Tävling! Berätta om bästa frieriet och vinn en ring!

Vi förlovade oss (eller vad min sambo kallar "friade") på juldagen 2012, och vi hälsade vi på mina föräldrar för att fira jul. Ringarna låg i väskan, och sista dagen på besöket hade vi bestämt skulle bli vårt förlovningsdatum. Vi gick in för att äta frukost, jag var så nervös att jag inte kunde prata, viskade till min sambo att jag var alldeles för nervös, han fick ordna det. Så han tog mig i handen, ledde mig till sovrummet, och satte ringen på mitt finger. Jag satte ringen på hans och inte ett ord byttes under processen. Han var nog lika nervös som mig när jag tänker på det, och han ville inte riskera att jag skulle säga nej, så han satte bara dit ringen. 

Jag gav honom en puss och sa att jag älskade honom, sedan gick vi tillbaka in i köket. Jag lyckades fortfarande inte säga något, men pressade till slut fram att vi hade något att berätta. Mamma såg ringen, började gråta, pappa och mina syskon förstod ingenting, men sedan började pappa också gråta. Syskonen sa grattis och sedan åt vi frukost innan vi skulle åka hem. (Då åkte vi förbi hans föräldrar och berättade nyheten, varpå svärfar blev övertygad om att han skulle bli farfar, och jag vet helt ärligt inte om han släppt det än.) 

Det kanske inte är en historia om en drömförlovning, men det är så typiskt mig, min sambo och våra familjer att det inte hade kunnat gå på något annat sätt. Jag drömde om röda rosor, champagne och att han skulle gå ner på knä, men att sätta ringen på mitt finger och sedan ge mig en puss är mer likt min älskade karl. En riktig norrlänning, handlingskraftig och allt det  Han är i alla fall den bästa julklapp jag någonsin fått.

Min fina sambo har sedan vi blev tillsammans (för lite mer än 3 år sedan) verkligen gjort allt för att göra mig lycklig(are). Han kommer ofta med rosor men har alltid sagt att han aktar sig för att ge 10 stycket på grund av betydelsen bakom.

För ett år sedan så flyttade vi till min drömgård. Gården har allt jag någonsin önskat mig, utom en bekväm cykelväg. Det är 20minuter av ren uppförsbacke när jag ska hem från busshållsplatsen..

En onsdag så hade jag arbetat lite extra sent. Jag ringde min sambo från bussen hem och beklagade mig över att jag skulle behöva cykla upp för backen i regn och motvind. Han verkade stressad men berättade att han redan var hemma. Han var lite kort i telefonen och vi lade på snabbt. Medans jag satt där på bussen så var jag lite sur över att han inte erbjutit sig att hämta mig vid busshållsplatsen nu när det regnade så illa.

Jag hade inget val utan satte av upp för backen. Regnet öste och det var omöjligt att komma upp för pågrund av all motvind. Mascaran rann och jag frös.

Äntligen hemma så öppnar jag ytterdörren och ser en finklädd sambo! Jag ser ut som en dränkt katt och snorar. Brevid honom på bordet stod en enorm bukett röda rosor, champange och två glas och ett litet paket med guldpapper runt. Jag kom genast på att jag glömt vår 3 års dag (choklad och present hade jag redan fixat så det var lugnt iallafall)

Jag sätter mig chockad vid bordet och han häller upp champange till mig. Jag gissar att det ligger ett par örhänge i paketet för det har jag sagt att jag behöver. När jag börjar öppna paketet så ber han mig ta det lite lugnare.

Han går fram till mig..

 

Jag sneglar mot och räknar rosorna tyst.. 1.2.3....10..

 

Han ställer sig på knä framför mig i samma ögonblick som paketet öppnas..

 

Jag börjar genast gråta, det är en ring! Tiden står still samtidigt som den går allt för fort.

 

Han säger "vill du gifta dig med mig?"

 

Jag grät och minns inte riktigt vad jag svarade :) Men förlovad blev jag och kvällen spenderade vi med bröllopsplaner och choklad.

 

Min prins är min drömprins :) Han är helt enkelt bäst!

 

Jag har berättat det här flera gånger här inne redan. Men jag gör det igen. En ställbar ring hade ju varit perfekt nu när jag inte kan ha mina vigselringar pga mitt skadade finger 

Maken och jag hade av och till i faktiskt flera år pratat om att vi kanske skulle gifta oss och hur vi skulle göra.
Vi hade skämtat om det och pratat lite mer seriöst.
En tanke var att ha ett medeltidstema men vi trodde inte att någon skulle vara så intresserad av det egentligen och att risken fanns att det skulle bli platt fall och bara pinsamt och jobbigt...

