känna att det var nog en pojke iaf. Och när vi ligger och tittar på vår underbara bebis på skärmen så ser jag att det är en pojke, som ssk sedan bekräftar. Gud va jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna. Kom ut till bilen och började stört grina.
Det tog två dagar innan jag ens ville prata med någon annan.

Det är en svår situation för man skäms så mycket för att man blir ledsen, klart man är glad för att man vet att bebisen är frisk, att man kan få barn överhuvud taget när man vet hur många som kämpar för att få barn. Men jag tycker ändå att det är skönare att veta innan så får man lite tid på sig att vänja sig och hinna bli glad igen. För mig tog det ett tag, men självklart när han kom ut sedan så skulle jag inte byta ut honom mot 1000 tjejer:) 

Men vill ändå säga åt dig ts att det är helt OK att vara ledsen. Tror speciellt som tjej att man vill ha någon att dela "tjejgrejer" med precis som killar nog gärna vill ha en son. Så var ledsen du, det går över. Å låt ingen få dig att skämmas över dina tårar, det gör man själv så det räcker.

Håller med alla som skriver att du har rätt att vara ledsen. Dina känslor är bara dina, och de är viktiga! 
Generellt kan man väl säga att man ALLTID har rätt till sina egna känslor, oavsett vad det handlar om. Om man däremot inte släpper fram det man känner så är det ju stor risk att man inte bearbetar det som hänt, vilket istället kan leda till att man på sikt mår sämre. 

Iofs :)

Ja, man får absolut känna sig besviken över att livet inte blir som man tänkt sig eller hoppats. Min bild av jättefamiljen som bestod av många döttrar blev efter många, många år av behandlingar ett barn. Självklart skulle jag vilja ha haft fler men nu blev det inte så och det barn jag till slut fick, han är väldigt, väldigt lik sin mamma *s*.

 

Att som kvinna önska sig en dotter kanske har med identifikationen att göra? Och där har i vart fall jag varit lite väl insnöad på vikten av kön för vad hade egentligen varit annorlunda om han nu varit hon istället? Förmodligen ingenting.

Förstår att du är ledsen, man är inte mer än människa men jag vill bara påminna dig om vilken tur ni har som redan har en frisk pojke med en andra på väg. Jag och min fästman längtar verkligen efter barn men pga vår situation så måste vi vänta ett tag till och eftersom jag redan är över 30 är jag orolig för att saker och ting inte kommer att gå som planerat. Livet händer och vissa saker kan man inte göra något åt!

Så var ledsen nu om det är så du känner men ödsla inte bort så mycket tid på det utan njut av er situation och tänk på vilken otrolig tur ni har som får chansen att uppleva detta! Önskar er lycka till!

Vad olika det är, som med allt annat i livet. Jag tänkte aldrig på vad det skulle bli för kön. Vi ville ha barn, inte en tjej eller kille. Och nu menar jag absolut inte det som kritik mot någon. Vill bara berätta hur jag tänkte. När vi väntade andra barnet vet jag att vi sa att det vore praktiskt med en tjej till då vi hade allt åt en tjej. Men att det vore kul med en kille så vi skulle ha en av varje. Sedan tänkte jag inte mer på det och när det blev en tjej till tyckte vi det var toppen. Precis som vi antagligen tyckt med en kille.

 

Men om du nu, TS, är ledsen är det klart du får vara det. Sörj, eller vad du vill kalla det, en stund men fastna inte i det. Njut av detta mirakel som ett barn är. Jag blir alltid lika förundrad varje gång jag tänker på det. Hur ett barn blir till och växer i magen för att sedan födas, redo att bli en ny världsmedborgare

Hej! Läste ditt inlägg och jag kännde igen detta väldigt starkt, Fast detta gäller min sambo, Han har två flickor innan i ett tidigare förhållande. sommaren 2011 fick vi våran lilla tös. Men min sambos största önskan var att få en liten son. Jag har två barn sen innan och jag hade juh turen att få en kille och en tjej så jag  kännde väl inte lika starkt behov att att få en till kille. Men iaf, När vi var på ul visade våran lilla dotter upp sig så fint, och då såg jag i min sambon ögon en besvikelse över att han skulle få en tjej till..  Fast han inte sa något så såg jag ändå att besvikelsen över att han själv inte kunde få en kille medans hans syter fick en son.. Så jag kan faktiskt säga att man får faktiskt bli lite ledsen över det...

Hej!

Jag var precis lika säker som du att jag bara ville ha 2 barn.

Jag fick 2 pojkar och kände som du, men det går över fort!

Du kommer bli precis lika lycklig när pojke två kommer som när ettan kom.

Av ett misstag blev jag gravid igen, denna gången blev det en flicka!

Vi ville ha 2 men fick 3 och vi älskar alla tre lika mycket!

Lycka till!

 

Det känns redan bättre! Jag behövde nog bara skriva av mig och få det bekräftat för mig själv. Ja, jag blev besviken, men jag längtar så enormt efter det här barnet så det spelar ju egentligen ingen roll. Jag älskade att få en son första gången och jag kommer säkert tycka att det är lika mysigt denna gång. Praktiskt med tanke på kläder/leksaker och framför allt är min son extra glad eftersom han önskat sig en lillebror.

