Nej till att vara Toastmaster då respektive ej är bjuden.

Jag kan verkligen inte förstå varför man ska göra så stor grej av en bröllopsinbjudan. Sen ska man ju inte vara otrevlig men ändå.

Bröllopsinbjudningar (eller kanske snarare uteblivna sådana) verkar ta fram de sämsta sidorna i folk. Måste det verkligen vara så? 

Som kontrast till den här tråden kan ni ju läsa här: www.brollopstorget.se/Forum-1-71/m4267495.html

Det är som sagt inte lätt att vara brudpar med så mycket olika synsätt...

Håller helt och hållet med om det här. "oförskämt att inte bjuda par" tycker jag är fräckt mot brudparet med. Det är brudparets fest och de borde få välja vilka de vill ha med på sin dag. Om man aldrig har träffat en respektive så tycker jag att det är förstårligt att denne inte blir bjuden då det inte är så roligt att behöva hälsa på någon ny på sin fest. Sen är man begränsad både ekonomiskt och platsmässigt ofta och då välga en gäst man aldrig har träffat mot en vän så tycker jag valet blir enkelt. JAg älskar min sambo men jag sitter inte ihop med honom för det och jag tycker att man kan göra saker på olika håll.

Eftersom du inte vet bakgrunden så kan jag berätta att den personen som inte gillade mig (det var INTE någon av brudparet för de hade INGET emot mig) ville se en brytning mellan mig o min blivande. Detta drogs brudparet in i och gick på den vännens linje...vilket de då senare bad oss om ursäkt för.
Det var ju så att de försökte också sära på oss iom de lyssnade på den andre personen....och jag ser ingen orsak att ljuga eller formulera om det i gulliga ord om det.

Det som skedde det skedde. Jag tog aldrig illa vid mig för jag visste om den andre personens "makt" men min blivande tog illa vid sig och satte ner foten.

Vet inte vad du menar med att jag skulle ha en förståelse för det ekonomiska o praktiska när jag vet att det inte var det de hela handlade om.

Dock var vi aldrig osams med brudparet o hade inga diskussioner ang detta då det skedde...just därför att vi visste varför.
Men JAG hade inte bara bjudit ENA parten av ett par när jag känner båda, dom är förlovade och står i begrepp att själva gifta sig. Då hade jag bjudit båda eller ingen!

Du skrev om ekonomin...menade du då att du skulle kunna säga till ett par att du o din blivande bara kan bjuda den ena av era bekanta för ni har inte råd med båda?????

Men det tråkiga i det hela var att detta gnagt brudparet i några år medans vi tog det med ro då vi visste bakgrunden.

Hmm...du undrar varför det ska vara så stor grej bara för det är bröllop?????
Jag tror inte det hade funnits såna här forum alls om inte bröllop var just...en stor sak!!

Vi gjorde ungefär som ni. Satte oss ner o kikade på antalet gäster o försökte få ihop det.
Att bara bjuda en i ett par som är förlovade o sambo o står i begrepp att gifta sig skulle inte falla mig in.
Men som du med skriver...vi är alla olika.

Visst, jag svarade dig och i ditt fall verkar det ju rmligt att använda så starka ord - men läser du resten av tråden så ser du att folk blir väldigt stötta även om det är helt andra anledningar.Nä. Som jag skrivit upprepade gånger i den här tråden så har vi bjudit alla med respektive oavsett hur "etablerade" de är. Men samtidigt skulle jag inte gå i taket om en barndomsvän som aldrig träffat min sambo bjöd bara mig. Jag vet vad ett bröllop kostar och vad det innebär.Ja en stor sak för brudparet och de närmaste vännerna/familjen. Menär man vänner så är man väl vänner för att man trivs i varandras sällskap och en inbjudan till en respektive hit eller dit borde inte påverka något sådant.

Jo, jag tror jag förstår hur du menar. Svårt ämne eftersom detta bygger just på hur folk KÄNNER när de inte blir bjudna, omöjligt att säga vad som är rätt eller fel - man känner som man känner. Om jag ska försöka analysera varför jag kände mig sviken när jag inte blev bjuden så är det nog för att ett bröllop för mig är en av de största dagarna i ens liv. Vi har själva valt att bjuda alla som betyder massor för oss, vi kan inte tänka oss att sålla mellan kompisar och välja några framför andra. Jag skulle ALDRIG skilja på etablerade par (sambos, förlovade etc) i ett bröllop eftersom det är en dag i kärlekens tecken och jag tror alla mår bäst av att få dela med sin partner. Det är naturligt för mig. Förstår att många tänker annorlunda, men jag försöker bara förklara för dig hur _jag_ resonerar. 

Jag har gått på bröllop och större fester utan pojkvän/ sambo/ make (har ju inte bara blivit bjuden på sånt nu sen jag träffade honom jag gifte mig med liksom ) Och dom har gått utan mig...

Jag tycker att man bjuder etablerade par så långt det är möjligt, men att det inte direkt är lag på det.
Däremot tycker jag att man bör kunna motivera varför man inte bjudit par om någon frågar och inte bli arg för att man just frågar...
Jag accepterar helt klart "vi känner inte dig" eller "jag är ledsen, men det finns bara plats för X personer i lokalen och vi får svårt att få plats med alla vi umgås med ändå".

Men när det gäller frågeställningen från TS så tycker jag att det är väldigt underligt att dom ber hennes blivande make att vara toastmaster om dom inte känner honom såpass väl att dom vet att han har en etablerad partner.
Så att säga "ni är så hemliga med förhållandet" är ren bullshit tycker jag.
Och speciellt i just det här fallet när det gäller ens toastmaster så borde man kunna ge en bättre förklaring eller i alla fall säga "vi förstår om du inte vill komma utan din blivande fru. Men vi har tyvärr inte möjlighet att bjuda henne. Vi accepterar ditt beslut" och så behöver man inte bli ovänner och sura för det liksom... 

Det finns säkert många(flertalet) som blir stötta om de inte blir bjudna båda men i vårt fall så hade vi förståelse för det hela o löste det därefter o det blev aldrig några hard feelings o vi har umgåtts även efter allas bröllop.Det jag kan tycka är mystiskt är att de väljer en toastmaster som de inte verkar känna bra alls då de inte vet att du finns. Brukar  inte en toastmaster vara någon som står en nära? Jag emnar någon man känner bra o så? Hade de känt toastmastern bättre så hade de troligen också vetat om din existens.