Vad fick dig att falla för din man/fru som du gifter dig med?

Jag föll för hans yttre och började så småningom älska hela honom..

Vi träffades via internet, chattade ett tag, bytte telefonnummer och bestämde oss tillslut för att träffas (trots att vi bodde ca 25-30 mil ifrån varandra). Vi båda bodde hemma hos våra föräldrar på den tiden.
Han var något galet snygg och vi hade roligt tillsammans den dagen, och ju längre tiden gick ju mer insåg jag att jag inte kunnat träffa någon bättre.. Vi kompletterar varandra helt och har många gemensamma intressen.  Jag vet inte vad mer jag ska säga egentligen.. Jag älskar honom helt enkelt..  

Personkemin stämde direkt när vi sågs på en studentfest som våra kompisar anordnat i sin studentkorridor. Men jag satt på alldeles för höga hästar och med flera beundrare bakom knuten så visade jag upp en fasad att mig minsann skulle han inte få... så vad gjorde en smart kille som han? jo ignorerade mig. Efter en månad av strategiskt spel så var vi så kära att vi blev ihop på en gång. Vi är så lika men ändå olika och han får mig att le varje morgon jag ser honom. Vi har samma värderingar och delar samma intressen. Finare person finns inte. Nästa år firar vi 10 år ihop.

ATT HAN VAR SNYGG!!! ;)

Haha usch, så hemskt det låter, men första gången jag såg min make var jag 14år gammal och tyckte att han var det snyggaste jag någonsin sett. Jag hade ju dock pojkvän och han hade flickvän då. Dessutom var han 2år äldre och skulle väl aaaldrig titta åt mig ens (ja, plus att vi inte kände varandra eller hade några gemensamma vänner, så att fånga hans intresse skulle ha varit svårt).

Fyra år senare, sommaren då jag var 18år, så var både jag och han singel och vi hade numera ett gäng gemensamma vänner/bekanta. Helst plötslig när jag loggade in på Lunarstorm (jo, det var populärt då), så hade han skrivit till mig där. Vi började skriva fram och tillbaka och pratade om allt möjligt. Sedan såg vi varandra på stan några gånger under sommaren och medan han försökt få kontakt med mig, så gömde jag mig, för jag vågade inte prata med honom. Han verkade så smart, klok och rolig. Vad hade jag att komma med?

Nåja, samtalen togs vidare till MSN (ja, även det var väldigt poppis då) och helst plötsligt visade det sig en oktoberkväll att vi skulle på samma partaj. En realesespelning för ett lokalt band. Och jojomen, väl där, så stod han ju där. Precis sådär snygg som när jag sett honom första gången 4år tidigare.. mitt hjärta bultade. Han skrek efter mig tvärs över lokalen, men jag vågade inte svara. Efter ett par timmar tog jag dock mod till mig och gick fram till honom.

Från den stunden när jag satte mig i soffan brevid honom och vi började prata, så fanns det inga tvivel från någons sida. Vi har inte slutat prata sedan dess och har i stort sett varit med varandra varje dag sedan den dagen. Klick, pang, bom! sa det. Han var precis så smart, klok och rolig som jag hade fått intryck av, plus att han var så enormt snäll (numera vet jag att han många gånger är för snäll), osjälvisk, romantisk och omtänksam osv.

Han hade allt jag önskade. På utsidan var han lite av en bad boy med sitt svarta hår, sina tatueringar och piercingar (vilket var det första som fångade mitt intresse) och på insidan världen goaste nallebjörn (vilket fick mig att stanna kvar).

Det kan vara svår att svara helt kort på den frågan.

Min blivande var inte den snyggaste då jag först träffade honom.
Men han hade härlig humor och glimten i ögat.
Han var trevlig och kändes lugn och stabil.
Han sa dessutom att han hade planterat jordgubbsplantor hemma vid sin uteplats, vilket aldrig någon annan jag dejtat tidigare sagt!

Han funkade bra ihop med min dotter och gjorde saker som ingen kille någonsin tidigare gjort för mig.
Han satte upp nya brandvarnare i min lägenhet, så att han skulle veta att vi var säkra om natten även då vi sov på skilda håll och såg till att jag och min dotter hade det bra i alla lägen.
Han kom och mötte mig med cykeln då jag storhandlat tog de tunga kassarna, han frågade om jag hade middagsplaner och handlade det som behövdes eller hämtade min dotter på fritids då jag jobbade sent så att hon inte skulle få så lång dag.

Jag hade varit ensamstående ett tag och var van vid att allt hängde på mig, så hade det känt även då jag var tillsammans med min dotters pappa.
Men allt eftersom vi började umgås så har den känslan försvunnit.
Vi är två som hjälps åt i alla lägen och ser till varandras bästa.

Numer tycker jag att han ser fantastiskt bra ut också :)

Utseende
Attraktion
Charm
Humor
Spänning
Delade intressen och värderingar
Vi kompletterar varandra
Vi har så himla kul ihop

=) 

....
sen ockå att han är:
Undrbar mot mig
Snäll
Fint hjärta
Tuff och stark på utsidan men känslosam på insidan 

Vilken härlig historia om hur det gick till när ni träffades. =)

Jätte kul att du nämnde Lunarstorm och MSN, det får gamla minnen att väckas till liv (och man bli påmind av hur "gamal" man är. Hihihihi. ^_^

Jag har ingen aning, verkligen inte minsta aning. Jag vet att det bara klickade till i hela mig första gången vi sågs och då var det kört. Jag har sett bilder på honom från den tiden och utgår från dem att det knappast var utseendet jag föll för, men jag har ingen annan förklaring. Men jag älskar honom för att han är så genomvacker, han är snäll, fin, omtänksam och kärleksfull (även om han verkligen inte är bäst i världen på att uttrycka det), han är rolig, vi skrattar otroligt mycket ihop, vi har vissa gemensamma intressen som vi delar till 100 % (men vi gör verkligen inte allt tillsammans), han litar på mig och jag på honom... Men vad jag föll för har jag ingen aning om!