I och med mitt tidigare missfall och att jag i stort sett är sängliggande pga illamående och nu kraftig foglossning så kommer jag vara överlycklig bara det här är över och jag får mitt barn : )

Hej,
vill bara säga att jag känner igen mig i det du skriver... jag är gravid med vårat första barn och har väl alltid tänkt att jag ska få en flicka. Tror att jag omedvetet var inställd på det och det blev därför lite av en chock på UL när det var en kille. Eller rättare sagt så blev det en chock att jag blev så ledsen och besviken. För jag hade liksom inte reflekterat över det, i mitt huvud så var det en tjej i magen liksom och jag hade inte alls funderat över att jag skulle kunna bli besviken heller om det inte var det. Tror det hemskaste var just den där känslan av att man kände sg besviken på en sådan "futtig" grej när barnet mår bra! Att ens eget lilla knyte i magen inte duger... ja man känner sig verkligen som sämst på jorden när man får sådana känslor!

Men jag diskuterade det lite i någar trådar på FL och fick höra att många kände så och då kändes det efter ett tag mycket bättre. Bara genom att släppa ut "spöket" och sätta ord på sina tankar så blev det lättare att handskas med dem. Tror att det är väääldigt vanligt att man har sådana där känslor, men också att de går över efter ett litet tag. För nu är jag så förväntansfull att få lära känna lillkillen! Du kommer också att älska lillebror över allt (ja förutom ettan då...) när han väl kommer!

Klart du måste få sörja! Och bearbeta! Och jag är övertygad om att när han kommer så kommer du att älska honom lika mycket oavsett!

Jag var helt övertygad om att jag var gravid med en pojke, kände det på mig! Sambon trodde tvärtom, för så "gör man i vår släkt", flicka först, pojke sen i alla generationer bakåt. Vi tog reda på kön för att vi var nyfikna, och sambon hade rätt! Jag älskar vår lilla tös över allt annat, men ett tag var jag lite besviken. Jag hade ju hunnit se en liten kille framför mig i 18veckor.. Jag hade aldrig nånsin velat byta ut henne.. men kände mig lite snuvad på ett barn! Nu har vi ju tänkt skaffa fler, så det är kanske då han kommer? Min lille son..

Blir det en dotter till är det självklart lika lyckosamt och glädjande, och hon kommer bli älskad högt över molnen hon med! Å sen är det ju som sagt inte självklart att man har sån tur att man blir gravid igen, bara för att det gick så smidigt förra gången!

Tack för alla ärliga tankar! Det var nog riktigt bra för mig att "släppa ut spöket" som någon skrev. Nu känns det så mycket bättre. Jag älskade att vara mamma till min första son. Det kändes helt rätt och jag vet att det kommer kännas helt rätt att ha två söner (det är ju det jag sett framför mig i alla år pga släktens "oförmåga" att få flickor). Just nu längtar jag så galet mycket efter att han ska komma ut!

Jag förstår dig precis.. nu har jag dock fått en av varje, men redan då jag väntde min första hoppades jag innerst inne på en liten tjej, kanske beror på att man själv är det eller att det trots allt är lite mer gulligt på något sätt. Hur som helst var jag (för att inte bli besviken) så inställd på att den första var en kille så när han väl kom ut vart jag såklart lycklig. Då jag väntade min nästa ville jag, för att förbereda mig mentalt, gå och titta vad det var för kön- så med facit i hand tror jag att det var mycket bra att du gjorde det... men min dåvarande man ville inte veta i förväg så jag tog aldrig reda på det. Vi hade dessutom bestämt att hur som inte skaffa fler barn efter tvåan. Var dock helt inställd på att det var en pojk den här gången också, magen såg likadan ut och inget kändes annorlunda. Det var ingen som tippade på en tjej. Men då vi några veckor före bf var inne och skulle göra ett vändningsförsök så tror jag eller har förstått i efterhand att dem såklart såg vad det var för kön. De frågade om jag/vi ville veta och att jag kunde få reda på det men hade ju inte kunnat hålla tyst om inför min man om det så jag avstod. Barnmorskan frågade vad det var för kön på min förstfödda och då sa jag att det är en pojk, och hon frågade vidare vad jag tror att det blir den här gången, och jag sa detsamma... då sa hon att hon har allt sett att det har kommit ut tjejer ur pojkmagar, och sen blinkade hon;) Alla blev förvånade när hon väl tittade ut och jag började storlipa av lättnad, känns töntigt men det bara kändes som det var det viktigaste. Nu när barnen är 4 resp 7 år ser jag många nackdelar med att ha olika kön, och inser att det viktigaste hade varit att man höll ihop äktenskapet. Dessutom kanske det trots allt blir fler barn i framtiden då jag nu i sommar ska gifta om mig... den här gången kommer jag i så fall bara hoppas att barnet är friskt men skulle det inte vara det så klarar man det med, mammor klarar allt, och det finns dem som tex min sambo som kan tänka sig att nöjas med att enbart ha/få bonusbarn- jag beundrar honom så för att han kan tänka sig att "offra" sig så, men har ser det inte så:)

Jag var inte alls glad när jag var gravid , jag ångrade mig och ville inte ha nått barn alla andra var så vansinnigt glada över graviditeten. jag skämdes över mina tankar tills jag sa dom till barnmorskan och hon frågade om jag kanske ville prata med en psykolog. Då forstog jag att man måste tilllåta sig att ha känslor som inte är som man själv eller andra förväntar. jag ville också ha en pojke mest av allt och när jag fick veta att det var det så blev jag lite gladare, men jag vet att jag hade blvit ännu ledsnare om det hade varit en tjej.  Jag  hade nog varit lika glad nu  och efter jag fått barnet men jag menar just under graviditeten. 

Jag vill jätte gärna ha en flicka! Jag har drömt om en liten flicka sen jag var liten och jag tror att jag kommer bli rätt besviken och ledsen om jag inte får en flicka.
Jag tror jag kommer älska mina pojkar precis lika mycket, obehindrat och oändligt! Men jag vill verkligen ha en flicka.

Jag förstår att du känner dig lite ledsen!