Men vi hade i alla fall pratat väldigt löst om ett par datum.
Vi träffades 9/3 -2002, förlovade oss den 9/3 - 2005 och började nu luta åt att vi skulle gifta oss 9/3 - 2012. Men det kändes så långt dit och det var bara i slutet av 2009...
Vi hitade ett datum 3/9 - 2011 som ju kändes lite närmare då. Ok det var bara ett halvår men ändå...
Inget var dock sagt och vi gick mest och skojade och sa "tänk om..."

Min mamma åkte under den här perioden ut och in på lasarettet pga hennes kombinerade MS och KOL och jag och brorsan tog med mammas bästa kompis på ett möte där mammas framtid skulle diskuteras. Sjukvården / hemtjänsten var överens om att det inte funkade att hålla på sådär, men mamma var envis. Hon ville bo hemma. Och hon insisterade på att hon inte visste vad det var för fel på henne. Ingen hade minsann sagt något om KOL och MS till henne (vilket läkarna visst gjort)
Efter att ha pratat närmare en timme och mamma fortfarande vägrade så sa jag till slut att jag och maken funderat på att gifta oss och att vi ju ville få behålla henne till dess eftersom det var långt dit. Och så drog jag till med det tidigaste datumet.
Mamma tittade länge och ingående på mig och sen vände hon sig om till behovsbedömaren och sa "vilken färg var det på väggarna i det där rummet nu då?" och när hon fick veta att dom inte var gröna (hennes mest hatade färg) så tackade hon ja.

Sen fick jag ju åka hem och säga....
- Jooo du vet att vi ju pratade om två datum för bröllop... 
- Jaaa....
- Det blir det första, jag mutade mamma med det på mötet i dag.
- Ok  

Sen var det bara att bestämma tema och bitarna föll på plats en efter en tills vi hade vårt medeltidstema med lite inslag från Sagan Om Ringen (referens till första dejten)...
Tur att man har en flexibel och snäll make säger jag bara. Det hade varit jobbigt att få åka till mamma och säga att det inte blev något bröllop trots allt....

Tyvärr klarade hon sig ju inte hela vägen fram.
Men hon fick vara med och känna att hon hjälpte till. Och hon hade sin plats på bröllopet med placeringskort och allt. Även om det blev i en avskild hörna... 

Här är våran historia:

Min sambo hade sagt att han räknade med att vi skulle vara förlovade innan 2010 var slut, men HELA året hann gå och jag var så himla nervös på nyårsafton för jag ville inte alls bli friad till på en sådan dag utan om jag fick välja skulle det bara varit en vanlig dag. Inget frieri kom, både lättad och lite undrande började ett nytt år..

Nån gång under våren 2011 så frågade jag lite skämtsamt om han hade ändrat sig? Han svarade egentligen aldrig på det nu när jag tänker efter.. ;)

Hösten kom , lite otålig började jag nog bli vid det här laget. Vi bokade en resa till Prag, min pappa ville så gärna också se denna vackra stad så han följde med.
Andra kvällen på resan sitter vi på en restaurang och äter, jag berättar för min pappa om hur det gick till när mina vänner förlovade sig och om hur killen i fråga gick runt med ringarna på sig i flera månader men hittade aldrig rätt tillfälle, och hur han till slut hyrde ett hotellrum och gjorde slag i saken.
Det var en munter och nöjd liten trio som gav sig ut på äventyr i Prags natt och när vi passerar det underbara Stora Torget (Vaclavplatsen)så stannar plötsligt min älskade och säger att han vill fråga min pappa något, jag fattar fortfarande INGENTING, men han säger lungt och sansat ungefär " jag vill gärna gifta mig med din dotter och vill fråga dig om det känns okey för dig"

Pappa nickar frenetiskt på huvuvdet men säger ingenting, (lika förvånad som jag)
Sen vänder sig min sambo mot mig, går ner på knäoch friar! Han hade köpt en helt perfekt ring som hade allt och lite till.
Jag svarar "självklart" , gråter gör jag aldrig när jag är glad men jag kände mig skakig och mycket rörd.

Efter frieriet satt den fnittriga trion på en av Prags uteserveringar och drack bubbel. Jag glömmer aldrig känslan ,det är mitt hittills största minne.

Efteråt har min blivande berättat att det var just min historia om ringarna i fickan hos våran vän som fick honom att"hoppa" han satt precis just då för andra kvällen i rad med ringasken i rockfickan och väntade på rätt tillfälle.

Nu är det 1 månad kvar innan vi står där och säger ja till varandra, jag fick ett spektakulärt frieri och när jag tänker på det så borde jag ha förväntat mig precis ett sådant för det är sån han är. Vi skall ta emot till fest hemma på våran gård och det är helt otroligt att tiden har gått så fort sedan vi stod där på torget och trots att det fanns fullt av folk runtomkring oss så såg vi bara varandra.

