Vill ha barnförfritt och ändå anmäler de att barnen kommer

Ja, de går forfarande att benämna VÅRT bröllop som MITT för det är väl ändå inte ditt eller hur? :) Ja, försökte lungt och metodiskt förklara VARFÖR vi väljer barnfritt och precis innan jag ringde hade en annan gäst precis hört av sog och berättat att deras osa kommer rätt så precis innan sista dagen pga just att de har svårt att hitta barnvakt. Färsökte du förklara även då för henne att det skulle kunna finnas gäster som tar illa vid sig ifall vi tillåter hennes barn. Då blev hon skit sur och säger åt mig att jag är dum i huvudet som tvingar hennes barn att stanna hemma. Att hon inte alls läst Herr och fru på kuvertet utan tog förgivet att barnen även är bjudna på ett släkt bröllop och nu tänker ingen komma. Detta gjorde mig ännu mer ledsen....hur svårt ska det vara att respektera vårt val? Som sagt tidigare det är mitt jävla bröllop och mina regler deal with it

Fast som du skriver nu så sa du att "andra gäster som tar illa vid sig ifall vi tillåter hennes barn"? 
Det är ju fortfarande inte sanningsenligt, och sådant kan andra känna på sig och störa sig något otroligt på.  

ja men synd för hon då... ärligt talat.. -.-

Vilken soppa... En sak har jag lärt mej i livet och det är att vara övertydlig när det gäller ståndpunkter så man inte ger minsta kryphål för sånna här trista situationer.

Börjar man vrida och vända på saker så vet man tillslut inte vem man sagt vad till och så blir det ett skit att ta sej ur, och alla känner apan och tasslar bakom ryggen....

Sa hon verkligen det?  Att du är dum i huvudet?
För isåfall har hon ju bevisat sig vara en ganska liten och otrevlig person, som nu står i ett läge där hon borde be om ursäkt för sitt uppförande.

Det absolut enda du ska säga framöver om vidare samtal förs, är att du är ledsen att den kunnat missförstås och att du och din man valt en fest under former ni tror skulle passa er och era gäster. Om man inte vill komma så är det tråkigt, men ingenting att göra något åt.

Jag måste ännu en gång reflektera över hur konstigt jag tycker det är att vissa föräldrar tar det som en personlig förolämpning att deras barn inte är inkuderade. Och då är jag ändå både en av dem som absolut skulle ha med massor av barn på vår fest, och mamma själv. Jag fattar helt enkelt inte hur det kan sätta igång sådana känslostormar. Vare sig hos de som går i taket över barn eller de som har barn de tycker ska få komma.
Jo, om brudparet kräver barnfritt och man inte kan komma för att man av olika skäl inte har barnvakt/kan/vill lämna bort sitt barn och brudparet "starffar " en genom att bli förbannad över att man tackar nej, som om det gällde en order, inte en inbjudan, då förstår jag om man blir arg. Jag ska kunna tacka nej utan att få onda ögat-och jag behöver inte ange skäl överhuvudtaget.

Jag håller med. Och allra minst okej är väl att hämnas på barnen? Vart har dom gjort fel i det här?Ja, det är mycket bättre att erkänna att ni, TS, varit otydliga och formulerat er lite tokigt,  och helt enkelt vara ärliga med hur ni tycker och känner :)

Jag tror att du hade kunnat göra saker bättre och gjort din uppförstbacke något mindre brant. Men man får nog ha klart för sig att det finns vissa slag man inte kan vinna och göra alla nöjda - kanske hade det inte spelat någon roll.

Jag håller med PB i allt hon skriver, det är så otroligt märkligt att det ska bli såhär om och om igen. 

Det där med alla läser på kuverten ska man inte räkna med. När vi skickade ut våra inbjudningar adresserade vi enbart kuverten med namnen, inbjudningarna innehöll inte några namn i stil med: Vi bjuder härmed in XX och XX. Min kompis undrade genast om hon fick ta med sig sin sambo, varpå jag svarade att det var självklart eftersom hans namn stod på kuvertet. Det hade hon inte alls läst utan bara slitet upp kuvertet eftersom hon var så nyfiken på att läsa inbjudan. 

Vi skrev inuti...."barn under 12 år? Ring oss"

Det fungerade!
De med barn hörde av sig o vi sa som det var. Inga problem med någon av gästerna, Tvärtom! De uppskattade att vi sa ifrån direkt.

Vi skrev också inne i inbjudningskorten att vi hade en åldersgräns.

Ingen som klagat, utan de tyckte bara att det var bra och att de fick raka besked på en gång med vad som gäller.

Vi visste inte namnen på alla barn, därför stod det bara de vuxnas namn på våra inbjudningar, men våra gäster får gärna ta med sina barn (vilket står på hemsidan).

Det man nog bör tänka på är att bröllopsinbjudningar inte följer någon allmän mall utan ingen är den andra lik. Vissa skriver bara ut kusinens namn (eftersom man inte vet om hen har någon partner) men tycker det är självklart att kusinen får ta med sin partner om hen vill det, andra tycker det är fruktansvärt oförskämt när någon OSA:r en okänd respektive. Likadant med barn, vissa tycker det är så självklart att barn är bjudna att det inte ens behöver skrivas och lika många tänker precis omvänt.

Man kan nog inte vara för tydlig men är det så att gästerna missuppfattar så får man ju vara ödmjuk inför det och se sin eget ansvar i det hela - men samtidigt måste man våga stå upp för hur man vill ha sitt bröllop och inte börja kompromissa med saker man tycker är viktigt bara för att gästen missuppfattade.

samtidigt måste man våga stå upp för hur man vill ha sitt bröllop och inte börja kompromissa med saker man tycker är viktigt bara för att gästen missuppfattade.

Håller helt med om ovanstående.!!! Stå på dig, det är Er fest. Ett bröllop är unikt

Jag skrev ju det 

På de flesta inbjudningar vi fått har det stått våra namn alt. "Familjen x" på inbjudningskortet. Väldigt smidigt. Och uttryckligen BARNFRITT lite längre ner om det har varit så. Förstår inte varför allt måste lindas in i puttenutt och fina ord? Skriv vad ärendet gäller, vilka som är bjudna, vart de ska, när de ska dit och vilken klädsel de förväntas bära och så är det klart.

Jag får ofta känslan av att många bröllop här inne är som en välrecenserad pjäs och brudparet skickar ut ett mindre manus till sina gäster (även kallat inbjudan) med diverse instruktioner och förklaringar...

"Den gyllene regeln för samlevnad är ömsesid tolerans i medvetandet om att vi aldrig kommer tänka lika och att vi ser sanningen ur olika synvinklar"

 

Så sant, så sant.

Det är därför det är så viktigt att vara extra tydlig med hur man tänker själv.  =)

Precis =). Vad som är självklart för mig, behöver inte vara det för andra. Men om man är tydlig, ärlig och med trevlig ton brukar det mesta kunna lösa sig!