Nej till att vara Toastmaster då respektive ej är bjuden.

Håller med magicadespell här. Väldigt tråkig inställning, och ett väldigt stort antagande.

Bara för att man inte känner någon så behöver det inte nödvändigvis betyda att man kommer att ha det tråkigt. Se det i stället som en möjlighet att lära känna nya människor. Är man socialtkompitent så kan man ju få det jätte trevligt.

Och det är som magicadespel säger, det är lite av en bordsplacerings fråga.

Till yavanna81 : Du skriver följande...
"Jag upplever det som konstigt att just bröllopsinbjudningar anses så viktiga att partnern bjuds med och att inte bli bjuden anses som en markering att man inte vill umgås med partnern"

Du får tycka vad du vill om det hela, dock anses det INTE som en markeran att INTE vilja umgås!!!  Men som par bör man fundera på hur man förhåller sig till när folk tackar nej till en inbjudan pga respektive icke är medbjudna. Ocj Inte gå in i vare sig "attacker" eller försvar som riktar sig till mig som blivande fru, genom att på ett klumpigt sätt framföra åsikter som vi inte har bett om att få höra.

Vad exakt tror du detta får för konsikvenser? Just think about It!

Det ger jag dig helt rätt i. Som inbjudande par får man givetvis acceptera att folk tacka nej pga att partnern inte är medbjuden, eller vilket annat skäl som helst för den delen. I den situationen ska man aldrig vara otrevlig oavsätt.

Det jag skrev ovan var mer allmänt och inte i ditt specifika fall. Jag skriver ju också att det är skillnad på hur och varför man utesluts. Jag tycker jag vet för lite för att uttala mig allt för specifik om dig.

Min huvudpunkt är att jag faktiskt skulle föredra att bli bjuden själv på en väns bröllop än att uteslutas pga min partner. Jag tror att det är fler som håller med om det. Det är inte alls lätt som inbjudare att veta. Bra kommunikation är alltid nyckeln och det verkar som brudparet i det här exemplet inte riktigt greppat det.

Det är ett antagande från er sida också om att jag inte känner mina gäster eller deras intressen. Det kan finnas anledningar till att jag tror mig veta att hon inte kommer ha så himla roligt.

1) Ålderskillnaden är rätt stor
2) De flesta gästerna känner faktiskt varandra alt. är inte så sociala själva
3) Yrkesgrupp kan man i stort säga är två, där hon inte tillhör någon av dessa
4) De flesta pratar akademisk engelska eller annat språk

Så ja, jag tror inte hon kommer ha så himla roligt oavsett hennes sociala förmåga. Men jag har faktiskt rätt att ha vilken inställning jag vill, tro vad jag vill och säga vad jag vill om hur jag tror mitt bröllop kommer att bli utan att någon säger att det är nonsens.

Dessutom hade jag aldrig insisterat på att bli bjuden på ett bröllop om bara min partner var det. Vi sitter inte fast i varandra och kan göra saker separat. Det är inte min sak att tycka/tänka om varför jag inte blev bjuden. Blev jag bjuden, ja då är det väl trevligt. Blir jag inte det så blev jag inte det. Om min partner sedan inte vill gå på t.ex en väns bröllop för att jag inte blev bjuden ja då hade jag faktiskt insisterat på att han skulle gå. Jag hade heller inte velat gå på ett bröllop där jag bara känner min partner, det känns inte som ett bra tillfälle att lära känna brudparet.

det är ju en sak om man bjuder någon i egenskap av ett jobb, tex fotograf och inte har någon fest som denne är bjuden på som gäst, och därför inte heller bjuda respektive. Och på att bjuda någon som toastmaster och därmed även gäst på bröllopet. Då tycker jag nog att man bjuder respektive också. 

Fast kanske gjorde vi själva fel, vi hade ju bara en vigsel med bara ett litet fika efteråt för att få ett trevligt "avslut" på vigseln, det var inte någon bröllopsfest. Så då bjöd vi endast våra bröllopsvittnen, inte deras respektive, och fotografen. Dessa fick också fika efteråt. I detta läge kändes det bara dumt att ha med respektive när inte ens våra egna föräldrar eller syskon var med.  

Jag kanske anses som en gammal stofil i sammanhanget som gillar Magdalena Ribbing, men jag gör det. Sen kan man ju tycka vad man vill om henne men hon är ändå ansedd som den främsta experten på vett & etikett i Sverige. Hon har som ni kanske vet en frågespalt i DN och till den har hon många ggr fått frågan just om att bjuda den ena men inte den andra i ett par. Hon svarar såhär på två olika frågor med samma innehåll, dvs Kan man bjuda bara den ena personen i ett etablerat förhållande?:

1. Frågan återkommer ofta i min spalt, men problemet pågår tydligen ständigt och jag tar därför upp ämnet på nytt. Mitt svar är som alltid nej. Man kan inte bjuda en person som om den personen vore singel när det finns en etablerad partner.
När man har etablerat sig i ett stadigt parförhållande är man en enhet, socialt sett, och bjuds som en enhet.
Så du kan bjuda XX med sina partners. Då finns möjligheten att dessa samboende tackar nej eftersom de inte känner dig eller övriga, och då är det ju som du vill. Eller så tackar de ja och då får du klämma in dem bland alla andra.
Eller så avstår du från att bjuda XX. Då kan du berätta för dem varför. Det är bra om du säger som det är: “vi har för många gäster, tyvärr ryms inte fyra personer ytterligare, men ni ska veta att vi så gärna hade velat bjuda er, och får vi några återbud står ni överst på listan att bjudas.”
Det är en rimlig förklaring och XX bör förstå den. Och blir det återbud bjuder du dessa fyra.

2. Så här är det: om två personer bor ihop och samboendet avser en gemensam framtid räknas de som etablerat par och då är de en enhet och bjuds tillsammans. Det går inte för en inbjudare att stryka den ena halvan. Det kan man bara göra om det är en bjudning med en kategori som enbart kvinnor, eller bara män, eller inga andra än klasskamrater. Annars måste båda i ett par ingå i inbjudan. Den som är en halva av ett etablerat par och får en bröllopsinbjudan utan den andra halvans namn kan normalt utgå från att båda är bjudna.

Intressant tråd med mycket olika vettiga perspektiv och synpunkter där jag önskar lägga till någonting att kanske fundera på.

I mina ögon så kommer en bit av vilken inställning man har till detta med inbjuden/ej inbjuden partner lite från hur man ser på bröllop.

För mig är bröllop FRÄMST en släktangelägenhet och det påverkar definitivt min reaktion i olika situationer.

När vi gifte oss var det en tydlig markering till båda våra släkter att partnern nu är etablerad och ska ingå i släkten. Det gjorde oxå att släkt för oss hade "förtur" på gästlistan och endast ett fåtal goda vänner var med.

Detta färgar min syn på det hela och skulle jag vara bjuden på en släktings bröllop utan min man skulle jag ifrågasätta det hela, medans jag inte alls skulle tycka det var konstigt om jag blev ensam bjuden till en barndomsväns bröllop.

Vissa vänner känner man ju som "par" och vissa som "singel". Sedan hade jag uppskattat om brudparet hade nämnt det innan eller på något sätt kommunicerat kring det eftersom det trots allt frångår etiketten men i slutändan hade jag inte tyckt att det var konstigt.