Min sambo friade på julafton 2012. Vi hade pratat löst om bröllop förr men han svarade alltid att det var så mycket annat som vi skulle göra först. Våren 2012 tyckte jag att vi behövde inte prata löst om bröllop när det ändå aldrig blev av och om han nånsin skulle få för sej att gifta sej fick han fria till mej . Sen pratade vi aldrig mer om det. Så kom julafton och jag tyckte han var runt mej mest hela tiden och undrade vad det var med honom. Nä det var inget svarade han. Vi dukade och fixade för vi skulle ha julafton här. När vi var klara med allt och väntade på de vi skulle fira jul med bad han mej sätta mej ner. Han drog fram en stol och såg väldigt allvarlig ut. Så jag blev nervös och undrade vad som var så viktigt och vägrade sätta mej . Jo sätt dej ner nu sa han och såg väldigt allvarlig ut. Så jag satte mej och han gick ner på knä. Tusen tankar hann fara runt i mitt huvud, inga positiva för frieri var det sista jag kunde gissa mej till. Jag hann tänka att han var allvarligt sjuk och hur hade jag kunnat undgå att märka det??? Mannen jag lever med liksom! Eller ville han separera??? Men Gud, hur hade jag kunnat undgå att märka att han inte ville leva med mej mer??? Hur blind är jag. Inte förrän han stoppade handen i fickan började jag förstå, så tårarna började rinna och jag bara sa nej men, nej men, nej men. Tårarna började rinna på honom med och han sa Älskling förstör inte detta för mej nu. Så tog han fram en ring och förklarade hur mycket han älskade mej och sa Vill du gifta dej med mej? Och jag sa jaaa och sen trädde han ringen på mitt finger. Den var jättefin men gigantiskt stor. Så mellan tårarna klämde jag fram Älskling den är jättefin men den är jättestor. Och mellan tårarna fick han fram att Äkskling det gör inget, den kostade bara 5 kr på Maxi . Sen skrattade vi och grät om vartannat. En underbar dag som jag aldrig kommer glömma och finare frieri kan inte jag tänka mej

Självklart måste jag också berätta och hoppas på vinst 

Fy på mig, men jag har tjatat sönder min pojkvän på att han är inte redå att växa upp, är seg och trög, oromantisk osv att han måste va redå att hoppa på tåget annars blir han lämnad på perongen.

Det var den 28. September vi skulle ha en väldigt hektiskt dag som jag inte mins på grund av shocken jag fick hihi.
Jag vet att han hadde en massa att göra, och jag stack till IKSU (gymmet) att simma, och som vanligt var det ungefär halv timme som jag räknade för att springa hem, ta på mig andra kläder och springa vidare med min partner.
 Det såg ut som att han kom hem precis efter mig, och självklart så skrek jag lite att han behöver skynda sig att jag inte kan ta hand om allt, och då sprang jag upp till rummet att ta bil nycklarna för vi hinner inte cyckla till stan något längre, och där rökte sig att jag kommer att kunna dricka till maten. 

Såhära såg det ut när jag kom in:

Ja, vad ska man säga dårå när man ser 100 rosor se så fina ut??!
Jag stog där som en stor tönt och viste inte; om jag ska vara glad, arg eller vad jag ska över huvudtag göra, och så kom han och gick ner på ett knä och poppade frågan med en fin fin ring. Självklart tänkte jag mig, hahh! Nu säger jag nej så att han fattar att det är inte så kul att vänta så länge, men jag kunde inte stå ut att vara en gullig bitterfitta och såra han, så jag sa JA, han lyfte mig och vi krampussades 

Sedan fick jag veta att han har planerat denna dagen sedan väldigt länge, och det var inte roligt att jag läxade upp han så mycket, för han ville inte att det ser ut som att han gör det för att jag säger det hahaha! Jag fick också veta att han har inte hafft allt så lätt att fixa allt det där med blommor utan att jag eller våra 5 rumskamarader märker och säger till. Han har till och med provat på fracken och övat inför hur han ska fira, men sedan blev det 'casual' kläder för att överaska mig ännu mer  

Sådär, ser ni, även en sådan liten drake som jag blir mjuk av en sådan fin fin person, som jag kallar för oromantisk, och han påstor att han inte kan vara romantisk. Men tusan också jag skulle ha inte kunnat föreställa mig en mer romantisk sätt att fira, och jag värkligen behöver ge han en ring, så det är inte helt fel att vinna med vårt kärlekshistoria 

 

