Blodgivning

Jag är också blodgivare. Dock är det inte lika lätt för mig att ge blod som för dig och det tar längre än 30 min för mig. Jag är väldigt rädd för nålar, sprutor och när de ska sticka mig. Jag blir svimfärdig och yr av ett vanligt blodprov.
(Jag kan endast ge blod 2 gånger om året då jag är allergisk på sommar halvåret och äter mediciner och inte får ge blod då.) 
Men! Trots att jag går in där och blir yr när jag kliver över tröskeln och det är en ren en plåga för mig att ge blod så är det värt det! Jag tänker nämligen så att jag kan stå ut under den lilla tiden och plågas och må dåligt om jag kan hjälpa någon, för det behövs blod inom sjukvården! Och varje gång jag kommer in till blodcentralen så tar det väldigt väl hand om mig och jag får ligga kvar tills jag känner att jag kan resa på mig utan att ramla ihop ;)

Jag är blodgivare.... Eller tja jag vill gärna känna att jag fortfarande är det.
Jag har inte lämnat blod på flera år nu eftersom jag utreds för så många olika saker samtidigt, bland annat yrsel. Och jag har dessutom haft lite låga blodvärden strax innan uppehållet.
Maken ger också blod även om han också har mer eller mindre "sympatiuppehåll" med mig nu. Han har lämnat en eller två gånger per år under min frånvaro nu.
Jag hoppas kunna komma tillbaka och börja donera snart igen, även om det bara är en gång per år. Men hellre en gång än ingen gång.

Jag håller med dig i att det är en viktig fråga.
Tyvärr är det ju inte så lätt för alla att lämna blod. Men om dom som kan ge blod gör det i alla fall någon gång per år så kan blodbristen på landets sjukhus minska, och då räddar vi liv  

Vad bra Bamsemums att du gör en insats trots att du tycker att det är jobbigt! Varje gång man lämnar blod räknas och gör nytta!

Och jag håller med dig, personalen på blodgivarcentralerna och i blodbussarna är (oftast) otroligt gulliga och tar väl hand om en när man är där!

Kriterierna stämde inte helt. Jag gick in och kollade och jag får inte ge blod, dom har tydligen en viktgräns också...=/

Jag håller helt med dig Chicita att inte det inte är lätt för alla och att alla inte kan. Så är det absolut, men om dom som kan skulle lämna blod i alla falla någon gång per år så skulle sjukvården ha mycket mer att tillgå och vi skulle kunna rädda fler liv.

Jag tycker inte att man ska ha dåligt samvete om man inte kan, eller om man är fruktansvärt rädd för nålar eller liknande. Men däremot om man är fullt frisk men av kanske okunskap eller lathet inte ger blod, det är något jag skulle vilja förändra =)

Ja, man får inte väga under 50 kg. Det är för din egen säkerhet.

Jo det förstår jag. Men borde det inte hänga ihop med längden? Det är ju ganska stor skillad på att vara 175 och under 50 kg som 150 och under 50? Fast iofs..man borde totalt ha en mindre mängd blod, och barn får väl inte lämna? Då var det kanske inte så konstigt ändå..

Jag tror dom har viktgränsen istället för längd (och ingen hänsyn till om man är lång eller kort för sin vikt) för att oavsett längd så kräver en viss kroppshydda en viss mängd blod.
Och där är det vikten som avgör... 

Jag får inte heller ge blod, jag är för smal för det. Och har dåligt blodtryck på grund av min vikt. Men när jag gått upp så ska jag nog fundera på saken igen, bara jag kan komma över associationen jag har med blodprover. Jag har nog svimmat 75% av alla gånger, och på senare tid gör jag det omedvetet bara för att "det ska vara så", haha