Jag har precis bytt jobb och allt känns lite tungt när detpratas om semester. Man vet ju att man inte kan få den semester man önskar signär man precis bytt jobb. Min älskade kille säger till mig att den veckasemester vi har tillsammans har han planerat att vi skall göra någottillsammans, ingenting märkvärdigt men vill ändå överraska. Detta är inte någotsom brukar ske. Dessutom så får jag inte veta vad det är vi skall göra.  Jag är en person som måste veta hur mitt livser ut, en riktig planerare.  Så detta ärför mig ren tortyr att inte veta var vi ska, vad vi skall göra, hur jag skallplanera, vilka kläder som skall packas, helt enkelt förbereda allt innan detbehövs vara klart. Han berättade att han bokat upp någonting för att han inteville att jag skulle boka upp någonting denna vecka.  Efter två veckor får jag till slut fram attjag skall ha passet med mig. Jag tänker ingenting märkvärdigt men jag skall ändå ha medpasset. Ok då är det antingen en kryssning, eller en utlandsresa. En utländsresaär för mig inget man bara ger sig ut på utan planering. Jag börjar luska litefråga en del men kan fortfarande inte få svar på vart vi är på väg. Förutomdetta har jag märkt lite underliga saker den sista tiden. Min kille har t.exfrågat mig om min examensring, hur den sitter och frågat mig om min smak ismycken. Jag anade att något var i görningen men hade inte riktigtförstått vad han planerade. Jag fixade till mina naglar. Packade så gott jagkunde utan att veta var vi skulle men fick ytterligare en ledtråd. Inga varmakläder.  Val på väg till bussen fick jagen ledtråd da vinci var uppväxt där.  Jaghar ingen aning om var da vinci växte upp. Fick se biljetterna till FlorenseItalien när vi satt på bussen. Blev överlycklig över detta. Vi åkte till Italien där fanns ytterligare en överraskning.Vinprovning på Toscanas landsbygd som skulle ha slutat på Piazza Michelangelo. Vinprovningenoch middagen tog för lång tid, så vi blev avsläppta vid hotellet. Därefter såsa min älskling att han ville se Piazza Michelangelo och undrade om i kunde avslutadagen på den platsen. Jag svarade att det kunde vi, jag ville bara byta om tillnågot bekvämare än klänningen jag hade på mig. Jag bytte om till ett par slappashorts och en hängig t-shirt, eftersom det var så varmt och jag inte hade dengarderoben jag skulle vilja haft med. Vi gick upp till Piazza Michelangelo som tydligen är dentredje mest romantiska platsen på jorden. Svettigt och varmt med en jobbig trappa framför sig kan ni kanske tänkaer hur svettig man är och hur fräsch man känner sig. Jag hade också börjatmärka att min kille istället för att ställa ner väskan han hade med sig pånärmaste parkbänk eller liknande, så började ha ställa ner den på marken. Men jagtänkte inte mer på detta.Vi tog oss upp för den långa trappan till Piazza Michelangelooch där såg vi en underbar plats. Jag gick fram till kanten för att se utsiktenhelt och håller. Där bad jag om vatten. Min kille ställde ner väskan tog fram vatten,men han reste sig inte. Där och då friade han till mig. Jag är den som normaltbrukar hålla koll på vart vi ska för min kille har inte det bästa lokalsinnet.Men jag kan ju säga att jag var helt lyrisk vid detta tillfälle pratade massoroch vi gick vilse i Italien. Detta var historien om mitt frieri en månad attminnas.     

Tack för era bidrag!

Du som ännu inte tagit chansen passa på att berätta om ditt bästa frieri.
Ännu finns det tid kvar att tävla och chansen att vinna!

Min fästman friade till mig på det mest romantiska sättet vi vet, genom att vara oss själva.

Jag visste ingenting eller förstod när vi gick till stormarknaden för att köpa en massa godsaker att äta på en vanlig lördag. Vi börjar med att göra i ordning en del mat och vi båda (på pojkvännen begäran) klär på oss myskläder. Sedan när nästan allt är framdukat framför tv så vill han ha köket för sig själv. Jag fattar fårfarande inte vad som skall hända utan väntar tålmodigt

Sen efter en stund kommer han ut och ger mig ett brev, i brevet stor en dikt om hur mycket han älskar mig. Sedan tog han mig ut i köket där han lagt upp alla de intressen han har så jag vet vem jag kommer leva med (Han e så söt!) Sen tar han fram en nalle (Nalle Puh) och i nalle var min ring! Han gick ner på knä och han frågade om jag ville gifta mig med honom! Jag kunde bara svar JAJAJAJA, om och om igen. Sen satt vi där i soffan och åt gott och firade att vi en dag skall gifta oss. Det var det finaste jag varit med om och är så glad att han valde att fria just på detta sätt, utan några försköningar med överdrivet vackra ting. För det vackraste vi har, är det att vi är tillsammans.